BON VOYAGE

Tänk om framgång var något annat?

Vi satt på hans balkong, in en av de där overkliga villorna ovanför Skinnarviksparken. Pratade såsom vi brukar prata. Han var min pojkväns bästa vän och hade också blivit en av mina. Vi var en del av ett större gäng, en blandning av NackaSaltisTyresöLidingöTäbyDjursholm, vi var inne på våra sista terminer av universitetet. Vi pratade om hur det skulle gå, vad det skulle bli av oss alla, dår på vippen ut i vuxenvärlden. Min fråga var konkret hur många av oss tror du kommer att bli framgångsrika? Han funderade ett tag och svarade Ingen. Vi stirrade på varandra och utan att han behövde ställa motfrågan rakt ut svarade jag Alla. Det krävdes inte jättemycket eftertanke för att förstå hur vi hamnat där. Han mamma var en av Sveriges mesta styrelsekvinnor och hans pappa något liknande, hans definition av framgång var den där lilla lilla klicken som utgör det yttersta toppskiktet av Sveriges näringsliv. Mina föräldrar var författare/hemmaförälder och selfmade entreprenör, min definition var jag vill jobba med PR och när jag gör det är jag framgångsrik. Och motsvarande för andra som ville bli jurist eller journalist or whatever. Det var första gången jag aktivt tänkte på begreppet framgång.

Andra gången var nog när jag tackade ja till VD-jobbet på Edelman, jag var 30 och hade bara jobbat i branschen i sex år. I samma veva fick en av mina nära vänner, Emma Stjernlöf, ett kommunikationschefsjobb på hypade Google. Folk ikring oss började kalla oss framgångsrika. För mig var det på ett sätt stor skillnad, i ansvar, men inuti och i inställning ingen skillnad alls. Det fick mig att tänka på var den konkreta gränsen gick i andras ögon, när ordet framgångsrik dök upp som ett av de första epiteten när jag beskrevs istället för till exempel ordet blond.

Nästa tillfälle var i samband med att beslutet att säga upp mig formades. Vad är framgång egentligen för mig? När pappa nu oundvikligen summerar sitt liv, sitt på många sätt rika liv, vilka framgångar är han mest stolt över? Hur hade han prioriterat om han tvingats stanna upp såsom jag tvingar mig att göra nu? Ett av de främsta målen för mig med den här resan blev att omdefiniera framgång för mig.

Jag tror att vårt framgångsbegrepp formas främst av tre saker; familjenormer, nutida samhällsnormer i eget närsamhälle och individuell läggning. Jag tror också att många människor utan att tänka på det accepterar den definition av framgång som omedvetet formas i dem, utan att riktigt lägga upp framgångssteken på bordet och verkligen bena ut vad som är egna värderingar och drömmar till skillnad från allt det där andra som bara kommer på köpet när man växer upp var man än växer upp.

Tänk om framgång är något annat? För dig.

Tänk om vi alla skulle stanna upp vart tredje eller vart femte år och bena upp den där steken? Skala av förutbestämda uppfattningar för att sedan lägga till de du verkligen vill ha där. Vilka mål skulle stryka med? Vilka skulle lyftas upp? Vem försöker du imponera på? Varför? Gör det dig glad? Är du sams med dig själv?

Fortsättning på temat vad framgång är egentligen följer. Det finns inga facit men många frågor.

It is above all a Bon Voyage.