Annah Björk

PREMIÄR: Shima ”Running out of time”

Shima Niavarani är en riktig renässanskvinna, som inte låter konstformen stå i vägen för vad hon vill uttrycka. Senast syntes hon i filmen She’s wild again tonight, julkalendern och tv-serien 30 grader i februari.

”Man måste inte välja mellan konstutrycken. Det är inte en romantisk pakt, att hålla sig till en grej resten av livet. Min pakt är med omvärlden.”

I morgon släpps hennes allra första singel, som hon både skrivit och gjort musiken till. Jag har den äran att premiära låten redan här och nu:

Det är en medryckande, superhittig låt som snirklar runt ett underbart Kate Bush-arv och hypermoderna produktioner. Running out of time är upplyftande och stärkande, men låten föddes ur en djup sorg. Och är från början ett sätt för Shima att hantera hur fyra av hennes närmaste personer plötsligt dog.

Jag har pratat med Shima om musiken, modet och skapandet.

Hej Shima. I dag släpps din debutsingel. Hur mår du just nu?

– Jag är exalterad! Jag skulle behöva en kokong att lägga mig i, eller en lämplig medicin. Jag är inget premiärlejon, mitt hjärta fladdrar och jag gör understatements på allt ”äsch, det går som det går”, men i själva verket är jag extremt förväntansfull.

Du är ju känd som skådespelare framför allt, men jag tänkte prata med dig om musiken – och lite om mode!

– Ja, vad kul. Det var så längesen vi hade kontakt och du skrev om min lila ögonskugga, hundra år sedan typ. Meningen fastnade i mitt huvud, det var så fint. Hade verkligen lila ögonskugga jämt då… What was I thinking?

Vad fint… Men tillbaka till låten! Vad var du i för mood när du skrev Running out of time?

– Jag var mig i studion i Los Angeles sent på kvällen, folk i studion var ganska dragna av whiskyn jag hade köpt. Jag var spiknykter, youtube:ade Janet Jacksons Rhythm Nation. Jag var i sorg efter flera nära personers bortgång, som hade gått bort tätt inpå efter varandra. Det var min mormor som jag växt upp med, min konstnärliga parhäst sen 8 år och så även min bästa vän som länge uppmuntrat mig till att ge ut min musik.

Oj, vad tungt. Jag beklagar.

– Jag var på en plats där ingen kände till det, vilket var skönt. Men jag var också som ett frö för vinden, eftersom mina stöttepelare tagits bort från mig. Jag ville skriva nytt kapitel, trött på att kompromissa med mina gränser, välja bort mig själv i prioriteringsskalan, bära bördor och ta ansvar.  Jag var på andra sidan jorden, och kände: fuck it, jag kan göra som jag vill. Jag hade inget att ångra, jag kanske var död i morgon. Jag låste in mig på toaletten, och började skriva raderna: ”No time to sleep tonight, wont wake up by your side, feel strangled when i’m spooned this tight, can’t help but to say goodbye, these sheet suffocate me, i’m not gonna lie this time, who knows what day i’ll die….”.

IMG_3099

Vad vill du säga med låten?

– Hela albumet, som kommer i höst, består av låtar som handlar om att resa sig upp, när man blivit nerslagen, att inte erkänna sig besegrad, att söka upprättelse. Den här låten är den sista i kapitlet, så att säga, det är en person som slutligen breder ut sina påfågelvingar för att hon har funnit sin frihet.

Vem ska lyssna på den?

– Den som blivit nerslagen, vill resa sig upp, sträcker ut en arm, sätter på en låt, det visar sig vara den här låten, börjar digga, börjar dansa, det börjar rycka i axlarna, börja tänka ”that’s right bitchez, i owned it!”.

 Vad fyller låtar som den här för funktion för kvinnlig frigörelse?

– Jag hoppas att låten blir ett soundtrack till ett mindset: ”Jag uppskattar min attityd och förhållningssätt även om jag inte passar in i förväntningarna”.

Would he feel slutshamed if he were a woman like me?” Berätta vad du vill säga med den textraden? 

– Frågan som ställs med meningen är retorisk. Det är kvinna som jagar, ingen kommer ifatt henne och då stör sig folk (läs:män) på henne, för hon blir ett hot istället för objekt för attraktion.

Vilka influenser har varit viktigast för dig?

– Prince naturligtvis, Depeche Mode, persiska sångerskan Googoosh, Björk, violinisten Izthak Perlman, Sammy Davis Jr, Annie Lennox, Janet Jackson.

Din kommande skiva är inspelad i LA – med vilka producenter? 

– En del låtar är inspelade där, då samarbetade jag med producenten Avyon. Många låtar är också inspelade i Stockholm i samarbetade med Nille Perned.

Hör man att låtarna är inspelade i LA?

– Jag vet inte, för det är fortfarande jag som gjort plattan och jag har skrivit den på vitt skilda ställen i världen. I Sverige plockade jag in en orientalisk violinist till en låt… De låtar jag skrev i Sverige kom till på ett ostämt piano hos min mamma, i LA skrev jag dem i studion. Där jobbade vi med tracks, och jag la stor emfas på sångrytm, och att sjunga rakare/poppigt. Det är olika varianter på hur jag tycker om att jobba.

IMG_3095

Vad spelar mode för roll i ditt liv?

– Jag uppskattar verkligen estetik genom kläder och attribut.

I din musik?

– Mycket. Jag tycker om helheten. Det visuella som bild till det man lyssnar på.

Vem eller vilka är dina favoritdesigners?

– Jean Paul Gaultier, Marc Jacobs, Ulyana Sergeenko, Dior. Och svenska designers som Diana Orving och Ida Sjöstedt.

Hur ser musikprojektet Shima ut, visuellt?

– Sensationellt, hemligt, mycket fantasi och androgynt.

Vilka är dina största stilikoner?

– Bianca Jagger, Prince, Isabella Rossellini.

 

Fotografi av Carl Thorborg, Styling Maggie Chinchilla