Annah Björk

Premiär: Maja Francis ”Space Invades My Mind acoustic version”

unnamed

Hej Maja! Nu premiärar vi din harpversion av Space invades my mind! Jag tycker den ä helt Kate Bushig.
– Tusen tack! Vilken komplimang att du tycker att den är Kate:ig. Hon är fantastisk, som ett sago-väsen <3

Varför har du gjort en ny version av Space?
– Jag ville göra en där glittret å rymden i produktionen får kliva lite åt sidan en stund för något mer avskalat och osminkat. Jag tycker att det finns något så sjukt vackert i bara ett instrument och en röst. Det var så jag började skriva låtar och det är från den musikaliska världen jag kommer ifrån. Jag åkte runt och spelade med mitt el-piano, mina låtar och mina hemmagjorda demos i flera år innan jag fick ett band och en scen att stå på.
Varför harpa?
– Det är så sjukt vackert både i soundet och utseendet! Den känns utomjordisk.
Vem är det som spelar?
– Stina Hellberg Agback.
Hur tycker du att den här versionen kompletterar originalversionen?
– Texten och vad låten egentligen handlar om för mig kommer fram mer – att verkligheten skaver och man måste fly i sin fantasi till någon annanstans för att orka med.
När får vi höra fler låtar från dig?
– I januari! Då släpper jag ny singel tillsammans med min EP! Längtar!
Vad gör du framöver?
– Jag skriver nya låtar, planerar min nästa video och funderar på om man kan bygga en klänning av prismor.

Charli XCXs änglar

Hon är uppväxt på illegala rave i London, har skrivit Icona Pops monsterhit I Love it och delar in låtar efter färger. I går hängde jag med Charli XCX på ett hotellrum i Stockholm.

 

Charli

Hon slänger över det långa, mörka håret på ena sidan och berömmer samtidigt mitt lilla rosa. Charli XCX är klädd i ljus sidenpyjamas från Victorias Secret, solglasögon och höga vita skor. Hon är 22 år men redan veteran i musikvärlden.

I går stod Charli på scen tillsammans med Icona Pop, helt logiskt, eftersom det faktiskt var hon som skrev ”I Love It”.
– Jag skrev låten i mitt hotellrum i Stockholm på en halvtimme och gav den till producenten Patrik Berger. En vecka senare hörde Icona Pop låten och efter det var det klart.

Så här i efterhand, ångrar du att du gav bort den låten?

– Nej, för den passade inte alls in på den skivan jag gjorde till mig själv. Dessutom var den så perfekt för Aino och Caroline.

bild-5 kopia

Charli växte upp utanför London och var helt besatt av Britney Spears. Precis som många andra tjejer i hennes ålder ville hon desperat vara den amerikanska popstjärnan. Men till skillnad från de flesta andra tonårstjejer tog Charli tag i saken och började göra egen musik. Vid sidan av Britneypopen inspirerades hon av det franska skivbolahet Ed Banger, som bland annat gett ut artister som Uffie och Justice.
Och med hjälp av en Yamaha-keyboard och en dator spelade hon in i sina föräldrars vardagsrum och lade sedan ut sin musik på MySpace. Ganska snart hörde en promotor av sig och ville boka Charli – då 15 år.
–  Jag fick spela på massa illegala rave i övergivna industrilokaler i London. Varje helg åkte jag och mina föräldrar till huvudstaden och hängde på de här klubbarna till klockan fyra.

Gillade dina föräldrar att ravea?

– Ja, pappa älskade det. Han ville vara där och festa hela tiden. Mamma freakade nog ut lite på det tror jag.

Är de lika stöttande fortfarande?

– Ja, de kommer på alla mina UK-spelningar. Och pappa går alltid runt i en Charli XCX-tshirt, det är gulligt.

Vad lärde du dig genom att spela på de klubbarna?

– Allra mest lärde jag mig att älska mode! Jag förstod vad ett klubbkid var för någonting och hur stil och annan kultur hänger i hop. Att uppträda för och nå fram till tusentals höga personer är dessutom en ganska fet utmaning.

Vad betyder mode för dig i dag?

– Mode och musik går hand i hand, men jag följer inte modetrender. Precis som jag inte följer musiktrender, utan gör min egen grej. Jag gillar nittiotalsmode och inspireras av filmer som Clueless. Jag vill känna mig sexig, men inte på det konventionella sättet. Och jag klär mig aldrig för någon annan än mig själv.

 


Boom Clap är första singeln från Sucker.

 

Charli har synestesi, vilket enligt Wikipedia är ett neurologiskt tillstånd som innebär att två eller flera sinnen är sammankopplade. Annika Norlin har tidigare pratat om att hon har det och skriver låtar genom att koda ord i färger. För Charli visar det sig genom att alla låtar har en viss färg.
– När jag hör musik reagerar jag instinktivt med att se en färg. Färger och filmer inspirerar mig till att skrova musik, för mig är det rent visuellt till en början.

Vilka färger signalerar bra musik?

– Mitt första album True Romance är lila. Det kommande, som heter Sucker är rött och rosa. Och min singel Boom Clap är silverfärgad!

Vilka musikfärger gillar du inte?

– Om en låt är grön, gul eller brun så gillar jag den inte. Eller så är den helt enkelt inte till mig. ”I Love it” är grön, och den gillar jag ju, men inte i min egen tappning.

Beskriv ditt kommande album Sucker med tre ord?

Superpop, högt och vilt.

Gästar någon artist?

– Nej, men jag har skrivit en låt med Markus Krunegård.

Hur skiljer albumet sig från ditt första?

Jag vågar säga saker jag inte riktigt hade mod till förut. Jag känner mig tyngre som låtskrivare. Den här gången är det viktigt för mig att inspirera unga tjejer. Budskapet är att de ska kunna vara coola, vilda och sexiga på det sätt de själva tycker om. Att de ska vara nöjda med den person de är och våga stå upp för det.

Vilka kvinnliga musiker, förutom Britney, inspirerar dig?

– Kate Bush, Björk, Debbie Harry, Gwen Stefani. De är alla kick ass-tjejer, starka och mäktiga kvinnor som är bossar över sina egna karriärer.

Du som älskar mode, gör du någnting speciellt med din merch?

– Jag kallar mina fans för ”Angels”, som i Charlis Angels… Så jag har planer på att göra vingar. Och eftersom skivan heter ”Sucker” tänkte jag göra Charli XCX-klubbor som man kan suga på.

Min favvolåt med Charli XCX.

Yukimi Nagano om Little Dragons nya skiva

Jag kom just hem från arbetssemester i Göteborg, stadsdelen Majorna närmare bestämt. Naturligtvis blåste jag nästan bort. En stormvind var nära att slita med sig ett av mina tunga örhängen, på ricko. Göteborgarna själva tyckte dock att vädret var soft, uteserveringarna var (obegripligt) knökfulla.

Den här jävulsvinden kan omöjligt ha varit densamma som Yukimi Nagano – sångerska i elektroniska r’n’b/pop-kvartetten Little Dragon – berättade för mig att hon tumlade runt i när hon hämtade inspiration till gruppens fjärde skiva Nabuma Rubberband. I just Majorna.

 

lsiydltal7jv8vtgjrll

 

De ser inte så vindbitna ut i alla fall. Skivan kommer inte förrän 12 maj, men jag fick en tidig pratstund med Yukimi när hon var hemma på ett kort stopp under Little Dragons ständiga världsomsegling. Vi pratade Janet Jackson, reggaeband i Uganda och hur man stjäl marknadsföringstrategier från gamla hiphopare.

 

***

 

Hej Yukimi, hur fick skivan titeln Nabuma Rubberband?

– Vår trummis Erik Boden spelade i ett reggaeband för många år sedan. De hamnade i Uganda, där han träffade en kvinna som hette just Nabuma. Vi började kalla skivan för det som arbetsnamn men beslutade oss för att lägga till Rubberband också. Jag tycker det låter poetiskt, vackert och djupt. Samtidigt är det kul och konstigt, ingen har sagt de orden tillsammans förut och man förstår inte riktigt vad det är.

Little Dragon har en begränsad publik i Sverige, men en hängiven internationell fanskara. Deras låtar har spelats i amerikanska tv-serier och hör till många andra artisters favoritband. Outkast, P Diddy och Damon Albarn är bara några som hyllat den svenska kvartetten. Nyligen spelade sin singel Klapp KlappLate Show With David Letterman.

Inspirationen till Nabuma Rubberband fick Yukimi Nagano när gruppen återvände till Göteborg. Hon gick runt i den kalla hamnstaden med Janet Jacksons ballader i lurarna.

– Jag snöade in på de låtarna. Men lyssnade också mycket på Ariel Pink, Kate Bush och houselåtar som jag inte vet vad de heter. Den här skivan innehåller både dansiga, energiska och lugnare spår som är inspirerade av dvalan här hemma. En grym låt är en grym låt, liksom.

När ni släppte albumets första singel Klapp, klapp fick fansen skriva in sina nummer på er webbplats. Sedan ”ringde ni upp” och spelade den. Vad kom den idén ifrån?

– Vi ville nå våra fans och berätta att vi gjort en ny skiva. Vi hade varit borta ett ganska bra tag. Framför allt i USA och Englnad har de varit väldigt stöttande och trogna och vi ville ge ge dem någonitng som kändes personligt. Vi lekte med idén om att skypea med dem. Men så kom en kille på det här upplägget. Det är lånat från gamla hiphoplåtar. Förr kunde man ringa ett nummer och komma till en telefonsvarare som spelade upp den nya rappen.

Men nu ringde ni upp från studion i Majorna?

– Ja, och pratade lite först och så. Det var kul, men vi är ganska kassa skådisar. Och jag vill tillägga att det ju är inspelat i studion, vi kan ju inte ringa upp alla personligen… Även om det varit grymt!

Kommer ni utveckla det konceptet tillsammans med skivan?

– Jag hoppas det. Man kan göra väldigt mycket med våra flummiga planer.

Vad ska ni gör mer i vår och sommar?

Turnera i USA och Europa. Spela på Coachella-festivalen. Och på Way out West!

 

Nabuma Rubberland släpps den 12 maj.