Annah Björk

Premiär: Hanna Järver ”Koka kola själ”

Om jag hade haft en egen Sound of 2016-lista skulle ett namn varit helt självklart på den: Hanna Järver.

Hanna KK Klar 4 utan korn-5114

Senare i vår kommer hennes första ep, den 1 april är det release för singeln Alabamatröjan, som jag fick smygspela i min Musikspaning i SVT Gomorron i onsdags. Jag tror jag kallade henne ”nya Veronica Maggio” eller något liknande. Så är det, fast Hanna är mer innerlig och indie, mer dansig. Och så skriver, proddar och spelar hon in allt själv.

Men redan exakt nu kan jag bjuda på en svinbra grej: Hanna Järvers cover på en låt av ett av Sveriges bästa och viktigaste band! The Tough Alliances Koka Kola Veins. I Hannas version heter den Koka Kola Själ och är så här bra. Vårens första lärka.

– Jag fick väldigt mycket feeling för den här låten, och satte mig och lekte runt. Det var sjukt kul att fritt översätta en engelsk låt till svenska.
Vad har du för relation till TTA?
– Jag och Henning hamnade på samma fest nu i december, vi hade kul och gick loss med massa glowsticks! Annars har jag bara lyssnat på deras musik. 
På bilden har du också lånat TTA’s signatur-accessoar, baseballträt… Hur bra är TTA’s stil?
– Den är riktigt bra. Jag gillar ju när det ser avslappnat, bekvämt och chill ut. Vill bara kunna gå upp på morgonen och slänga på mig ett par trasiga jeans och en gammal sleten t-shirt typ. Det tänker jag att vi har gemensamt.
Hur influerar de dig?
– De har släppt riktigt bra låtar och de har ett utmärkande coolt, lite rått men ändå layed back sound. Tycker att Koka-Kola känns lika fräsch nu som 2005.
Har du fler covers på g?
– Nej inte nu, men förhoppningsvis en fin duett!
Med tre ord – vem är Hanna Järver?
– Nördig, superbestämd och rastlös!

 

Lyssna på Nina K’s album innan det släpps

Nina K har gjort ett album som jag inte hittar någon som helst anledning att stänga av eller ens på paus. On ice släpps på fredag, men här kan ni höra hela skivan i förväg:

On ice är ett engagerande, berörande och samtidigt mjukt behagligt och trösterikt album. R’n’b-pop i 2015-tappning med världsmusikaliska och plingande asiatiska influenser. Och det handlar om… döden. Jag intervjuade Nina K om musiken och det oundvikliga i livet.

– Jag började tänka mycket på döden när jag gifte mig. När jag hade lovat att älska min man kärlek tills dagen då någon av oss dör. Det är ju så absurt liksom. Jag kan ju omöjligt veta vem jag kommer att vara tills jag dör. Eller vem han kommer vara. Men det är det som är tjusningen kanske.

Varför ville du skriva om döden?

– För att döden har varit så närvarande i mitt liv de senaste åren. Det behövde bearbetas en del. Men kanske också för att jag har gjort en min mest r’n’b-iga skiva någonsin, och de r’n’b-skivor jag växte upp med innehöll minst en låt om någon som dött.

Vad har du för personliga erfarenheter av döden?

– Min bror fick ett barn som dog för några år sedan. Vi var samlade hela familjen när de livsuppehållande maskinerna stängdes av. Vi satt och väntade på att döden skulle komma till den lilla barnkroppen. Det går inte att beskriva det riktigt.. Isac hette han. Det betyder ”den som skrattar”. Skivan handlar mycket om det.

Pratar vi för lite om döden?

-Kanske, men jag tror det är meningen. Alla vet att den kommer. Och när den kommer är den en så sjuk bitch som tar alldeles för mycket plats, så vi behöver ju egentligen inte uppmuntra hen mer än vi gör.

Är det för lite av dödstemat i musiken tycker du?

– Döden i musiken gör ju kanske lite för ofta religiösa kopplingar. I r’n’b i alla fall. Men det kan ju fungera som tröst. Jag lyssnar för lite på death och black metal, de är ju rätt bra på det där.

1410_Nina Kinert_051_jp

Vilken musik har influerat skivan?

– Divorna jag växte upp med. Mariah var min första kärlek. Vid sidan om Enya. Framförallt de två har fungerat som mina levande skyddshelgon under arbetet. Att få till de nästan synthiga körerna som finns i Enyas musik kändes viktigt. Men också få waila mer som Mariah.

Vad händer nu?

– Livet fortsätter… Eller? Med förutsättningen att döden håller sig borta såklart. Jag ska inte ut på någon turné. Men det kommer bli en konsert. En exklusiv, i början av nästa år.

Nina K heter tidigare Nina Kinert. On Ice är hennes femte album och är producerat tillsammans med Daniel Fagge Fagerström (Optic Nest, The Skull Defects) och mixat av Alex ”Lexxx” Dromgoole (Björk, Jessie Ware, Angel Haze, Fatima Al Qadiri).

VIDEOPREMIÄR: Death Team ”So Fresh”

Mina själsfränder i Death Team har gjort en ny video och jag har den äran att visa den för er allra först. Så, bär upp alla era mössor och vantar på vinden igen och på med bikinin för här är So Fresh – the video:

Hey Death Team! Vad handlar videon om?

– Den handlar om att vara high on life och bara chilla med sina kompisar och om att köra chickenrace mot finlandsbåten (Fast det blev tyvärr bortklippt, pga varumärkestjafs).

Vem är fresh?

– Du! Alltid när du intervjuar oss får vi så bra frågor som både är lite knäppa och har fötterna på jorden på samma gång. I USA tror alla att vi är typ 17 år gamla så vi är ganska fresh också!!

Hahahaha, naaaw, det är för att vi är på samma mentala level. Hur gör man för att bli en i det där härliga Death Team-crewet i videon?

– Man mejlar oss på [email protected] med bild + motivering. Tribaltatueringar är ett plus *ironiska bandet är framme igen hur ska detta sluta!!!*

Delfiner igen! Är det erat favoritdjur? 

– Vi har alltid älskat delfiner. Det är vårat power animal. Delfinemojin är vår absoluta favorit bland emojisarna och Johan har inte ätit fisk på 14 år, pga 50% veganism och 50% rädsla att fisken oavsett märkning egentligen är delfinkött.

unnamed

Sommarkänslan i videon gör ju att man vill typ söva ner sig eftersom det är så långt kvar till nästa sommar! Vad är tanken med att släppa en så somrig videon mitt i karga vintern?

– Detta är vår profetia om hur vintrarna i Sverige kommer se ut i framtiden. Solnedgång, båtcruising i skärgården och delfiner som hoppar. Med växthuseffektens framfart är det inte långt kvar nu. Videon är i sig en uppmaning till alla politiker att tänka på sina barnbarn när de åker till Paris och klimatförhandlar om några veckor.

Vad har ni på gång härnäst?
– Vi kommer släppa en ny låt om bara tre veckor som heter Gold. Den handlar om att tro på sina drömmar och våga satsa på det viktiga i ens liv när samhället försöker få en att göra massa tråkiga saker som exempelvis att må dåligt och titta på tv och vara egoistisk. Vi har även gjort en musikvideo till denna låt där vi hyllar hur internet såg ut på nittiotalet.

Skärmavbild 2015-11-20 kl. 13.53.08

Exklusiv smyglyssning av Ji Nilssons ”Nothing”

På fredag släpps Ji Nilssons första ep, Blue is the saddest colour.  Jag har fått tjuvspela ett av spåren, Nothing, för er här på bloggen i förväg. Det är faktiskt min favvo på ep’n. Så sorglig att jag fick stänga av, lyssna igen, stänga av första gången jag hörde den. Det är ett bra betyg.

Så här säger Ji Nilsson om min reaktion och om hennes relation till Nothing:

– Vad fint att den berörde dig så mycket. Att du behövde stänga av den tar jag som en stor komplimang, jag gör precis samma när jag känner för mycket av en låt, måste liksom ladda om för att palla. Det var inte svårt att skriva den för den bara rann ur mig faktiskt, den är alla mina sorger ihopblandade och nedkokade till 3 minuter och 29 sekunder. Grät mycket när jag skrev och spelade in den, vilket gjorde det lite svårt att sjunga, jag fick ta många pauser. Men av alla låtar jag skrivit är det den jag är stoltast över och känner allra mest inför.

Blå är den ledsnaste färgen… Varför det egentligen?

– Även om jag personligen får mest positiva känslor av blått så är det ju en färg som förknippas med sorg, att vara blue är ju att vara nere och ledsen och min musik är för det mesta sorglig. Sen är det ju också färgen havet oftast har, och de som lyssnat på min musik tidigare vet kanske att det är något jag hämtar mycket inspiration ifrån.

Ja, du älskar ju blått! Vad är det som gör att du identifierar dig med en färg så starkt?

– Ja det är lustigt hur mycket en kan känna inför en färg, och det är verkligen sant att jag identifierar mig med den. Jag blir trygg av att ha blått omkring mig, det känns liksom som att komma hem. Jag har älskat blått sen jag var liten, alla i min familj gör det och passar väldigt bra i det också, lite som en familjefärg.

Vad handlar din EP om?

– Den är terapeutisk för mig. Jag kallar lite halvt på skämt halvt på allvar det här året för mitt ”utvecklingsår,  jag har utmanat mig själv väldigt mycket känslomässigt. Jag har vågat skriva om sorger precis som dom är, utan ett distraherande glitter runt dem, och det är otroligt befriande.

Är krossat hjärta en livsstil eller ett tillstånd?

– Åh jag hoppas verkligen inte det är en livsstil. Ett övergående tillstånd skulle jag säga, och kanske återkommande. En del av livet en bara måste ta sig igenom ibland och förhoppningsvis bli starkare av.

Kommer nästa skiva ha en annan färg?

– Den kommer nog med största sannolikhet vara blå den med, men det finns ju många nyanser av den färgen…

rsz_image1

Premiär: Ana Diaz ”Fyll upp mitt glas nu”

Hon är rutinerad låtskrivare och producent – Ana Diaz har bland annat skrivit för Britney Spears. Men efter en livförändrande händelse bestämde sig Ana Diaz för att byta språk till svenska och berätta sin egen historia. Här ser du exklusivt videon till hennes debutsingel ”Fyll upp mitt glas nu”.

Hej Ana! Vad handlar ”Fyll upp mitt glas nu” om? 

– Att fira ut en relation. Vara på klubb, skåla för det som lever och dör. Livet. Stor kärlek. Det bitterljuva, melankoliska. Den där mittenplatsen tycker jag är intressant, mitt mellan stor glädje och stor sorg.

Vem influerar dig?

– Bill Withers, Nina Simone, Kendrick Lamar, Nick Drake, Frank Ocean, Paul Simon.

Jag tolkar Lana Del Rey-likheter i dina teman, det lite mörkare, destruktiva?

– Jag är ibland i mörkret och gräver runt. Det är mänskliga teman. Ingen levande människa upplever bara kul hela tiden. Jag vill prata om hur det var för mig. Jag vill höra andras berättelser.

Du och Daniel Boyacioglu har skrivit tillsammans – hur ser ert arbete ut?

– Vi är väldigt nära vänner, han är som en bror. Jag ville bolla ord med någon och frågade honom om han ville testa en session. Det var sjukt kul. Vi kan bråka om en rad eller en melodi, men det är på goda grunder. Han är en fantastisk poet och vän.

Din meritlista är blytung. Kan inte du nämna några låtar för One D/Britney som har du skrivit? 

– Tja, jag jobbar på… För 1D har jag skrivit två låtar. En heter With You. Den spelade vi spelade in i studion i Stockholm, med några från Wolf Cousins-teamet. Men ingen av dem kom till slut med på albumet, så är det ibland, man bara fortsätter skriva… För Britney Spears skrev jag öppningsspåret på hennes senaste skiva, Alien med William Orbit. Kul grej, Britney att hon ju är en form av popikon.

Har du någon kul anekdot från ett möte med internationell stjärna?

– Alltså generellt berättar jag inte vad jag sett eller hört på sessions eller möten. Mest exalterad var jag nog senast när jag arbetade med Kendrick Lamars producent Sounwave. ”Shit, han har gjort Bitch Don’t Kill My Vibe” tänkte jag.

unnamed-4

Varför började du skriva till dig själv?

– Jag var med om en svår upplevelse för några år sen. Och jag skriver alltid självupplevt. Den här gången kom det bara ur mig på svenska. Jag ville beskriva det jag upplever på ett närmare sätt. Jag tycker inte vi ska vara nervösa över att närma oss det mörka.

Och så bytte du språk?

– Jag hi-jackade en session och sade ”Jag vill sjunga det här istället”. Jag vet inte riktigt hur det rullade på. Men det blev ett helt album. Jag hade en hel del jag behövde få ur mig. Medan jag skrev hände andra stora grejer och då var jag redan igång liksom, så jag bara fortsatte.

Hur mådde du då? 

– All form av förändring är ju sällan helt behaglig. För mig var det tungt. Jag förändrades mycket av det.

Hur var det att skriva musik som kvinna i USA?

– I många situationer med människor har vi förbestämda mönster vi kan välja att följa eller inte. Jag väljer att inte. Jag struntar i att skratta åt dåliga skämt. Jag är tydlig bara. När jag höll på att lära mig arbetet var jag kanske mer betraktande….men nu pekar jag med hela armen. Det gör allt lättare. Om någon säger något oskönt brukar jag bara ignorera och sen fortsätta peka.

Vilka motgångar har du stött på?

–  En rutten situation jag minns som inte hände för så länge sedan, var när vi skulle tacka för arbetsdagen och säga hejdå – tänk skaka hand –på en session med en holländsk producent i Los Angeles. Han valde att slicka min kvinnliga kollega på halsen helt omotiverat, dom hade INTE vibe, vi var där och jobbade. Hon tyckte det var sjukt obehagligt. Samma snubbe skickade bilder på sig själv naken till henne i månader efter. Vilken tönt.

Vilka orättvisor upplever du som kvinnlig låtskrivare, producent och artist i musikbranschen?

– Den senaste tiden har jag varit inne på att lära mig om hur den faktiska businessen funkar: Vem bestämmer vad? Varför? Hur ser avtal ut? Hur rör sig pengarna rör? Makten? Det har inte så mycket med kön att göra, mer med arbetsroll. Ofta har ju kreatörer och konstnärer lagt de senaste 15-20 åren på att bli bra på sitt hantverk, inte sällan har de även en vacklande självkänsla… Därför kan det hända att de går med på grejer ekonomiskt och ett maktperspektiv som kanske inte är för deras bästa. När jag startade WINWIN ville jag skapa en paraplysituation för mig själv och andra kreatörer där vi kan göra vår grej och veta att om vi väljer att arbeta tillsammans, har vi ett bra avtal. Jag vill att alla ska tjäna på det.

Varför startade du en egen label?

– För att jag gillar att bestämma. För att jag kunde. För att jag tänkte ”hur svårt kan det vara”. För att det inte är så svårt.

Fotografi av Guy Aslan

Världspremiär: Niki & the Dove ” Play it on my radio”

Nu släpps den här vackra lös. Niki & Doves första låt på tre år. Och första smakprovet från albumet som kommer nästa vår – tadaa singeln Play it on my radio:

Jag fångade Malin Dahlström och Gustaf Karlöf mitt i ett rep för en snabb Skype-chatt om nya musiken, Major Lazer och Den Mystiska Stora Staden.
[2015-10-20 16:20:40] Annah Björk: Hej!
[2015-10-20 16:20:47] Gustaf Karlof: Hoho…!
[2015-10-20 16:21:07] Annah Björk: Jag är i Berlin och tänkte vi kunde göra intervjun på chatten här på Skype!
[2015-10-20 16:22:07] Gustaf Karlof: Perfa
[2015-10-20 16:22:22] Annah Björk: Vad bra! Är ni med båda?
[2015-10-20 16:22:30] Gustaf Karlof: Japp
[2015-10-20 16:22:47] Annah Björk: Ok! Var är ni just nu och vad gör ni?
[2015-10-20 16:23:23] Gustaf Karlof: Vi är i replokalen och repar inför i morgon. Spelar på P3 live session
[2015-10-20 16:24:14] Annah Björk: Kul! Berätta om er nya singel Play it on my radio… Vilken låt handlar låten om?
[2015-10-20 16:26:10] Gustaf Karlof: Den handlar om låten alla skulle behöver höra i tider som dessa. Mighty times if we want them to be #peaceisthemission
[2015-10-20 16:27:46] Annah Björk: En fiktiv låt? Förlåt, men jag tänker direkt på Major Lazer när ni skriver Peace is the Mission… Är jag knasigt ute då?
[2015-10-20 16:28:55] Gustaf Karlof: En fiktiv låt, ja. Vi lånar hashtaggen av majorlazer – den är genial i sin enkelhet
[2015-10-20 16:29:11] Annah Björk: Sant! Vad kan en låt göra, varför behövs en låt?[2015-10-20 16:30:27] Gustaf Karlof: En låt kan ingjuta mod och hopp.

Niki press 1 highres

 

[2015-10-20 16:31:11] Annah Björk: Hur kom låten till?
[2015-10-20 16:31:37] Gustaf Karlof: Den skrevs i en lägenhet ovanpå ett garage i Austin där vi hade tre veckor att skriva.
[2015-10-20 16:31:53] Annah Björk: Hur kände ni då? Hänger temat med på resten av materialet på den kommande skivan?
[2015-10-20 16:33:04] Gustaf Karlof: Det kändes faktiskt direkt bra. Det finns olika teman på skivan.
[2015-10-20 16:33:28] Annah Björk: Berätta – vilka teman? Vad handlar skivan om?
[2015-10-20 16:34:32] Gustaf Karlof: Den handlar om hjärta och smärta, funderingar kring livet och nya tider.
[2015-10-20 16:35:05] Annah Björk: Fint! Vad är nytt med Niki and the Dove? Vad har hänt sen sist?
[2015-10-20 16:37:21] Gustaf Karlof: Det blir nog svårare att kalla oss ett elektroniskt popband. Kompassnålen är nog närmre det akustiska nu. Bildligt talat har Den Stora Staden varit en referens och inspirationskälla.
[2015-10-20 16:38:20] Annah Björk: Vilken är den stora staden?
[2015-10-20 16:38:44] Gustaf Karlof: Den är en metafor för mötesplatsen
[2015-10-20 16:39:04] Annah Björk: Finns den på riktigt? Är den fin eller ful?
[2015-10-20 16:40:06] Gustaf Karlof: Den Stora Staden är något du står i relation till, en plats där allt samsas samtidigt, inspireras av varann, växer ur varann, transformeras. Den är varken fin eller ful. Finns ingen värdering på det sättet. Staden är ett gytter, en dröm om frihet, ett heartbreak, smuts och skönhet
[2015-10-20 16:43:16] Annah Björk: Vackert! Men hörrni, är syntarna utbytta? Mot vilka instrument? Varför har ni gjort den vändningen?
[2015-10-20 16:46:55] Gustaf Karlof: Allt mår bra av kontraster och reaktioner, det här är vår reaktion på det vi gjorde innan. För två år sedan budade vi hem två technics 1210-or och började vrålköpa vinyler av skiftande kvalitet, dock alltid inspirerande.
[2015-10-20 16:47:37] Gustaf Karlof: Annah, någon fråga till men sedan måste vi tyvärr tillbaks in på rrp
[2015-10-20 16:47:43] Annah Björk: OK, förstår! Här kommer 2 frågor till: Hur ser det visuella ut inför den här lanseringen och hur viktig del är det?
[2015-10-20 16:49:40] Gustaf Karlof: Vi hittade för ett tag sedan två videokonstnärer från Argentina som heter Gustavo Torres och Clara Luzian och har underbart nog inlett ett samarbete med dem. De är fantastiska!
[2015-10-20 16:49:49] Annah Björk: 2. Förra skivan gick bra, inte minst internationellt. Hur ser den satsningen ut nu? Ni är sajnade till TEN som ju har ett LA-kontor…?
[2015-10-20 16:52:10] Gustaf Karlof: Den kommer att släppas internationellt också, men just nu är vi bara jätteglada att först få släppa skivan här i Sverige. Vi har ruvat på den länge. Tack så mycket för bra frågor! Hoppas vi får prata på riktigt nångång! :)
[2015-10-20 16:53:02] Annah Björk: Tack så mycket och lycka till! Vi hörs mer framöver!
[2015-10-20 16:54:08] Gustaf Karlof: 👉🏼 Hoppas 👈🏼

Videopremiär: Elliphant ”Love me badder”

Elliphant är som ett vackert vilddjur. Hon levde för dagen, i sin egen värld. Utan utan vanliga svenneramar ”jag skaffade internetbank för fyra år sedan”. När hon hamnade i Los Angeles visste hon knappt vilka superstars som Katy Perry och Max Martin var.

Det är det som gör hennes första steg på den bredare popscenen så intressant och speciellt. Mångbottnat. Efter samarbeten med giganter inom sin indiekrets såsom Major Lazer, Skrillex och MØ gör Elliphant nu något mycket popigare, bredare. Love Me Badder är ett samarbete med en amerikansk låtskrivare.
– Låten är supereasy. Efter första versionen vi skrev ihop trodde jag att jag skulle göra om den mer. Han har island vibes och allt. Men jag har aldrig gjort något så enkelt och popigt. Låten var bara självklar, det enda jag ändrat i hans ursprungsidé är att byta ”Love Me Better” till ”Love Me Badder”, säger Elliphant.

Jag är hemma hos henne i Los Angeles. Klockan är fyra på eftermiddagen, det ösregnar (!!) och hon har varit vaken sedan 03. Hon var ute och spelade in videon till Love Me Badder med regissörsduon Skinny. Videon är filmad i mörker, just innan kaliforniensolen går upp. Elliphant är trött under sitt glamourösa videosmink.

– Jag klurade ett tag på vad jag skulle göra med låten. Men efter att vi alltid spelade alltid låten på efterfester och så insåg jag att jag bara inte skulle komplicera den. Det är bara en extremt bra, sjukt bra låt, säger hon.

Love Me Badder är som om Katy Perry anno 2013 (läs Roar) åkt på jamaicansk semester med Lana Del Rey och skrivit en låt istället för ett inlägg på Tripadvisor. Videon och låten handlar om destruktiv men sinnessjukt stark kärlek. Smärta, blod, åtrå. I en väldigt kommersiellt gångbart förpackning.

Välkommen upp på listtopparna, Elliphant.

Videopremiär: Tula ”River”

Vårfloden är här. Med premiärer. I dag är det Berlinbaserade, men svenska, bandet Tula som visar sin video River för första gången. Gruppen har spelat in vad som ska bli ett debutalbum senare i år. Vid prodd-ratten har de ingen mindre än Klas Åhlund, som bland annat gjort underbarheter med Robyn och Tove Lo. Studio var förstås legendariska Hansa i Berlin.

Tulas River är som en försiktig indieversion av Florence and the Machines Shake It Out. Videon är regisserad av Terese Andrén och inspelad i Tokyo. Vilket får mig att genast skriva en låt, som kan få en video som måste spelas in i Tokyo. Well…

Tadaaa, här  är River – the video:

Tula gav ut sin egen, nedstrippade version av Chris Isaaks Wicked Game som första singel.

 

Singelpremiär: For BDK ”My Tears”

For BDK, Stockholm/London-duon som gör edgy danspop, är tillbaka med en ny låt. Det är en skitcool nostalgitripp till nittiotalets triphopscen, uppdaterad i två överhippa tiotalskids händer. Jag tycker det här suggestiva retrofuturismen är det bästa For BDK gjort och vill helst ha nästa fullängdare redan nu. Och HURRA, du hör My Tears allra först här:

Duon släppte sitt debutalbum For Body Drugs & Kicks
förra året men är alltså redan på g med nytt, yay.

Omslaget till My Tears är målat av den unga konstnären Nadine Schjödin och hänger på Liljevalchs.

Hej For BDK, vad har hänt sedan sist?
– Hej! Vi har turnerat med Silvana Imam och med JJ i Europa och skrivit ny musik.
Berätta om My Tears? Hur kom den till?
– Den kom till i vintras och var en av de första vi fick flyt med efter skrivpausen efter albumsläppet. I början lät den som direkt från nittiotalet, en tvättäkta triphop låt. Men med tiden försvann det lite och är i dag den perfekta mixen av Portishead och For BDK. Låten handlar om att sprudla av känslor i ett kallt och segregerat samhälle.
Vem ska lyssna på den i vilken situation?
– Tror alla kan lyssna på My Tears och man kanske ska vara hemma och ligga på sin säng och bara lyssna utan att något stör.
Vilka känslor vill ni frammana hos publiken?
– Närvaro och öppenhet.
Vilka är de största/viktigaste influenserna för er i den?
– Dido.
Har ni jobbat annorlunda nu än tidigare?
– Den har fått utvecklas under en längre tid, med flera olika versioner. Tidigare har vi stressat fram dem och gjort färdigt låtar på endast ett par sessions i studion. Vi har också ett stråkarrangemang från Stockholm Strings som är nytt för oss, det är fett nice.
Vad ska ni göra nu?
– Förhoppningsvis åker vi iväg någonstans i där man inte behöver ha med det sociala att göra och skriver klart EP:n vi jobbar på.

Videopremiär: Noonie Bao ”I’m in Love”

Dignande körsbärsblomster och löjligt blå himmel. I dag är det värkänslor all over the place, eller hur? Det firar vi med att världspremiära videon till Noonie Baos eget vårtecken I’m In Love.

Videon är regisserad av Sebastian Mlynarski med en hysteriskt jetlaggad Noonie Bao i New York. Med i teamet var ett helt konstgäng som hjälpte till att få alla tricks och all magi i videon att fungera. Det var första gången Noonie Bao och Sebastian jobbade tillsammans.
– Jag hade letat länge efter någon som kunde få ut den här fanatsivärlden som jag ser i mitt huvud på film. Jag ville ha mycket färg, en Twin Peaks-känsla och att det skulle hända massor i videon. Vi fann varandra ganska direkt, säger Noonie Bao.
I’m in Love är första singeln på hennes andra album och låter som en jordgubbssmoothie smakar.
– Men det är bara vid en första anblick. För mig är låten mörk också. Den handlar om att vara så kär i någon att man inte känner sig helt frisk i huvudet. När man faktiskt kan gör exakt vad som helst bara för att få vara med en person och få den att gilla en tillbaka. Så det finns en del destruktivitet i låten, brevid det där glada, säger Noonie Bao.
Vi pratar i telefon inför videoreleasen. Hon har isolerat sig i ett hus i Veibystrand tillsammans med Linus ”Lotus” Wiklund för att göra de sista produktionerna på sitt kommande andra album. Hit åker hon ofta för att skriva. När hon inte är i Los Angeles och skriver musik till andra artister, med andra låtskrivare. Under åren har Noonie Bao bland annat skrivit hits åt Avicii, Clean Bandit och Tove Styrke. Men till den skånska längan åker hon för att skriva alla känslor och upplevelser hon inte pratar om, men behöver bearbeta. Det som blir hennes egna, högst personliga poplåtar.
– Jag har märkt att om jag isolerar mig och har riktigt tråkigt så kommer fantasin til mig. Det är som att jag har så trist att jag måste skapa mig en egen värld, det är den jag skriver. Så jag åker hit och väntar ut inspirationen, berättar hon.
Hur låter nya skivan jämfört med din första?
– Det är en gladare skiva! Troligen för att jag är gladare person. Jag har sedan jag spelade in den första skivan fått ägna mig åt jag tycker mest om i hela världen, skriva låtar. Den handlar om kärlek, det ryms så mycket inom det temat, Från att vara så där jävla kär som i I’m in love till … hat.
Vad har du inspirerats av ljudmässigt?
– Jag har lyssnat på väldigt mycket tv-spelsmusik från nittiotalet. Spirited Away– soundtracket. Och på klassiska artister som Joni Mitchell och Susanne Vega. Sedan har jag skapat någonting eget av de olika drömvärldarna.
Är musik drömmar?
– För mig är musik verklighetsflykt. Det var så jag började skriva låtar. Jag hade så tråkigt i skolan att jag satt och gjorde musik istället. Jag skapar något vackert av det som är trist.
Du skriver som terapi, är det inte läskigt att dina innersta tankar blir publik musik?
– Jo, otroligt läskigt. Mina låtar följer mitt liv, de är helt självbiografiska. När jag producerar låten går jag också in i känslan jag hade när jag skrev, det kan vara känslomässigt krävande. Men jag hade gått under om jag inte hade skrivit av mig alla känslor! Och det finns någonting vackert i att någon annan sedan lyssnar och kan känna igen sig.

När hon inte isolerar sig på den svenska landsbygden är Noonie Bao, eller Jonnali Parmenius som hon egentligen heter, som sagt i Los Angeles och jobbar med andra. En av de hon jobbar mest och bäst med är den engelska hitmakerskan och artisten Charli XCX, som bland annat skrivit Icona Pops I love it och Iggy Azaleas Fancy.
– Jag och Charli har blivit nära vänner genom att skriva låtar tillsammans. Vi delar mycket mer än musiken, det är så mycket känslor inblandat att man kommer varandra nära utan att prata på klassiskt sätt. Det låter klyschigt, men musiken talar. Jag vill göra musik 24 timmar om dygnet, så det är mitt enda sätt att träffa folk och vara social på.
Är det speciellt att jobba med kvinnliga låtskrivare?
– Egentligen tänker jag inte i kön när jag jobbar med folk. Men kvinnor har ofta fått kämpa hårdare för att komma dit de är, så de brukar vara väldigt grymma. Jag föredrar att jobba med tjejer faktiskt, det finns så många bra i dag!
Vad ska du göra mer i vår?
– Jag ska göra klart min ep. I maj åker jag till ett franskt slott för att vara med på en writing camp, med massa olika låtskrivarkompisar. Sedan åker jag till LA för att skriva med Charli. Det kommer släppas en låt med Carly Rae Jepsen som jag skrivit. Och Alesso-låten All this love, som jag skrivit och sjunger på.