VNIVRS

En röv, röv värld

Om man är i magasinsbranschen och således mentalt månader i förväg är det dags att summera året på olika sätt. Skulle man tro det kinesiska horoskopet är det hästens år. Men det mesta inom popmusiken pekar på att 2014 blev rövens år.

Major Lazer visste inte hur profetisk hans video Bubble Butt var när den kom förra våren. I filmen invaderas jorden av en gigantisk kvinna från yttre rymden. Hon blåser upp tre unga brudars rövar till ballongsize. Sedan går de på en fest där det verkar pågå ett rumpskaksmästerskap.
Nu har det nästan blivit verklighet. Den senaste tiden har jag blivit helt vimmelkantig av de cirkulära bakdelsrörelsernas take-over i popvärlden.
Lady Gagas stringshow i Globen för ett par veckor sedan hade chockfaktor noll efter att vi härdats av Nicki Minaj, en eh, mer promiskuöst lagd amerikansk artist, och hennes video Anaconda. Om ni mot förmodan inte redan sett den extremt virala filmen, som visats över 212 miljoner gånger på YouTube, så är det är en provokativ och parodisk orgie i naket rövskak i djungelmiljö.
(På tal om profetisk så är Nicki Minajs låt en blinkning till en snubbe som heter Sir Mix-A-Lot och hans låt ”Baby’s got back” från 1992)
Efter den har rumpan dykt upp som en framgångsfaktor på flera ställen.
Det är ingen vild gissning att omfattningen av Miley Cyrus genomslag på förra årets VMA-gala är upphovet till att ingen vill bära byxor. Om twerkandet, Mileys skakande av sin lilla stjärt, kunde förvandla en barnstjärna till en av världens största popartister – vem vill då inte vifta med baken?

Redan efter twerk-skandalen startade en komplex exotifieringsdebatt kring Mileys bleka arsle. Dansen var kapad och gick hem i stugorna just eftersom så att säga bakdelsaken i det här fallet satt på en liten vit tjej. Miley svarade genom skämta bort kritiken med en enorm lösrumpa.
Svårigheten ligger i att hålla sig på rätt sida av den hårfina gränsen mellan påläst satir och rasistisk historelöshet. Eller kvinnlig frigörelse kontra sexism.

En som missade alla poänger var Jennifer Lopez – en gång Jenny from the Block och numera Jenny in the 40-årskris. Som att hon bara inte orkade krångla det med något så tidkrävande som finess? Comebacklåten fick kort och gott heta ”Booty”. Och för att vara på den säkra sidan bjöd J.Lo in unga, bootylicious-rapparen och Vad e det för mode-favoriten Iggy Azalea att gästa med sina behag.

Sedan slog rövtrenden slagit knut på sig själv. Säg hej till hårdrocksbandet: Mastodon och deras låt  ”The Motherload”.

Med lite dålig humor kan man låtsas att metalmännen leker att de hamnat mitt i en annan poptjejs utmanande videoinspelning.
– Vilken är det mest bisarra grejen, som folk aldrig skulle vänta sig i en Mastodon-video? Då kom jag att tänka på twerking, försvarade sig bandets Bran Dailor i en intervju med Pitchfork.

Men det är när en grupp vita medelåldersmän drunknar i kvinnors vibrerande kroppsdelar som man vet att det inte är fråga om var gränsen går längre.
Bandet utnyttjar bara poptrenden – som ett tag var riktigt uppfriskande – till att vända tillbaka den kvinnliga baken till den position som sedan alltid reserverats för den i popvärlden.
Det är en röv-värld där ute.