Annah Björk

Jag snor Frida Hyvönens stil

Om det är något jag mer glad över än att Frida Hyvönen är tillbaka så är det att Frida Hyvönen är tillbaka med stil. Och då menar jag stil som i mode, kläder, look.

image1-2

Den här Baywatch goes Norrland-looken stjäl jag rakt av för den här hösten. Har till och med bestämt mig för att överge det rosa håret ett tag för en mörkare blond att slänga åt sidan. Man kan ju tänka sig att jag hade Frida i tankarna när jag snackade veckans nöjeshöjdare i morgonsoffan häromveckan… Vad vet jag.

14193693_10157671024065019_1082974164_n-2

Frida Hyvönens första album på svenska heter Kvinnor och barn och redan när man hör titeln förstår man att det är någonting som kommer stoppa allt bullshit i sin väg. I dag kom den första singeln Imponera på mig. Och haha, det här är årets låttext som Marit Bergman skrev på sin instagram tidigare i dag. Låten är liksom AJE en pil rakt i den blödande manliga Akilleshälen. Kan citera hundra olika rader ur den så jag klistrar in hela kampsången här nere. Nobels jämställdhetspris till Frida. Nähe Alfred har inte instiftat ett sådant? Så överraskande.

Visst jag känner tacksamhet
att någon visar intresse
Vet att all kultur och hela
ordningen förväntar sig det
Du vill vara nära mig
Luta huvudet mot mig
Fånga strålarna från mig
Jag kan inte klandra

Men frågan är
Kan du imponera på mig
Kan du imponera på mig
Frågan är
Kan du imponera på mig
Kan du imponera på mig
Kan du imponera på mig
Kan du imponera på mig
Frågan är
Kan du imponera på mig
Kan du imponera på mig

Du tycker det är härligt
med en kvinna som kan allt
Spela, sjunga, byta däck,
tänka fritt och koka palt
Tror du att jag är glad och nöjd med
att få slita hårdast
Min önskan är att lägga mig
i en varm famn och vårdas

Men frågan är
Fixar du att ta hand om mig
utan att tycka synd om dig själv
Fixar du att ta hand om mig
utan att tycka synd om dig själv
Frågan är
Fixar du att ta hand om mig
utan att bli undergiven
Fixar du att ta hand om mig
utan att bli undergiven

Jag ser dig, du försöker
leva upp till min nivå
Likt en lydig och tapper soldat
du sträcker dig på tå
Du försöker tala mitt språk
Du försöker knäcka min kod
Vet du vad, det kanske inte går
Vet du, jag ska ge dig en ledtråd

Kan du inte imponera på mig
genom att bara va den du är
så får du ta och maka på dig
Då har du inget att göra här

För du kommer irritera dig på det,
hur fruktansvärt kapabel jag är
Efter ett tag kommer du försöka få mig
att göra mig till mindre än jag är
Min kapacitet är obarmhärtig
mot den som inte svarar upp
Vi har sett den skörda offer
Vi har sett den skrämma vuxna män

Jag lovar jag har sett det hända tusen gånger
Jag lovar hon har sett det hända tusen gånger
Jag lovar ni har sett det hända tusen gånger
Nu sjunger vi om det i våra sånger

VIDEOPREMIÄR: Marit Bergman ”Dra åt helvete”

Med tio superkvinnor, spegelglas och en discobollshoodie gör Marit Bergman årets hittills mäktigaste musikvideo. Videon till till singeln Dra åt helvete släpps egentligen först i morgon men jag kan visa den för er redan i dag, bara här på bloggen. Kolla in:

 

Marit Bergman – Dra Åt Helvete

Och så har jag intervjuat Marit om att göra sin första skiva på svenska, hur man gör en diskoboll av en luvtröja, samarbetet med Lilla Namo och vem det egentligen är som ska dra åt helvete.

Hej Marit! Alltså, Dra åt helvete – varför det?

– Det är ett bra mantra som jag tycker jag behöver då och då. Frasen/melodislingan kom jag på när jag var ute med hunden för typ två år sen, men sen tog det lång tid att klura ut vem det egentligen var som skulle dra åt helvete. Jag landade i ett ämne visat sig vara relaterbart, även om man inte är en popstjärna som har byggt sig ett näste i Bredäng och känner viss oro för att kasta sig ut i offentligheten igen, med allt var det innebär av nagelfarande, blickar, hat eller kärlek.

Vem är det som ska dra?

– Alla som bryr sig lite för mycket om hur kvinnor beter sig, och även jag själv kan dra åt helvete om jag vill det.

Det är din första officiella singel på svenska. Varför har du bytt språk?

– Well, jag har ju hållit på med de svenska låtarna i fem år ungefär. Jag tror att det kan ha att göra med att vi just då flyttat hem från USA och att jag ville mysa in mig i det svenska… gå till simhallen, gå på skogspromenad, sjunga svenska sånger. Sen har det ju visat sig att en helt ny värld av möjligheter öppnar sig, med vilka referenser man ”får” stoppa in i sångerna och ens kunskap om exakta skillnader i språkets nyanser.

 

MARIT BERGMAN photo by FREDRIK SKOGKVIST2

 

Så väljer du en låt med titeln Dra åt helvete som första… Magiskt, punkigt och ganska ovanligt språk i svensk pop just nu. Vad har inspirerat dig till det?

– Jag har inspirerats rent tekniskt av att umgås mycket med Namo, med användandet av täta rim till exempel.

Men många av mina andra låtar har mycket mer bilder i sig än vad den här har… det är nog en ganska ovanlig text även för mig. Det jag gjorde var att jag sa till mig själv att vara 100 procent ärlig i den här låten, fast jag egentligen inte vågade och då blev det så.

Hur kom du fram till att du skulle sjunga så mjukt med så hård text?

–  Jag blev tvingad ha ha. Petter och Pontus [Winnberg, som producerat] hade någon sorts vision som jag inte fattade någonting av, men jag bestämde mig för att försöka göra som de sa. Jag skulle försöka sjunga som Justin Bieber fast med Lou Reed-frasering. Tycker själv att det blir väldigt starkt med mjuk sång som möter hård text. Egentligen är det ju så jag velat jobba med precis allt kring min musik nu, att det ska finnas något hårt och svart i mitten men som är fluffigt och glittrigt i kanterna. Som livet självt ju!

Hur kom du i kontakt med regissören Roxy Farhart?

– Jag gillar det hon gör och jag tänkte att hennes sätt att tänka skulle passa väldigt bra i det här sammanhanget….Hon är ju en estet såklart men hon har också väldigt bra koll på bildspråk och symbolik, det tycker jag kan saknas ibland hos regissörer, de är bra på att göra det snyggt men de har inte alltid koll på vad allt betyder.

 

MARIT BERGMAN photo by FREDRIK SKOGKVIST3

 

Vad var din idé med videon?

– Jag hade en lös grundidé om att samla kvinnor omkring mig som jag dels själv kan relatera till och som jag också trodde skulle kunna relatera till texten. Jag tänker att ämnet inte bara kan appliceras på kvinnor i offentligheten, utan egentligen på alla kvinnor som försöker säga något. Alla som någon gång försökt få tillgång till sitt rättmätiga utrymme. Det pratas ju ofta om att vi ska ”våga ta plats” men det handlar ju inte bara om att våga, det handlar ju också om att syna det motståndet som möter oss. Jag tycker det där ”våga ta plats” ofta låter som att vi kvinnor helt enkelt är lite fega av oss och att vi borde lära oss att vara lite mindre fega, vilket inte stämmer överens med min erfarenhet i alla fall.

Vad var den visuella idén?

– Vi tänkte mycket på speglingar. Den kraft som finns i att spegla sig i varandras erfarenheter, att krossa faktiska speglar och att använda sig själv som reflektor utåt. Därav bland annat de krossade speglarna i ramen som omger oss i videon, och därav spegelhoodien. Vi tänkte också mycket på smink, smink som skönhet och även skydd/rustning.

 

Skärmavbild 2015-11-23 kl. 20.18.26

 

Vem har gjort stylingen, med den fantastiska diskobollshoodien till exempel?

– Jag själv mest, med lite direktiv från Roxy. Jag fick ganska tidigt en idé om spegelhoodie och den är speciallgjord för videon av scenografen Jenny Kronberg och hennes assistent Erika Sjödin. De har skurit upp alla spegelbitarna för hand och limmat på en vanlig hoodie från HM typ. Jackan är sjukt tung att ha på sig, känns som en rustning.

Skivan är på gång – vilka har du jobbat med den här gången?

– Vi får se vad det landar i men som det ser ut nu kommer ungefär hälften av albumet vara producerat av Pontus och Petter Winnberg, och resten av mig. Jag hade tänkt skriva med andra för den här skivan men det slutade med att det blev bara mina låtar. Men jag tror jag har tagit in mycket inspiration av att skriva med bland andra Namo och Noonie Bao, även om inte just de låtarna hamnar på skiva denna gång.

Marit Bergman spelar i Stockholm 28 januari, Malmö 29 januari och Göteborg 30 jan. Albumet ska komma i mars nästa år.

Smyglyssning och intervju: Marit Bergman

Marit Bergman är tillbaka! En resa till Bangladesh fick henne att färdigställa sin första låt på svenska. Jag har fått en bit av låten i förväg. Och så har jag pratat med Marit Bergman om de nya politiska låtarna, emotionell post-bebis-skörhet och att ha 100 systrar att luta sig mot.

 Marit Bergman har levt i en ganska behaglig tillvaro med sitt låtskrivande, sitt barn och sin hund i flera år. Hon gjorde en avstickare till Jill Johnssons veranda i Nashville. Men annars har det varit tyst om henne sedan albumet The Tear Collector kom 2009.
Men hurra, nu är äntligen hennes svenska album på väg att färdigställas. Skivan (”som skulle kunna heta Elva låtar du inte kan leva utan, haha”) gör hon tillsammans med Pontus Winnberg, mest känd för att ha producerat och skrivit Britney Spears Toxic tillsammans med Christian Karlsson under namnet Bloodshy & Avant, och hans bror Petter.
– En kärna av diskbänksrealism, men där det finns fantasier och romantiska moln. Så vill jag att musiken ska kännas, säger Marit Bergman om kommande skivan.
Det allra första smakprovet på det kommer dock från ett annat håll i världen. Bangladesh. I november förra året åkte hon, Linda Sundblad, Danny Saucedo och Timo Räisänen till Dhaka för att spela in dokumentärserien En resa för livet med SOS Barnbyar. Marit Bergman kom hem med låten Megher oppor basha (Ett hus i himlen). Skriven och framförd tillsammans med fyra tjejer mellan 12 och 22 år som bor i byn.
– Vi pratade om vad låten skulle handla om. De fick berätta om sig och sina liv. Jag plockade ut detaljer ur det för att skriva. Det blev en text om ett hus i himlen och regn på floder. Deras upplevelser, filtrerat genom mig, berättar Marit Bergman.

Foto: Sujan Map

Hon tackar vanligtvis nej till att medverka i välgörenhetsprogram. ”Det känns fel att promota sin kommande skiva i någon glittrig kjol på en gala, där de sedan klipper över till svältande barn”. Men att följa SOS Barnbyars arbete gav henne någonting annat.
– Jag kom hem förändrad. Bara en sådan sak som att jag nu mera pratar med kvinnan som tigger utanför affären i Bredäng nu, det har jag aldrig gjort tidigare.
Hon nämner den där emotionella skörheten som kommer med att få en bebis, den som får en att stänga av tvn så fort den visar någonting hemskt. Liksom blunda och hålla för öronen om någon nämner barn och *varfritt fruktansvärt ord* i samma mening.
– Det är som att man får ytterligare ett fönster till världen när man får barn, man ser den genom deras ögon och med dem framför allt. Då har man två val. Man kan antingen dra för gardinerna och isolera sig. Välja att inte se det hemska. Eller så kan man öppna ett till fönster så det blir korsdrag – då händer det någonting.
Marit Bergman spelade in körerna till Ett hus i himlen i Bangladesh, men resten av produktionen är gjord tillsammans med Pontus Winnberg i Stockholm. Även om inte låten av rättighetsmässiga skäl kommer med på själva albumet har den samma ljudbild.
– Många producenter kan antingen programmera men inte hantera riktiga instrument, eller så är de rena rockproducenter och kan inget om nyare programmering. Jag ville jobba med Pontus eftersom han förstår hur de olika världarna klingar mot varandra, förklarar Marit när hon pratar om ljudbilden på det kommande albumet.
Skivan kommer i oktober och innan sommaren ska ytterligare en singel släppas.
Det är inte bara producenten och språket som är nytt. Marit Bergmans svenska låtar har också ett för henne ganska outforskat tema – politik. På albumet finns en låt om en sommardag på stranden i Bredäng, och en i Gaza. Det finns en låt där Marit Bergman sjunger om Husby-upploppen.
– Det mesta har ett familjeperspektiv, men med ett politiskt ställningstagande. Vissaav låtarna är mer vaga, blödiga och sentimentala andra är arga och konkreta. Det jag funderar på för tillfället, som alltid när jag skriver.

Jag såg Marit premiära sitt svenskspråkiga projekt på en minispelning redan 2012. Jag fastnade för en melankolisk låt, Johanna undrar om hundarna: ”En gång för länge sen, var jag nästan allas vän. Och var nästan alltid den, som dansade mitt på golvet och halsade, ur alla flaskor tills jag ramlade, in i någon som fick ta mig hem – och alla ville vara den.” Men det har dröjt att får höra den på skiva.
– Jag har levt i en liten bubbeluniversum ganska länge nu. Pillat med mina låtar, hängt med min unge och min hund.
Sedan dess har det hänt två saker. Ett: ännu fler artister har börjat sjunga på svenska.
– Om jag släppt en skiva på svenska för fem år sedan hade det varit så ovanligt att det nästan blivit gigantish av sig självt. Nu kan det bli stort, men då kräver det att skivan är fantastisk.
Och två: Och ännu fler kvinnliga musiker har kommit fram.
– När jag började fanns det typ en ledig plats för en tjej som säger vad hon tycker och gör vad hon vill. Nu finns det 100 till. Det som hände på P3 Guld i år [när åtta av nio pristagare var kvinnor] har jag hoppats på men aldrig vågat tro att det skulle gå så snabbt.
Samtidigt är den där platsen Marit Bergman knep med sin debut 3.00 A.M Serenades 2002-2003 inte självklart hennes längre. Det finns inga sådana fack att placera artister i, det kan finnas fler kvinnliga artister inom alla genres.
– Rent psykologiskt är det mycket lättare att göra sig grej i dag. Den enskilda kvinnan blir inte alls lika utsatt som för bara tio år sedan. Och blir hon det så har hon 100 systrar att luta sig mot.

Marit Bergman feat. Forance  Megher oppor basha (Ett hus i himlen)
släpps på söndag.

En resa för livet har premiär på söndag 18 januari klockan 21.00 i Sjuan.