Annah Björk

Ni måste flytta på er

I måndags var jag inbjuden att prata om mitt hjärteämne jämställdhet inom musikbranschen på ett seminarium som det nystartade projektet Equalizer höll.

Det var inte något att skämmas över direkt. Andra på scen den kvällen var bland annat självaste Max Martin, Spotifys Daniel Ek och producenten och artisten Jenny Wilson.

Equalizer syftar till att lyfta och utbilda kvinnliga producenter – i år har fem unga producenter fått ingå ett mentorprogram med bland annat Max Martins förlag MXM Publishing. Spotify, Musikförläggarna och Upfront Producer Network är också med och arrangerar.

För även om man kan se en väldigt positiv trend när det gäller kvinnliga artister så är statistiken över framgångsrika kvinnliga producenter och låtskrivare fortfarande nattsvart.

Jag har fått ta del av dokument och statistik som visar svart på vitt att det verkligen måste till en satsning – nu.

Av STIMS 80 000 anslutna upphovshen till musik är bara 20 procent kvinnor. Av de 30 som dragit in mest pengar under både 2015 och 2016 är 29 män och en kvinna.

En. Kvinna.

Jag fick inte ut namnet på denna enda kvinna. Men genom att kika i STIMS årsredovisningar gör jag en gissning på Tove Lo, som förekommer som en av flera låtskrivare i flera internationellt framgångsrika låtar (hennes egna).

Veronica Maggio ligger också med i topp, som en av ännu fler låtskrivare till en mycket famgångsrik Avicii-låt.

Enligt ny statistik som Musikförläggarna och Spotify har tagit framöver de 50 mest spelade låtarna globalt under 2016 är bara 31 av 226 låtskrivare kvinnor (13,17 %).

Och av de låtarna så har bara en enda endast kvinnor som upphovsmän.

Återigen. En. Enda. Kvinna.

Och det är Tracy Chapman. Hennes låt Fast Car kom 1988.

Inte ens Lalehs Bara få va mig själv är skriven av bara Laleh. Den har flera upphovsMÄN med i creditlistan.

Och ungefär där tar mitt tålamod slut. Det här duger inte, svenska musikbranschen. Kan vi ta de här deprimerande sifforna och använda dem som språngbräda till att förändra?
På riktigt.

Problemen är många precis som orsakerna till den ojämna representationen. Det är gamla hederliga manliga strukturer inom branschen, det är maktbalansen som inte alls är balans – utan helt på sned.

Vi kan utbilda och prata. Men tyvärr, musikbranschmän, ytterligare en sak måste till.

Ni måste flytta på er.

Branschen måste aktivt stoppa tanken när den kommer att koppla in manliga producenter och låtskrivare till en artist. Man måste välja kvinnor, man måste låta kvinnor få sköta hela låtskrivandet och producerandet utan överseende av en manlig.

Jag vet att det förekommer rena stölder där unga låtskrivarkvinnor körs över och blir helt utan kredd. Det behöver ju kriminaliseras.

Ja, på riktigt.

Det finns flera fantastiska projekt, som Equalizer, som jobbar för att främja kvinnor i branschen. Systrarna Vaz har startat sin Studio XX med detta syfte, i deras projekt samlas kvinnor för att utbyta erfarenheter men också koppas samman. ”En konfliktfri zon” som de kallade Studio XX under panelsamtalet i måndags.

Hanna Brandén och Rosanna Munter, grymma kvinnor i branschen, har startat nätverket ⌘J för att underlätta samarbete och utbyta erfarenheter.

Men det kan inte enbart vara upp till kvinnor själva att jobba in sig i toppen. Att få vara med. Det måste ske en förändring i bolagen och förlagens maktstrukturer.

För kanske är det inte en dum idé att starta eller bli det första jämställda förlaget i världen. Kanske är det en briljant idé – rent kommersiellt – att fullt ut exportera inte bara svensk pop, utan även svenska värderingar till säg, Hollywood.

Ja, Max Martin, jag pratar med dig!

Avslutningsvis vill jag tipsa om min bibel – Viv Albertines bok Clothes Clothes Clothes Music Music Music Boys Boys Boys för den sätter fingret på vad allt handlar om.

När Viv växer upp i 70-talets London är allt hon tänker på och allt hon vill – musik. Hon är på spelningar varje kväll, hänger med punkstars och drömmer om att ha ett band. Det är bara det att hon inte kan konceptualisera det här med en tjej i ett band.

Hon har nämligen aldrig sett en kvinna spela något. Särskilt inte elgitarr (som hon sedan plockar upp med sitt band The Slits). De kvinnor hon sett på scen har körat, och hon kan inte sjunga så därmed är hon diskvalificerad. Tror hon. I sju år.

Det säger ju allt om hur viktiga förebilder är.

Det låter fånigt att inte en kvinna ska fatta att hon kan spela elgitarr.

Men det är lika fånigt som att en kvinna i dag knappt kan drömma om att bli nästa Max Martin/Shellback/Red One.

the soundtrack of girls life

 

 

I morgon söndag har den tredje säsongen av Girls premiär i USA, det är veckans största IH! I både ettan och tvåan har en svensk låt en avgörande roll i varsin scen. I säsong två är det Hannahs kväll på droger som urartar i en dans som får mig att vilja bli den partyknarkare jag aldrig varit (och aldrig kommer bli pga för gammal och klok). Med öronbedövande megahit från Icona Pop i huvudrollen.

Den första är Robyns Dancing on my own i scenen där Hannah och Marnie har ett förlösande disco i sovrummet efter att de varit ute på varsitt äventyr.

 

d7c8175f

 

I nya säsongen spelas enligt en intervju med seriens musikläggare Manish Raval på radio.com helt nya låtar. Artisterna på soundtracket ska vara Miguel, Beck, Jenny Lewis, Lily Allen och Christina Perri.

Allt låter fullständigt logiskt, och som jag uppfattat det är alla utom Becklåten orginallåtar skrivna för serien. Det är fett. Men är uppställningen inte lite…. trist?

Vi får se hur den utökas. Vi får även se hur väl ryktet från i somras stämmer, att Kim Gordon gästar serien med en roll.

Och den stora frågan kvarstår. Vilken blir årets svenska electrobomb som får explodera över en hel scen?

För två är en trend, right?

Valet är inte lika givet som i föregående säsonger. Om Lykke Li hade hunnit släppa sitt nya hade det varit en lågoddsare. Men det är fel timing. Så kanske Lune. Eller BBC-hypade systrarna Say Lou Lou. Frida Sundemo. Gärna Elliphant, The Knife eller Jenny Wilson. Eller varför inte minirapparen Young Lean?

Vem tror du?

 

Snyggaste scenstilarna 2013

Två dagar från mitt värsta berg-och-dalbane-år. Och i senaste laget kanske. Men nu kan man räkna in ännu ett bidrag till floden av sammanfattande årskrönikor och årsbästalistor över skivor, politiska händelser och skandaler. Min lista med sex artister vars outfits tog andan ur och tokinspirerande mig under året. Årets bästa scenklädsel 2013.

 

Frank-Ocean2-300x221 ACNE_SS13_MenLOOKBOOK_09_1

Frank Ocean, Bråvallafestivalen. Vet inte om Frank Ocean tittade upp för att låta blicken möta den hänförda publiken en enda gång. Hans återhållsamma, närmast scenskräckslagna uppenbarelse kompenserades med en röst som fyllde bröstet med helium – och den snyggaste skjortan jag sett i år. Plagget är från Acne s/s 13 och ser ut som en modeintresserad fotbollspelare gått loss med symaskinen innan match.

 

knife
The Knife, Hangaren Subtopia. Glittrande pandasminkningar och självlysande nagellack matchade demoniska dansexplosioner när syskonen Dreijer tog sin skiva Shaking the Habitual till scen – och visualiserade så den svåra musiken plötsligt blev glasklar.

 

 

rihanna_roskilde2_getty-images-520x357 ktz-spring-summer-2014-06-630x420-520x346

Rihanna, Rosklide. RiRi i överdimensionerad klänning från Kokon to Zai fick mig att överväga att sadla om till baseballspelare. Tyvärr tog hon den inte med till Globen-spelningen.

 

1507972_10151776313405728_1209532700_n

Jenny Wilson, Berns. På scen och i de egenregisserade videorna matchar Jenny Wilson stilen med sin ursinniga musik som kretsar kring att ta tillbaka makt. Det är stilfullt men samtidigt befriande agressivt och hårt. En tydlig förlängning av Wilsons stora konstnärskap. (Här på demonstrationen i Kärrtorp i jacka från Back)

 

kurt

Kurt Vile, ”Hultsfredsfestivalen”. En soldränkt grungeinfluerad stil som kunde verkat välkamoluflerad på popfestival. Om det inte vore för att Kurt begåvats med musikvärldens bästa hår, som lätt fladdrande i den kalla sommarvinden. Ja, ja. Men det här är beyond klysch-vackert.

 

lana-del-rey-gallery-1

Lana del Rey, Annexet. Var för kvällen klädd i limegrön vippig samt hästmönstrad klänning från Ralph Lauren. När min Expressen-kollega Malin Collins syster hittade den i butik var vi nära att gå samman, köpa och ha delad vårdnad.

Och de nominerade är…

I går offentliggjordes årets grammisnomineringar.  Det var ju kul och allt. Jenny Wilson sju stycken, heja heja.

Men hallå! Juryn har ju glömt en av de viktigaste kategorierna – Årets stil.

Eftersom ingen verkar rätta till misstaget gör jag det och utser här enväldigt de nominerade till Grammis 2014 i kategorin Årets Stil. 

 

linda-pira-matriarken-ep-S

Linda Pira

 

felswe003288-000014_1-583x390

Little Jinder

 

Daniel_Adams_Ray2

Daniel Adams-Ray

 

Unknown

Watain

 

JW_demand2

Jenny Wilson

 

images-4-300x126_2

Yohio

Annah själv tredje

annahkeps

Min första blogg hette Cookies and me – jag gillar kakor och kakor gillar mig och hade ett felstavat cupkake i URL:en. Den andra handlade om musiksommaren 2013.

 

Den här bloggen heter Vad e det för mode. Titeln är stulen från Ison & Fille-låten från 2007 samt är en ordlek (jag är född i Göteborg, måste ju reppa). Som krönikör på bon.se har jag skrivit om musik och mode och det ska jag utveckla här. För i mina konsertrecensioner finns alltid artistens stil med i analysen av musiken. Och när jag intervjuar en modeskapare undrar jag vilka låtar hen influerats av.

 

Vad e det för mode ska jag recensera artisters stil, kika på modetendenser inom popvärlden och göra intervjuer med musiker och modeskapare. Och självklart tipsa om den bästa, knäppaste – och mest stylish – musiken just nu.

 

Men vi börjar med en enkät om mig, rippad ur en Mina Vänner-bok.

 

Jag heter: Annah Magdalena September Björk

Och kallas: Annah (har ALLTID velat ha smeknamn, men den önskan är tydligen omöjlig att uppfylla)

Min relation till ägaren av denna bok sajt: Har tidigare varit bland annat redaktionschef för Bon och chefredaktör och krönikör för bon.se. Nu är jag bloggare, yay!

Jag fyller: 34 sägs det.

Den: 5 juni 2014 (glöm aldrig det)

Stjärntecken: Tvilling.

Jag kommer från: Majorna i Göteborg.

Och bor nu i: Lägenhet med rosa sovrum i Stockholm.

annahrum

Här inne.

 

Så många barn har/vill jag ha: Har två knods.

Som heter/ska heta: Otis och Ivar. Om det fanns fler kunde de heta Lena, Mercedes eller Ali.

Jag har/vill ha katt/hund/häst/akvariefiskar/annat: Har köttätande växt. Vill ha en häst som heter Bosse.

Jag jobbar som/pluggar: Popkulturjournalist sedan 15 år tillbaka.

Arbetsuppgifter/kollegor/trivsel: Skriva om musik, mode, film, böcker, tendenser etc i Bon, Expressen (nöje och kulturen) och Fokus bland annat. Superkollegor finns, men bara på avstånd eftersom jag är frilans. Trivseln på mina pop up-kontor kan ibland vara lite väl hög.

jennywilson

En dag på jobbet.

 

På fritiden brukar jag: Äta ost, gå på galej, prata, köpa fina saker, springa, rida, bada, åka till nya ställen, försöka spela tv-spel, leka med lera.

(Men då får man tänka på att:)På jobbet brukar jag: Gå på konserter, film, läsa böcker, intervjua till exempel Justin Timberlake, Håkan Hellström, Jenny Wilson, Bobby Gillespie, Veronica Maggio.

annahmaggio

En annan dag på jobbet.

 

Men skulle vilja: Spela med mitt band.

För att stilla mitt samvete: Försöker jag bli bättre.

Jag har slutat:Vara morgonpigg tydligen.

Och börjat: Dricka kaffe.

Om fem år tror jag att jag (boende/arbete/familj/fritid): Gawd, vågar inte tänka så långt. Men hoppas jag har körkort och vinden i håret.

Om jag vann fem miljoner skulle jag: Våga testa ännu mer. Samt skicka mig själv på reportage/insporesa till musikfestivalen SXSW i Austin, Texas.

Jag skulle vilja vara bäst i världen på: Att skriva.

Jag hade velat uppfinna: Ett sätt att teleportera sig/de man tycker om som bor långt borta.

Tuug

 

Ett pinsamt minne: När jag intervjuade Saurabh Sinha och han bjöd mig på en chokladdessert så god att jag rodnade. Eller att jag ramlade på snön och bröt revbenen i helgen.

Jag blir glad av: Musik, omtanke, beröm och energi.

miley_500

Och för knäppa saker, som Mileys sjungande kattunge.

 

Jag blir förbannad av: Smärta.

Jag samlar på: Minnen.

Saker jag är stolt över: Mina kids. Att jag vågar och lyckas göra det jag vill även när det strider mot konventioner. Att jag kan skriva konsertrecensioner jättejättesnabbt i helt omöjliga miljöer. Att jag badade nästan varje dag till mitten av oktober.

Yrken jag kan tänka mig: Läkare. Popstar. Jurist. Plus att ekonomisk oberoende konstnär verkar soft.

Personer jag inte klarar av: Gubbjävlar i alla åldrar.

Favoritmaträtt: Ost såklart!

Favoritgrogg: Slushad champagne.

Favoritglass: B&J, alla med olika sorters kakdeg i.

Favoritbil: Eh, en som jag får sitta i passagerarsätet och vara dj i?

Favoritland: USA (obs även mitt hatland).

Favoritlag: Mets (baseball).

Favorituttryck: Sus och dus.

Favoritlögn: ”Jag är jättebra på XXXX (valfri sport/matlagning/instrument/yrke)”

Favorit-tvserie: Peppad på nya säsongerna av Girls och Mad Men som kommer nästa år.

Favoritbok: Vem ska trösta Knyttet? av Tove Jansson

Favorittidning: (Förutom Bon) Lula, Bullett, Rookie Yearbook.

Favoritreklamfilm: Kommer inte ihåg någon.

Favoritplagg: Min ljusblå mockajacka från Acne <3

Favoritaffär: OST på Götgatan.