BON VOYAGE

Two roads diverged in a wood

Dom sa en dag ska vi alla dö
Jag sa alla andra dagar ska vi inte det
 
I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I—
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.

 
Åker framåt, ingenting att förlora
Inga städer, inga drömmar här är för stora
Ah ye, Honda, Kawasaki, Suzuki, Ducati genom dessa gator för alltid

 
Out walking in the frozen swamp one gray day,
I paused and said, “I will turn back from here.
No, I will go on farther—and we shall see.”
 
Jag vet vad jag är för dom, dom vet vad dom är för mig
Och så länge vi fortsätter på vägen
Så kommer det spela mindre roll var vi tar vägen

 
Men work together,” I told him from the heart,
Whether they work together or apart.

 
Vägen
Här på motorvägen
Varit här så länge
Känns som om jag bor på vägen
Å alla dom som stod i vägen
Var tog ni vägen huh
 

Dom vill att jag trillar, det kommer inte ske

 
The woods are lovely, dark, and deep,
But I have promises to keep,
And miles to go before I sleep

Fredagsmys vecka 24

I dag sa ska jag se One Direction för femte gången. Funderar på om det är sverigerekord på det? Hoppas. Till alla er som missar gullegossarna har jag gjort det här tröstinlägget med senaste veckornas hetaste inhemska musik. Skyll på mig bara om ni vill sno hela ostbågebunken, stänga av sportmatcherna på tv och gå in på rummet.

 

Jag vaknade en morgon, från en dröm jag hade: Jag drömde att Titiyo sjunger på svenska och arbetar med Sakarias och Dante Kinnunen. Nej vänta det var ingen dröm, men nära på. Dagsfärsk singel i väntan på albumet som kommer i höst.

 

Hela Lorentz soloalbum Kärlekslåtar är en suggestiv, mörkt lila dimma att fly bort i och hoppa av innovationsglädje till. Älskar kaoset, det samplade regnet (?) och digra gästlistan i den här låten. Kanske är jag allra mest fäst vid rhymet ”Spela. Korten. Rätt. Fast. Jag. Fick. Den. Sämsta. Handen”.

 

Nottee är dotter till Unni och Mats, syster till Lo Fi-Fnk-Leo. Och har hållit på sitt debutalbum i så många år att jag nästan gett upp hoppet. 2009 lät hennes singel Control som den perfekta bryggan mellan nostalgi och framtid. Nu låter det snarare samtid på skivan som producerats av The Tough Alliance-Henning Fürst.

 


Mapei är Sveriges snålaste artist. Man får suga på hennes karameller i åratal innan det kommer nytt. Men nu är det känt att albumet Hey Hey släpps den 23:e september, och med den här nya sommarsingelgotten bådar det ju finfint.

 

 

Okej, kan inte låta bli att slänga in Lana Del Rey här också. Vet att hon inte är svensk, men vad 17, sluta vara så himla exkluderande!!!!

Hennes album Ultraviolence släpps i dagarna. The Black Keys Dan Auerbach har producerat. Och Lana själv menar i en intervju i The Guardian att Lou Reed skulle ha sjungit på Brooklyn Baby, just innan han gick bort.

Förra sommaren var Summertime sadness. Jag är sååå tacksam att Lana är med mig, med helt nytt material, den här sommaren. Releasen har omgetts av mystik och det var länge hemligt när skivan egentligen skulle komma.