Annah Björk

Årets resa 2014

2014 var ett bra resår. Jag har varit i London, Dublin, Berlin, Kreta, Barcelona, Sardinien, Belgien, Gran Canaria och Köpenhamn. Nästa år ber jag till resegudarna att få möjlighet att lämna Europa för USA och Asien.

(Jobby, jobby, resy, resy)

Men i korthet. Här är årets…

Konsertresa: Att se och träffa Miley Cyrus på O2 i London. Miley gled in i röda lackbrallor på presskonferensen där jag och ett fåtal journalister samlats. Hon bad sitt pressfolk hålla tyst, väjde inte för några frågor och la in ett fuck i mellan varje ord tror jag. Sån rockstar. Ingen kommer någonsin att kunna spektakelchocka någonsin igen. Inte efter cirkus Miley, som avslutades med att popstjärnan red runt på en flygande korv med bröd.

Plus i kanten för att jag kunde skriva recensionen på en fin restaurang med bubbel och ceviche som belöning efteråt (istället för sedvanliga taxiresa/hotellrum/tom hotellbar/stängd hotellrestaurang).

Läskigaste: En bergsbestigning på Sardinien i februari. Utan led, utan karta och med ett gäng italienska jägare vid bergets fot. Med den vidunderliga mindes jag plötsligt det väsentliga: Jag har ju svindel. Fick äta matsäcken liggandes.

Resesällskap: Otis och Ivar. En vecka i poolen. Höjdpunker som chokladmjölk på tapp och inköp av Özil-tröjor.

Resekontor: Hotellrummet med panoramautsikt över floden, poolen och resten av östra Berlin.

Reseplagg: Min godisbikini från Juicy Couture.

Shopping: Dover Street Market i London är bra för arbetsmoralen. Butiken i sex våningar får mig att vilja ta 40 extrajobb för att kunna köpa någonting ur den utsökta modekonfektionen som finns där.

Årets låt
Årets skiva
Årets konsert
Årets resa
Årets scenstil
Årets sämsta
Och en liten spaning på 2015

Årets stil 2014

Internationellt slog artisterna rekord i att vara musor för modemärken, sportlinjer och skönhetsartiklar under 2014. Här hemma gjorde visserligen Lykke Li en kollektion med & Other Stories och Lorentz en uppsättning skor för Adidas, en för varje låt på albumet Kärlekslåtar. Men mest koncentrerade sig svenska musiker på att bli allt bättre på att fixa sina egensnickrade outfits. Inte alls på något antimodesätt. Tvärtom byggde allt fler sin musik kring mer än själva låtarna. Med skivbranschkrisen blev den visuella världen  ännu viktigare. Och även om Say Lou Lou-systrarna är ganska ensamna om att posera i Céline och Saint Laurent, så har svenska artister mer style än någonsin.

Här är plaggen och artisterna som visat vägen 2014.

Lorentz ryggsäck
Packad med hemliga saker han alltid vill ha med sig blev ryggsäcken ett av Lorentz tydligaste stilmarkörer under året. Han hade den på scen, på plåtningar och aktionerade till slut bort den i Musikhjälpen.
Miley har en ryggsäck också! En minivariant som är vintage Chanel. För att inte tala om Gustaf Noréns syrgasvariant som han hade på Mando Diaos Bråvalla-spelning.

Rebecca och Fionas Buffalos
Det är en gåta hur de kan dansa i de 15 centimeter höga platåskorna på scen. Men de gamla Spice Girls-skorna är ett perfekt signum. Vem har sett duon utan Buffalos räck upp en hand.

(Här är mina, inte alls samma kaliber. Men jag har snappat upp ryggan.)

Little Jinders hår
Egentligen är allt med Little Jinder att dö för. Från hennes första skiva på svenska, ett slags öppen dagbok i emoji-rebus, till de 90-talsnostalgiska outfitsen. Roligast var hur hon visade att man kan ha långt hår, kort hår, lila hår, grönt hår, blont hår. Eller allt på samma gång. Allt inom loppet av en vecka.

 

Årets låt
Årets skiva
Årets konsert
Årets resa
Årets scenstil
Årets sämsta
Och en liten spaning på 2015

Stilreleasen#4 BRÅVALLA

Jag ville skriva om scenkläderna på Bråvallafestivalen. Men det finns ingen mening att grotta ned sig i Lana Del Reys enkla sommarstyle med avklippta jeans och vit singoallatopp, The Hives 15 centimeter breda slipsar, M.I.As monokromt orange outfit eller Veronica Maggios blå Acne-hyllning. Det är helt ointressant att prata om det ”nya festivalmodet” som var så tråkigt som riktigt klädsamma bohochica hattar, fransar och boots. En blandning av First Aid Kit på scen, Mary-Kate och Ashleys glansdagar och Kate Moss går på festival.

Inget av det spelar ju någon roll.

 Inte efter att Gustaf Norén och Björn Dixgård klev på festivalens största scen med sin missuppfattade rave-hyllning ”Aelita”.

Efter det handlade allt bara om en enda sak.

 

Mando-Diao_Lowres_Olle-Kirchmeier-20657

 Fotografi Olle Kirchmeier

 

Gustaf Norén. Mando Diao-sångaren sportade alltså en ryggsäck med många remmar som han bar utan tröja. Gissar att han köpt ryggan på första bästa sportbutik. Till detta hade han ett pråligt blomsterdiadem (kanske från Glitter?) och den helt vanliga accesoaren syrgastub. ”Drogen” hade han fäst i ett orange band på armen, typ ett sådant folk har sin iphone i när de springer.

Om man säger så här. Dagen inleddes med att åskan slog ned precis bredvid mig, jag blev på riktigt svinrädd och flera ungdomar skadades. Efter det var jag helt genomblöt från strumporna upp till den helt pajade frisyren, och det var cirka tio grader varmt.

Men när Mando Diao dök upp på scen med sina helt distanslösa outfits blev dagen ett enda solsken i mig.

 

Hur grund än skivan ”Aelita” är kan jag inte låta bli att älska det Mando Diao håller på med just nu. Kanske för att jag verkar förstå.

 

rave1

 

Jag och Mando-sångarna är lika gamla. Och om man tar en titt på mina outfits de senaste veckorna inser jag att vi lider av samma syndrom. Utbrottet av hysterisk klädsel handlar om en nostalgisk längtan till 90-talets mitt, då rave var en ouppnåelig dröm och på sin höjd ett stilideal man kunde fuska sig till. Vi var för unga för att gå på riktiga rave. Jag löste det hela genom att samla på flyers och lägga månadspengen på färgglada kläder i plast.

 

bild

 

Den urballade rave-klädseln på 30-plussare som lever småbarnsliv om dagarna är kanske osannolik skrattretande. Men jag tycker den mest av allt är befriande. Det är som en reaktion på en trånande, obesvarad förälskelse som aldrig blev något mer.

Och får gubbar gå runt i samma tishor som de haft de senaste 33 åren kan väl vi få ravea lite?

 

bild.PNG

 

Mando Diao är så tokiga att de är större än all humor som produceras just nu. Deras urflippning och totala avsaknad av självinsikt och humor är chockerande i ett land där alla vare sig de vill eller inte är präglade av Jante.

Nästan så att jag vill utse Mando till Sverige Miley.

 

 

Annah själv tredje

annahkeps

Min första blogg hette Cookies and me – jag gillar kakor och kakor gillar mig och hade ett felstavat cupkake i URL:en. Den andra handlade om musiksommaren 2013.

 

Den här bloggen heter Vad e det för mode. Titeln är stulen från Ison & Fille-låten från 2007 samt är en ordlek (jag är född i Göteborg, måste ju reppa). Som krönikör på bon.se har jag skrivit om musik och mode och det ska jag utveckla här. För i mina konsertrecensioner finns alltid artistens stil med i analysen av musiken. Och när jag intervjuar en modeskapare undrar jag vilka låtar hen influerats av.

 

Vad e det för mode ska jag recensera artisters stil, kika på modetendenser inom popvärlden och göra intervjuer med musiker och modeskapare. Och självklart tipsa om den bästa, knäppaste – och mest stylish – musiken just nu.

 

Men vi börjar med en enkät om mig, rippad ur en Mina Vänner-bok.

 

Jag heter: Annah Magdalena September Björk

Och kallas: Annah (har ALLTID velat ha smeknamn, men den önskan är tydligen omöjlig att uppfylla)

Min relation till ägaren av denna bok sajt: Har tidigare varit bland annat redaktionschef för Bon och chefredaktör och krönikör för bon.se. Nu är jag bloggare, yay!

Jag fyller: 34 sägs det.

Den: 5 juni 2014 (glöm aldrig det)

Stjärntecken: Tvilling.

Jag kommer från: Majorna i Göteborg.

Och bor nu i: Lägenhet med rosa sovrum i Stockholm.

annahrum

Här inne.

 

Så många barn har/vill jag ha: Har två knods.

Som heter/ska heta: Otis och Ivar. Om det fanns fler kunde de heta Lena, Mercedes eller Ali.

Jag har/vill ha katt/hund/häst/akvariefiskar/annat: Har köttätande växt. Vill ha en häst som heter Bosse.

Jag jobbar som/pluggar: Popkulturjournalist sedan 15 år tillbaka.

Arbetsuppgifter/kollegor/trivsel: Skriva om musik, mode, film, böcker, tendenser etc i Bon, Expressen (nöje och kulturen) och Fokus bland annat. Superkollegor finns, men bara på avstånd eftersom jag är frilans. Trivseln på mina pop up-kontor kan ibland vara lite väl hög.

jennywilson

En dag på jobbet.

 

På fritiden brukar jag: Äta ost, gå på galej, prata, köpa fina saker, springa, rida, bada, åka till nya ställen, försöka spela tv-spel, leka med lera.

(Men då får man tänka på att:)På jobbet brukar jag: Gå på konserter, film, läsa böcker, intervjua till exempel Justin Timberlake, Håkan Hellström, Jenny Wilson, Bobby Gillespie, Veronica Maggio.

annahmaggio

En annan dag på jobbet.

 

Men skulle vilja: Spela med mitt band.

För att stilla mitt samvete: Försöker jag bli bättre.

Jag har slutat:Vara morgonpigg tydligen.

Och börjat: Dricka kaffe.

Om fem år tror jag att jag (boende/arbete/familj/fritid): Gawd, vågar inte tänka så långt. Men hoppas jag har körkort och vinden i håret.

Om jag vann fem miljoner skulle jag: Våga testa ännu mer. Samt skicka mig själv på reportage/insporesa till musikfestivalen SXSW i Austin, Texas.

Jag skulle vilja vara bäst i världen på: Att skriva.

Jag hade velat uppfinna: Ett sätt att teleportera sig/de man tycker om som bor långt borta.

Tuug

 

Ett pinsamt minne: När jag intervjuade Saurabh Sinha och han bjöd mig på en chokladdessert så god att jag rodnade. Eller att jag ramlade på snön och bröt revbenen i helgen.

Jag blir glad av: Musik, omtanke, beröm och energi.

miley_500

Och för knäppa saker, som Mileys sjungande kattunge.

 

Jag blir förbannad av: Smärta.

Jag samlar på: Minnen.

Saker jag är stolt över: Mina kids. Att jag vågar och lyckas göra det jag vill även när det strider mot konventioner. Att jag kan skriva konsertrecensioner jättejättesnabbt i helt omöjliga miljöer. Att jag badade nästan varje dag till mitten av oktober.

Yrken jag kan tänka mig: Läkare. Popstar. Jurist. Plus att ekonomisk oberoende konstnär verkar soft.

Personer jag inte klarar av: Gubbjävlar i alla åldrar.

Favoritmaträtt: Ost såklart!

Favoritgrogg: Slushad champagne.

Favoritglass: B&J, alla med olika sorters kakdeg i.

Favoritbil: Eh, en som jag får sitta i passagerarsätet och vara dj i?

Favoritland: USA (obs även mitt hatland).

Favoritlag: Mets (baseball).

Favorituttryck: Sus och dus.

Favoritlögn: ”Jag är jättebra på XXXX (valfri sport/matlagning/instrument/yrke)”

Favorit-tvserie: Peppad på nya säsongerna av Girls och Mad Men som kommer nästa år.

Favoritbok: Vem ska trösta Knyttet? av Tove Jansson

Favorittidning: (Förutom Bon) Lula, Bullett, Rookie Yearbook.

Favoritreklamfilm: Kommer inte ihåg någon.

Favoritplagg: Min ljusblå mockajacka från Acne <3

Favoritaffär: OST på Götgatan.