Frida Vega Salomonsson

Frukost & Hejdå

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår ringde klockan kvart i fem på morgonen, jag drog på mig mjukiskläder och låg under täcket medan M sprang runt i lägenheten. Tittade på när han borstade tänderna, packade ihop det sista och satte på sig en mörkblå kostym. Han behövde få med sig tre kostymer och då var det enklast att ha en på sig, för att inte ha så många påsar att bära.

Kvällen innan var vi nere i källaren för att packa undan hans kläder och jackor. I en liten låda hittade vi hans piercing som han hade i näsan när vi träffades i Berlin. Som jag drog lite försiktigt i efter att vi kysst varandra för första gången på Berghain.

Han var så himla smal och tanig då. Med tatueringar över hela benen, klädd i bomberjacka och svarta slitna docs. Det är snart tre år sedan och vi har båda växt så mycket. Nu är han färdig jurist och påväg mot sina första internships på advokatbyråer.

Tycker han är het i skjorta och kostym, men kan ändå inte ta honom 100% på allvar. Det känns fortfarande som att vi bara leker vuxna. Framförallt när jag vet att han måste leta efter något tjockare vita skjortor, för att hans tatuerade spindelnät på armbågen inte ska synas genom tyget.

När vi hånglat hejdå så gick jag tillbaka till lägenheten, sov några timmar till och gick sen upp för frukost. Det är lite ovant att det är så tyst hemma, det känns ensamt. Men också så himla mycket mer plats i sängen, ingen som gnäller på ens musikval eller vill släcka lampan för tidigt. Det finns ju faktiskt lite fördelar också. Det här löser sig.

 

→ Matthew left yesterday for his internship at a law firm in the states. I’m so proud of him, even if I still can’t take him 100% seriously in a suit.