Annah Björk

PREMIÄR: Ji Nilsson ”Save me for later”

Stockholms r’n’b-mästare Ji Nilsson är äntligen tillbaka med sommarens heartbreak-anthem. Save me for later har ett driv som om den bara väntat på att bli skriven. Den har nicea tropiska sommarnattsklubbiga inslag och väcker den enorma kraften i revanschlustan.

Hey Ji, vad handlar Save me for later om?

– Den handlar om att komma över ett ex, eller kanske snarare om att vilja vara över ett ex. Den är det stadiet du vill vara i när du fått ditt hjärta krossat och springer på hjärtekrossaren ute. Du är snygg, superkär i någon annan och struntar i vad det där exet tycker och tänker om nått. Sen om det är sant eller inte är ju en annan femma, hela låten handlar ju om ”hur lite jag bryr mig om dig” och om en inte brydde sig kanske en inte skulle göra en sådan låt? Jag gillar dubbla budskap och undertoner, så det finns det gott om här. Men den har power och är inte som många av mina andra kärlekslåtar där jag bara är helt totalt lämnad och superledsen, finns en pepp och ett driv att gå vidare.
Varför skriver du så mycket olyckliga kärlekslåtar?

– För att känslan av att bli lämnad eller att något fantastiskt bara inte funkar är så oerhört stark. Har inte bara varit olyckligt kär, har vart superlycklig också, men det är uppbrotten som stannar kvar långt efter. Har alltid haft svårt att skiljas och släppa taget, jag är väldigt nostalgisk.

Vilken är den ultimata olycklig kärlekslåten?

Can’t Make You Love Me med Bonnie Raitt.

Vad lyssnar du på i sommar?

– Marlene, Frank Ocean, Julia Spadas hemliga demos och sen alltid Rihanna och Ne-Yo.

Vad har Save me for later för dress code?

– Sexiga och avslappnade Gå-ut-på-klubb-kläder i valfri stil och kanske nått läppstift om en är sugen på det. Hela omslaget går ju i blått och millennial pink och det är ju riktigt snygga färger tycker jag.

 Ja just det, det är mycket snyggt. Vem har gjort den snygga grafiska formen på omslaget?

–  Minna Sakaria, geni och art director/graphic designer som jag bara totalklickade med nu i våras. Visst är det sjukt snyggt? Adrian Wigerdal har tagit bilden, han har alltid tagit mina bilder och kommer nog alltid göra :)

Vad händer nu?
– Släpper mitt debutalbum i slutet av augusti/början av september, 13 spår, är så peppad! Innan dess ska jag mixa klart några låtar, hänga med min hund på Långholmen och åka ut på landet och plocka hallon.

Exklusiv smyglyssning av Ji Nilssons ”Nothing”

På fredag släpps Ji Nilssons första ep, Blue is the saddest colour.  Jag har fått tjuvspela ett av spåren, Nothing, för er här på bloggen i förväg. Det är faktiskt min favvo på ep’n. Så sorglig att jag fick stänga av, lyssna igen, stänga av första gången jag hörde den. Det är ett bra betyg.

Så här säger Ji Nilsson om min reaktion och om hennes relation till Nothing:

– Vad fint att den berörde dig så mycket. Att du behövde stänga av den tar jag som en stor komplimang, jag gör precis samma när jag känner för mycket av en låt, måste liksom ladda om för att palla. Det var inte svårt att skriva den för den bara rann ur mig faktiskt, den är alla mina sorger ihopblandade och nedkokade till 3 minuter och 29 sekunder. Grät mycket när jag skrev och spelade in den, vilket gjorde det lite svårt att sjunga, jag fick ta många pauser. Men av alla låtar jag skrivit är det den jag är stoltast över och känner allra mest inför.

Blå är den ledsnaste färgen… Varför det egentligen?

– Även om jag personligen får mest positiva känslor av blått så är det ju en färg som förknippas med sorg, att vara blue är ju att vara nere och ledsen och min musik är för det mesta sorglig. Sen är det ju också färgen havet oftast har, och de som lyssnat på min musik tidigare vet kanske att det är något jag hämtar mycket inspiration ifrån.

Ja, du älskar ju blått! Vad är det som gör att du identifierar dig med en färg så starkt?

– Ja det är lustigt hur mycket en kan känna inför en färg, och det är verkligen sant att jag identifierar mig med den. Jag blir trygg av att ha blått omkring mig, det känns liksom som att komma hem. Jag har älskat blått sen jag var liten, alla i min familj gör det och passar väldigt bra i det också, lite som en familjefärg.

Vad handlar din EP om?

– Den är terapeutisk för mig. Jag kallar lite halvt på skämt halvt på allvar det här året för mitt ”utvecklingsår,  jag har utmanat mig själv väldigt mycket känslomässigt. Jag har vågat skriva om sorger precis som dom är, utan ett distraherande glitter runt dem, och det är otroligt befriande.

Är krossat hjärta en livsstil eller ett tillstånd?

– Åh jag hoppas verkligen inte det är en livsstil. Ett övergående tillstånd skulle jag säga, och kanske återkommande. En del av livet en bara måste ta sig igenom ibland och förhoppningsvis bli starkare av.

Kommer nästa skiva ha en annan färg?

– Den kommer nog med största sannolikhet vara blå den med, men det finns ju många nyanser av den färgen…

rsz_image1

CAKES DA KILLA PÅ SLICK!

Här är Soraya och jag på evenemang, förra lördagen var ju nämligen på konsert för fan och det har jag glömt berätta om!! Det hela ägde rum på Södra Teatern i form av klubben Slick! som var klubben på allas läppar ca år 2004. Då var det riktigt inne att ha nån sned hackig frisyr och trasigt linne, man va ”queer” och typ la pärlplattor med fula ord och alla ville ”svettas” på Slicks dansgolv med likasinnade. På mingelbilderna gjorde alla sån arg aktivist-min och hytte med näven, säkert för att DJ:n spelade ”Deceptacon” med Le Tigre.

 

Konserten vi såg var Cakes Da Killa!!! <3
Här i logen tillsammans med Petter (som KRÄVDE att få göra ”comeback” här i min blogg, han tänker att han är ”en bekant från förr som läsarna skulle bli glada att se igen”).

 

Tony blundade på dansgolvet och drömde sig bort till en plats i ett paradis där solen skiner, eller jag vet inte, men jag gör fan det hela tiden iaf. Nu är det dessutom KALLT ute?? Hur mkt ska man behöva stå ut med MVH Väderbloggen

 

Palmer!!

 

Linda som blivit blond!! Och sjöjungfrun Ji Nilsson :)

 

Nicklas plirade med sina husky-isblåa ögon!! Som en kall öl.

 

Siri och Adina iklädda det senaste modet från Monkey Bizz :)

 

En sista bild från dansgolvet och i den här finns det många känslor representerade :))) Precis som i livet!!

 

GwenJi-gate

Mest underhållande nät-catfighten inom popen senaste veckan är den mellan Gwen Stefani och Ji Nilsson. Allas vår 90-talsikon Gwen har gjort comeback med en låt som heter Baby Don’t Lie.

 

Bara det att produktionen låter låter ruskigt lik vår egen lilla sjöjungfru Ji NIlssons Heartbreakfree.

 

På sajten Idolator.com gavs Ji NIlsson epitetet swedish diva, vilket är kul i sig. Dessutom kan man inte annat än att glädja sig åt att löpelden på www gjort att Ji Nilssons video nu har över 194 000 visningar, och det är en stigande siffra.

Ja, man kan tycka att Gwen drar in cashen på lilla Jis bekostnad. Men en djärvare pr-plan än det här hade inte ens Ursula kunnat koka ihop.

 

Baby Don’t Lie kommer från Gwen Stefanis kommande, tredje album. Och det är så olyckligt att hon hamnar i en debatt om att stjäla från nya unga förmågor just nu. 45-årig kvinnlig popstjärna med ängslan att tiden och tusen 20-någonitng brudar sprungit förbi alldeles för fort.

Som om vi behövde ytterligare en sådan åldersfixerad bild till att sätta käppar i hjulen på jämställdhetsutvecklingen inom musiken.

Gwen som ju var extremt, och kanske alldeles för, tidig med den typ av streetig, hejarklackig pop, som så stor del av den breda musik är byggd på i dag.

Hollaback Girl hade kunnat komma 2014, men den släpptes för tio år sedan.

Respekt.

 

 

Tre x nya singlar

bild-5

 

Guten abend från Berlin. I kväll ska jag ravea som om det vore 1993. Men först lyssnar vi på en triss nya svenska låtar:

 

 

Undantaget Linda Pira-remixen ”Knäpper mina fingrar remix” och några andra mindre gästinhopp är det här det enda jag hört från 18-åriga Rosh. Låten är gjord tillsammans med Mack Beats. Och det låter som om landets hiphopframtid är ljus. Drivet och rösten. Men framför allt: Varje gång jag sett Roro (bara på håll), på scen eller bakom, knockas jag av hennes svingulliga/svintuffa hällkäften-uppsyn.

 

***

 

1546074_820378428001869_5855197920038420059_n

Ji Nilsson är en av landets mäktigaste balladdrottningar, det blir allt mer tydligt. Sist gjorde hon en 8 mars-låt med parhästen Marlene. Nu har hon och Min Stora Sorg slagit sina geniskallar samman och skapat sensommarsuktande duetten ”Döda mig”.

 

 

***

 

zhala-617x592-583x559

 

Allt den här Bollywood-älskande technotokan släpper ifrån sig är magiskt. Som att snurra alldeles för fort, runt, runt, runt, med en stor fladdrande kjol. Zhala är kontrakterad till Robyns skivbolag Konichiwa.

 

Sex x fredagsmyz

I dag har Vad e det för mode-kontoret flytt till London. Men jag tänkte ändå proppa era fredagsmyzpåsar fulla av ny musik från sju övergrymma svenska artister som alla släpper mer musik i år.

Hey ya, glad fredag!

 

Marlene och Ji Nilsson skriver vanligtvis musik tillsammans. Ji Nilsson står bland annat bakom Marlenes Bon VoyageMen inför 8 mars gjorde det ett samarbete och sjöng också tillsammans – så här fint blev det:

)

 

Beatrice Eli hör till samma posse som Ji och Marlene. Hennes tjejtokiga singel Girls är första smakprovet på albumet som kommer senare i år. I videon medverkar bland annat Galleri Bon-aktuella Arvida Byström.

)

 

Till det senaste, färska numret av Bon har jag gjort en intervju med Norsborgs underbarn Adam Kanyama. I dag släpptes videon till hans Bara för en natt. I filmen lägger Ametist Azordegan, Sissela Blanco Nordling, Sabina Ddumba, Julia Frej, Sanna Bråding och Binta Blackout hans rap. Charmigt!

 

Min ständiga fascination Lilla Namo är tillbaka med en helt ny låt. Ny bil drivs av ett övertungt beat och gör sig förstås bäst i en Impala-cab i motljus.

 

Silvana Imam premiärspelade IMAM på Ida Klamborns visning under modeveckan. Nu har hon släppt låten, där hon bland annat rappar på arabiska.


 

Och avslutningsvis har Sabina Ddumbas högtrycksingel Scarred for life blivit med video.