Annah Björk

VÄRLDSPREMIÄR: Iman ”Sugar Deluxe”

Nästa vecka släpps äntligen Imans kamplåt Sugar Deluxe. Jag har fått den i förväg av Iman, här – och bara här – kan du höra den redan nu! Aldrig förr har anarcha-feminism smakat så här sockrigt.

Jag hängde med Iman i studion och pratade om hur hon skrev Zara Larssons hit Lush Life, hennes analys om hur kvinnor framställs i musik och hur det är att jobba tillsammans med sin mamma.

♥♥♥

Iman skrev sin första låt när hon var nio år. Hon skickade in den till MPG Junior, men kom inte med. Det var okej, för tolv år senare har hon skrivit en superit till Zara Larsson, varit på möte med One Directions manager och fått en låt upplockad av deb brittiska dj:en Kat Krazy. Och det är bara början.

Iman tar emot i sin mamma Zannah Hulténs studio vid Fridhemsplan i Stockholm. I den lilla lokalen Song Academy har artister som Tove Lo skrivit några av sina första alster. Zannah har jobbat Veronica Maggio, Robyn och Titiyo. För två år sedan gav hon också ut Imans första projekt, duon Milou.

– Att jobba med sin mamma är det smidigaste som finns. Jag litar på hennes kritik och omdömen. Hon har smyglärt mig praktisk musikteori och coachar när jag spelar in, superskönt.

KLAR_IMG_8964

Men nu är det Iman som soloartist som debuterar. Hon gör det med Sugar Deluxe – det enda r’n’b-glassen du behöver i vinter. Det är riot grrrl-musik som du aldrig hört det förut. För bakom den söta låten ligger ett argt feministiskt budskap och ett gediget analysarbete.

– Jag har gjort en supernördig djupdykning i några olika genrer och tittat på hur de skriver om tjejer och hur kvinnor kategoriseras.

I sin närmast akademiska undersökning jämförde hon artister som Justin Bieber, Trey Songz, Niki Minaj, Busta Rhymes, Beyoncé, Kanye West, Selena Gomez och One Direction.

– Jag gjorde tabeller i en anteckningsbok. Jag hittade att tjejer är söta, har fint hår, fina läppar, de är blyga, passiva. Det är inte vad hon gör som är vackert utan hennes utseende. Det verkar ofta som att det är hennes strävan att vara söt, ofta är hon dessutom omedveten om sin skönhet, SUCK. Allt det här bildar stereotyper som inte ens existerar. Jag tror till exempel inte att jag känner en enda blyg tjej! säger Imam och fortsätter:

– Om OM kvinnor ska vara starka måste de anspela på sex.

När resultatet visat sig bestämde hon sig för att vända på perspektiven.

– Jag skrev en låt som inte blev lika grov, utan mer subtilt behandlar de här ämnena. Men från en tjej till en kille. Jag skickade texten till min pojkvän när den var klar och han blev lite obekväm och självmedveten… Hur ofta prata man om en killes utseende ens?

Det var inte första gången hon sockrade sina låtar med ett nytt perspektiv. När Iman var med på ett låtskrivarläger som skulle skriva låtar till Zara Larssons kommande album hade hon samma ingång. Varför skulle hon skiva ännu en låt om hur Zara blev dumpad av nån snubbe?

–  Zara är sympatisk och härlig. Jag ville skriva en låt om att hon äger, om att hon har pondus och vet sitt värde. Och kaxar runt. Vi hade med oss Trick me med Kelis och Lean on med Major Lazer och MØ och bara skrev låten efter ett beat. Efter en dag var låten färdig.

Ja och så blev Zara Larssons bästa låt Lush Life till.

Tidigare i höstas fick Iman en liten hit när hon och Lilla Namo gav ut bedårande We Are till Världens Barn-galan. Så trots att hennes debutsingel kommer först nästa vecka och hon bara är 21 år är Iman redan är en van låtskrivare och producent.

– It’s a mans world, stora delar av musikbranschen är kontrollerad av män som säger hur kvinnliga artister ska se ut, vad de ska sjunga och hur de ska föra sig. För mig ligger makten i att vara låtskrivare och producent, inte bara för att ha kontroll över de delarna. Men också för att det är det man tjänar pengar på som musiker. Och det behövs andra förebilder än Avicii som visar att det är möjligt att uppfylla drömmar, säger hon.

KLAR_IMG_8147

Det är inte bara jag som tror att Iman är en del av den den svenska musikscenens framtid. För ett år sedan fick hon ett meddelande av Simon Cowells management, som hittat gamla låten ”High for you” på Youtube. Det ledde till ett möte med One Directions manager och till att börja med en remix av låten av brittiska dj:en Kat Krazy.

I vår åker Iman till Los Angeles för att göra fler djupdykningar i popmusiken och sitt eget skrivande.

– Jag kommer ha samma grundvärderingar i all min musik. Men kommer inte göra nästa låt med rikigt lika stor push på ämnet free and sexy, haha.

Sugar Deluxe släpps den 19 november

Fotografier Saga Berlin

Popen vecka 41

Jag började med att drömma mig tillbaka till den här studion på Skeppsholmen. Sakarias, andra halvan av hiphopduon Lorentz och Sakarias, har spelat in sin soloskiva Atlanten där. Och en klar höstmorgon tog jag båten över från Slussen. Susade fram genom dimman som ännu låg över vattnet. Jag och Martin Sakarias tog en varsin kopp grönt te, och så spelade han upp hela skivan för mig.

Utan att säga för mycket är det en utökning av den musikaliska galax Sakarias hittat med med sin bror. På skivan sjunger han, blandar in ännu mer pop och till och med rock. Det är episkt och så samtida att det stundtals kändes som det var sidor ur min egen dagbok som omvandlats till ljud.

I måndags var det dags för en verklig debutant att göra sitt eldprov. Seinabo Sey knockade ju hela musikvärlden när hon släppte Younger förra året. Efter det har hon jobbat hårt för att färdigställa fler låtar. Och nu var det dags för henne att presentera dem för en större publik. Det är förstås unikt att göra sin första egna spelning i det innersta finrummet: Dramatens stora scen.

Seinabo hade med sig band, en lyxig kör, med bland annat Sabina Ddumba. Gäster som Salem al Fakir och Oskar Linnros. Hennes pondus som soulpopsångerska går inte att värja sig mot. Men glappet mellan mäktet i balladernas största stunder och hennes skolföreställningslika mellansnack är ännu lite för stort för att helheten ska få en att trilla av de hårda teaterstolarna. Möjligen är balladtempot fortfarande också lite för odynamiskt. Men Seinabo är en makalös artist som kommer, KOMMER, att gå hur långt som helst.

Hon sjöng bland annat en Halo-bekant ballad som jag längtar efter att höra igen.

Stort plus i finkulturkanten för den här magiska balettdansösen som agerade intro.

Sen har jag hängt med One Direction igen. Gruppen visar sin konsertfilm Where we are tour på bio i helgen. Jag har sett konserten … fyra gånger tidigare. Så det finaste jag fick ut av filmen var att se gullungen Niall sitta och omedvetet pilla upp ett hål på jeansens knä under intervjun. Som ett barn!

(Okej, jag sjöng med, speciellt Story of my life. Det var ju mörkt i salongen.)

Jag var ute på Lisen Stibecks 1700-talsgård och hade ett fint samtal om hennes Fotografiska-utställning och bok Daughters.

 

På kvällen spelade Kleerup upp sin ep As if we never won på Riche. Är ju redan tokig i den här. https://soundcloud.com/kleerup/kleerup-let-me-in-feat-susanne-sundfor

Och så såg jag Kitok live på Obaren. Med låten Sista utposten gjorde han norrländsk Beastie Boys-punk. De sista singlarna är liiiite farligt nära Markoolio-popen men jag har fortfarande full tro till att Kitok navigerar tillbaka mot Sista utposten-markerna igen.

I helgen öppnar Moderna Museet sin utställning Skulptur efter skulptur. Jag skrev en stor artikel om Jeff Koons här.  I går var det stort vernissage där jag roade mig med att försöka ta en ballonghundsselfie. Det var svårt pga den var så stor. En variant av Koons berömda hund som såldes för rekordsumman 58 miljoner dollar står nu på Skeppsholmen.

Finast på utställningen var Michael Jackson i porslin. Läskigast Charles Ray’s The New Beetle, som ett förstelnat spökbarn i utställningshallens mitt.

Fredagsmys vecka 24

I dag sa ska jag se One Direction för femte gången. Funderar på om det är sverigerekord på det? Hoppas. Till alla er som missar gullegossarna har jag gjort det här tröstinlägget med senaste veckornas hetaste inhemska musik. Skyll på mig bara om ni vill sno hela ostbågebunken, stänga av sportmatcherna på tv och gå in på rummet.

 

Jag vaknade en morgon, från en dröm jag hade: Jag drömde att Titiyo sjunger på svenska och arbetar med Sakarias och Dante Kinnunen. Nej vänta det var ingen dröm, men nära på. Dagsfärsk singel i väntan på albumet som kommer i höst.

 

Hela Lorentz soloalbum Kärlekslåtar är en suggestiv, mörkt lila dimma att fly bort i och hoppa av innovationsglädje till. Älskar kaoset, det samplade regnet (?) och digra gästlistan i den här låten. Kanske är jag allra mest fäst vid rhymet ”Spela. Korten. Rätt. Fast. Jag. Fick. Den. Sämsta. Handen”.

 

Nottee är dotter till Unni och Mats, syster till Lo Fi-Fnk-Leo. Och har hållit på sitt debutalbum i så många år att jag nästan gett upp hoppet. 2009 lät hennes singel Control som den perfekta bryggan mellan nostalgi och framtid. Nu låter det snarare samtid på skivan som producerats av The Tough Alliance-Henning Fürst.

 


Mapei är Sveriges snålaste artist. Man får suga på hennes karameller i åratal innan det kommer nytt. Men nu är det känt att albumet Hey Hey släpps den 23:e september, och med den här nya sommarsingelgotten bådar det ju finfint.

 

 

Okej, kan inte låta bli att slänga in Lana Del Rey här också. Vet att hon inte är svensk, men vad 17, sluta vara så himla exkluderande!!!!

Hennes album Ultraviolence släpps i dagarna. The Black Keys Dan Auerbach har producerat. Och Lana själv menar i en intervju i The Guardian att Lou Reed skulle ha sjungit på Brooklyn Baby, just innan han gick bort.

Förra sommaren var Summertime sadness. Jag är sååå tacksam att Lana är med mig, med helt nytt material, den här sommaren. Releasen har omgetts av mystik och det var länge hemligt när skivan egentligen skulle komma. 

 

 

 

Nittiotal och fankultur på de brittiska öarna

kiesza

 

I helgen var jag och såg Kiesza live på den lilla klubben Electrowerkz i London. Jag har postat den härliga dansvideon till Kieszas enda utgivna låt Hideaway tidigare. Live var kanadensiskan övergrym och hade en så inspirerande stil att jag och mitt sällskap skrek efter tjocka resår-linningar (tänk Robyn -94) i 20 minuter efter spelningen. Även musikaliskt sprutade nittiotalsreferenserna över publiken som konfetti. Innan konserten intervjuade jag Kiesza, texten kommer på bon.se.

 

bild-10

 

Efter London tog jag flyget till Dublin för att gå på en annan konsert. Det regnade och var nio grader i luften, men 80 000 One Direction-fans värmde bättre än någon värmebölja.

Jag tror inte jag såg en enda människa som inte hade minst ett 1 D-plagg på sig under hela den irländska helgen. På den gröna ön är inte fansen koncentrerade till tonåringar om en säger.

 

dublinannah

Jag trivdes naturligtvis finfint.