Signe Belfiore

The Stages of Alexander McQueen: A/W 2006 The Widows of Culloden

Alexander McQueen: A/W 2006 The Widows of Culloden

In this collection he revisits his origins and the inspirations of one of his most famous shows; Highland Rape. Immaculate tailoring, birds on heads, rawness and sophistication. With a soundtrack from Schindler’s List the whole atmosphere breathed an intimate and secretive darkness, not quite as shocking as the rest of his shows. But what of course is most reminiscent of this show is the hologram finale of Kate Moss. The trick seems advanced but in fact it uses an old and simple idea called the Pepper’s Ghost, which involves only light and reflective glass. Simple or not, it vowed and moved a whole fashion world at the time.

https://www.youtube.com/watch?v=-jiiwXqnA30

John Henry Pepper, Pepper’s Ghost, 1862

Burberry, A/W 2011, Beijing

https://www.youtube.com/watch?v=9t5dCIuz2wY

Stilreleasen#4 BRÅVALLA

Jag ville skriva om scenkläderna på Bråvallafestivalen. Men det finns ingen mening att grotta ned sig i Lana Del Reys enkla sommarstyle med avklippta jeans och vit singoallatopp, The Hives 15 centimeter breda slipsar, M.I.As monokromt orange outfit eller Veronica Maggios blå Acne-hyllning. Det är helt ointressant att prata om det ”nya festivalmodet” som var så tråkigt som riktigt klädsamma bohochica hattar, fransar och boots. En blandning av First Aid Kit på scen, Mary-Kate och Ashleys glansdagar och Kate Moss går på festival.

Inget av det spelar ju någon roll.

 Inte efter att Gustaf Norén och Björn Dixgård klev på festivalens största scen med sin missuppfattade rave-hyllning ”Aelita”.

Efter det handlade allt bara om en enda sak.

 

Mando-Diao_Lowres_Olle-Kirchmeier-20657

 Fotografi Olle Kirchmeier

 

Gustaf Norén. Mando Diao-sångaren sportade alltså en ryggsäck med många remmar som han bar utan tröja. Gissar att han köpt ryggan på första bästa sportbutik. Till detta hade han ett pråligt blomsterdiadem (kanske från Glitter?) och den helt vanliga accesoaren syrgastub. ”Drogen” hade han fäst i ett orange band på armen, typ ett sådant folk har sin iphone i när de springer.

Om man säger så här. Dagen inleddes med att åskan slog ned precis bredvid mig, jag blev på riktigt svinrädd och flera ungdomar skadades. Efter det var jag helt genomblöt från strumporna upp till den helt pajade frisyren, och det var cirka tio grader varmt.

Men när Mando Diao dök upp på scen med sina helt distanslösa outfits blev dagen ett enda solsken i mig.

 

Hur grund än skivan ”Aelita” är kan jag inte låta bli att älska det Mando Diao håller på med just nu. Kanske för att jag verkar förstå.

 

rave1

 

Jag och Mando-sångarna är lika gamla. Och om man tar en titt på mina outfits de senaste veckorna inser jag att vi lider av samma syndrom. Utbrottet av hysterisk klädsel handlar om en nostalgisk längtan till 90-talets mitt, då rave var en ouppnåelig dröm och på sin höjd ett stilideal man kunde fuska sig till. Vi var för unga för att gå på riktiga rave. Jag löste det hela genom att samla på flyers och lägga månadspengen på färgglada kläder i plast.

 

bild

 

Den urballade rave-klädseln på 30-plussare som lever småbarnsliv om dagarna är kanske osannolik skrattretande. Men jag tycker den mest av allt är befriande. Det är som en reaktion på en trånande, obesvarad förälskelse som aldrig blev något mer.

Och får gubbar gå runt i samma tishor som de haft de senaste 33 åren kan väl vi få ravea lite?

 

bild.PNG

 

Mando Diao är så tokiga att de är större än all humor som produceras just nu. Deras urflippning och totala avsaknad av självinsikt och humor är chockerande i ett land där alla vare sig de vill eller inte är präglade av Jante.

Nästan så att jag vill utse Mando till Sverige Miley.