TOMMIE X

TBT 2012 STYLE

Här är Mi och jag våren 2012 i Berlin! Hur kan ens tre år finnas? Och hur kan de gå så snabbt? Fy fan va snyggt hår jag hade, undra om jag ska göra sån frisyr igen? Hatten känns också fin, jag minns att den flög av och förlorades för alltid när Mi och jag insåg att vårt flyg gick om en timme och vi stod dräggfulla på en karaoke kl sju på morgonen och sjöng ”Celebrity Skin” av Hole för hundrade gången, sen kutade i 200 km/h till vårt hotell och rafsade ihop alla grejer, kom till flygplatsen och klarade boarding på en sekund! Nu, såhär femtio år senare, är det ju tveksamt om man har samma vigör och spänst att klara en sådan manöver *bryter höften och åker färdtjänst till Tegel sju dagar innan flyget går för att hinna*

OK WOW det här är sommaren 2012 då vi hade den sjukaste tanorexin i mannaminne. Adam, Emma, Richard, Mi och jag hade en tanning competition med mycket falskspel, cancerrisker och fusk. Vi började med att sola solarium i team bakom varandras ryggar, testade spraytan, missade aldrig ”cancertimmarna” 11-13, låg nakna i Vitan och pressade, och i slutändan var alla så brunbrända att det nog var oklart vem som vann. Jag som egentligen pigmentmässigt har det supersvårt att bli ens rödbränd borde ju fått någons sort A for Effort iaf, look at that tan! Hahahaha det roligaste av allt var att Richard och jag hade en klubb i lilla baren på Riche också som hette ”After Tan” och skulle funka som en sorts after ski. Demi Moore kom dit och fråga oss efter toaletten en gång, hur känd klubb??

 

Mascara för vuxna babydolls

Frågan när du köper mascara är inte längre ”Vad vill du ha för fransar?” utan ”Vem vill du vara?”. Dockflickans plats i popkulturen är komplicerad, men när det kommer till fransar bor det en aspirerande babydoll i oss alla, skriver Maria Ahlgren.

IMG_6025

Jag var 16 år och allt jag ville vara var Courtney Love. Det var till pappas förfäran jag cyklade ut från villaområdet iförd babyblå underklänning med trasiga spetskanter och en billig svart pushup-bh från H&M. På fötterna skyhöga Mary Jane-sandaler i svart lack från den lokala sexbutiken, på benen korviga over knee-strumpor. ”Det ser ju ut som såna där dom har på BB”, grymtade pappa. Gubbjävel, fräste jag tillbaka.

 

Ni förstår, jag var babydoll, den lilla subkultur inom grunge som gjorde feminism av klassiska flick- och fetischattribut, och där den invärtes och utvärtes trasiga dockkvinnan dyrkades. Våra klänningar var söta men torterade, våra hår dockblonda men sönderfrätta som värmebehandlat Barbiehår. Varje morgon smetade jag ut min kajal så det såg ut som att jag gråtit och nästan varje kväll stack jag hål i mina fingertoppar för att skriva en deprimerande oneliner i min dagbok. Jag var fixerad vid docktanken och skrev dikter, noveller, låtar, vad sjutton som helst om brutna flickor med violblå jätteögon och svarta hjärtan. Mitt anthem? Holes Doll Parts såklart.

 

Jag föreställde mig själv och mina dockvänner som en egen ras, som med outgrundligt känslodjup och komplext intellekt var för begåvade för de nöjda svennarna i mittfåran. Det här livet är inte för oss, fuck the mainstream! Som trasig babydollflicka kändes det helt naturligt att skriva Teenage Whore med kajal över underarmen och bära tiara i skolan. Jag får nog erkänna att för min del handlade dockeriet delvis om att släta över faktum att jag nog inte var så hett sexuellt villebråd au naturel. De sönderrivna underklänningarna och trassliga håret var väl mitt lilla sätt att värja mig mot smärtan i att bli nobbad när man gjort sig fin på riktigt.

 

Och så var det alldeles förtjusande att få klä ut sig lite grann, varje dag.

photo

 ”I am Doll Eyes… Doll Mouth… Doll legs”… Maria lever upp gamla dockambitioner hela vägen till sminkdisken.

 

Mängder av subkulturer dribblar med dockideal. Från Japan kommer flera dussin kulturer där dockflickan är idol, från hypersexualiserade Lolita-varianter till den mer aristokrat-erotiska French Maid-avarten. Här både samlar vuxna på dockor, klär sig som dockor och ligger med dockor. Det gör man såklart även i övriga världen, men ingenstans är dockan så öppet hyllad och eftertraktad som här. En läbbig grej med dockan är att det sannolikt är den enda grej som både småflickor och vuxna män åtrår. Människans relation till dockan rymmer fantastiskt många perversioner – fråga bara Cindy Sherman. Dockan är passiv, aningslös och oskyldig, och därför perfekt alibi för argare strömningar, som nittiotalets Riot Grrrl-våg. Popkulturen är full av onda dockor, sexiga dockor, lealösa dockor och trasiga dockor. Och såklart, babydolls, sängkammardockan.

 
Hon vi alla vill vara och som alla män vill ligga med (jo, det vill ni).

Med babydollens ambivalenta balansakt i bakhuvudet får man konstatera att det var ett modigt drag av YSL att döpa sin senaste mascara till just Babydoll, passande skrivet med knallrosa script. I pressreleasen beskrivs en hjältinna som är “till synes oskyldig” och dennes lek med det sensuella. Make up-världen bygger på att vara ”aspirational”, alltså trycka på våra drömmars akilleshäl, och här är fransoutfiten för alla som drömmer om kippande, gullsexiga dockögon. Det är den vuxna kvinnans mest pinsamma ambition, rumsrent förpackad i guldhylsa.

 

I Asien har mascaramarknaden under många år framhävt docklooken som främsta köpargument och erbjudit produkter för allt från ”elegant” docklook till ”cute” docklook. Nu är det västvärldens flickors tur att uttalat få uppfylla dockdrömmarna. Mascaranamnen går från rent beskrivande till att säga något om sin bärare. För något år sedan lanserade Lancôme en mascara med det mer försiktiga namnet Doll Eyes och tidigare i år lanserade L’Oréal Paris den popkulturflirtiga Miss Manga-mascaran.

 

Frågan när du köper mascara är inte längre ”Vad vill du ha för fransar?” utan ”Vem vill du vara?”.

***

Nu blev detta en bautatext, egentligen skulle jag ju bara skriva att YSL Babydoll är en sinnesjukt bra mascara som gör fransarna milslånga och perfekta separerade. Precis som på en docka. Mina dockklänningar är malätna sedan länge, men när det gäller ögonen är jag fortfarande aspirerande babydoll ut i fingerspetsarna.

Screen Shot 2013-11-04 at 15.58.35

Tre andra mascaror för dockögon

Eyeko Curvy Brush – Alexa Chungs favoritmärke. Deras Skinny Brush är på väg att bli en modern klassiker, men jag gillar denna för böj som öppnar upp ögat.

MAC In Extreme Dimension 3D – megasvart, megamaffigt. För den dåliga dockan. Böj först!

Lancôme Hypnôse – Volym in absurdum för glamdockan.