Annah Björk

Stilreleasen: Joy

Det var ett tag sedan, men nu är Stilreleasen tillbaka. Den som granskas i dag är kvinnan som kallas Sveriges egen Nicki Minaj.

Det här är omslaget till hennes första ep, Glädjeflickan. Joy M’Batha gjorde entré med nu mera klassiska låtraden ”Joy är nåt som ingen annan är” i kaosbra Lorentz-singeln Där dit vinden vänder förra året.
Jag har skrivit en trudelutt om vad jag tycker om musiken här.

Men nu till väsentligheterna – Joys stil. Den är nämligen ÖHMAZING. Jag har just sett henne gästa Maskinen på Bråvallafestivalen. Klädd i knallgul/grön kjol, vita nätstrumpor och strassklädd behå.

För att bedöma omslaget och pressbilderna till ep:n måste vi göra en snabb koll på hur det kan se ut när Joy är med.

Det var hon som kom med fyra pojkar/kattungar i koppel till P3 Guld i vintras.

Klär i baddräkt och klättrar på bilar.

Eller går ut som någon kawaii goth/rap-Lolita.

Jeppz, Joy är landets enda riktiga scendiva och den enda i detta stilstiffa land jag sett bära upp världens bästa scenplagg – body/baddräkt. Och med den äran. Joys modesvängar är så väl tilltagna att man måste ha åksjukepiller för att se henne live. Och jag gillar ju bergochdalbanor.

Joy är tvärt emot både det svala svenska modet och den typiska svenska artisten är på scen. Hon är fri och självsäker. Och rolig! Hennes sexighet, hennes fallenhet för bakdelsdans, har ingenting med den inställsamma underkastade sexighet gamla popstjärnor som Britney var tvungen att traska runt i.

På omslaget och pressbilderna till ep’n bär Joy nunnedräkt. (Ja, och handbojor om man tittar nära) Någonting som i kontexten Joy har en poäng. Så snart man lyssnar på låtarna framgår att hennes stilmässiga kyskhet bara finns där för att kontrastera hennes helt barnförbjudna låtrader. Väldigt mycket Madonnas 80-tal.

Den sobra sminkningen på bilderna gör henne inte bara milt vacker (älskar de blekta ögonbrynen!). Den lyser också mer än någon neon-make skulle göra på hennes ansikte, eftersom det är så vi är vana att se henne.

Kul, smart.