TOMMIE X

REKLAM FÖR OLIKA SAKER!

Nu har det blivit dags för reklampaus igen här i min kommersiella blogg!

För det första så spelar jag skivor på Celezte ikväll och denna helg är faktiskt den sista på Celezte för i sommar *teardrop* så att inte komma dit ikväll och roooocka vore riktigt dumdristigt! Här ovan på flyern ser ni även vilka andra USB-masters och musikanter som kommer uppträda under festligheterna!

 

Okej sen tycker jag även att ni ska surfa in på Rodeo Wave för att läsa om min höst eller vad det nu var som var temat, väldigt fin bild på mig iallafall om jag får säga det själv, inte sant? Foto av Märta Thisner och intervju av Agnes Grefberg Braunerhielm <3

 

Jag skymtar lyckan

Unknown

 

Jag har sett Veronica Maggio live fyra gånger i år. Varje gång har samma sak inträffat. Hjärtat exploderar och blir till splitter som skär sönder allt inuti. Det känns så. Benen tappar andan. Tårar gör kinderna randiga av mascara och bortrunnen foundation. Och så lilla rösten som gör som den själv vill – sjunger med, arg, oresonligt ursinnig och ändå helt sårbar och krossad. Sedan står jag bara där. Liksom arg på att det fysiska och mentala jag inte alls håller ihop. Eller för att de flyter ihop till ett kanske.

Det är Låtsas som det regnar. Låten Maggan skrev i ett fönster i New York, där dagarna flöt förbi och inte blev till någonting.

Det är en låt av en av landets största artister, den spelas på radio och när jag sett den har jag haft sällskap av tiotusentals människor. Det ska inte gå att uppslukas av någontnig sådant. Inte på djupet.

Men ändå är det den låt som blåst upp störst känslostormar i mig under det senaste året. Jag skulle kunna låsa in mig och lyssna på Låtsas som det regnar i dagar.

Och nu kanske jag gör det. För snart är det höst och regnigt och ingen mening med att gå ut.

Och lagom till det släpper Maggio låten som singel i en remix, signerad Jarly.

Den version hon så framgångsrikt spelat live. Som jag skrattade rakt ut av lycka när jag hörde första gången (ett skratt mitt i alla tårarna, som en galen människa).

Istället för att vara en fin ballad har 90-talstokiga rytmer lags till, det låter som ett Massive Attack-fan tagit låten och kört den genom ett åskväder.

Suggestivt, ruskigt och alldeles blålila.

 

”Jag ägnade dagar åt det som är ingenting nu

Jag bad dig och förklara

Jag ville ju precis som du

se leriga åkrar, se tomma perronger

och ödsliga parker där vi gick runt.”

 

 

 

Veronica Maggio spelar på Popaganda på lördag.