Annah Björk

VIDEOPREMIÄR: Sharks ”Money”

Redan förra veckan kunde jag smygvisa videon till den svenska duon Sharks låt Money  i min Musikspaning i Gomorron Sverige i SVT.  Men i dag är det dags att rulla ut röda mattan och hoppa i galastassen för här är det premiär för videon i sin helhet!

Sharks gör popig house som gjord för listorna. För ett par veckor sedan var de en av två kvinnliga akter av totalt 31 på Summerburst… Suck.

Men låt oss inte fastna där. Sharks singel Money är någonting så nytt och oväntat som, tja, en EDM-låt med ett slags punkbudskap. Låten kritiserar vårt arbetsklimat där många unga enbart har tillgång till jobb med timanställningar och inga kollektivavtal i sikte. Så kan det gå om kvinnliga producenter och låtskrivare släpps fram.

Jag mailade med hajarna tidigare i dag:

Varför skrev ni Money?
– Vi satt i studion och pratade om vardagsproblem och kom in på pengar. I ett ironiskt ögonblick slängde någon ur sig ”I love money” och ur det föddes låten.

Vad vill ni säga med videon?
– Videon skildrar en strävan efter pengar och lyx som samhället romantiserar. Inget av det vi har i videon är vårt eget och egentligen kanske allt inte är så bra som det kan se ut.

Ni verkar i en extrem mansdominerad genre – hur jobbar ni för att fler kvinnor ska komma fram inom EDM?
– Genom att fortsätta ta den plats vi gör inom EDM-scenen och inte ge upp. När en festival vi spelar på bokar för lite kvinnliga akter uppmärksammar vi det på ett eller annat sätt. Vi är alltid öppna för att ge tips och råd när frågan kommer!

 Slutligen, hur kom ni på namnet Sharks?
– Vi älskar hajar! Som yngre och med känslan som oförstådda relaterade vi till hajar. Vill också slå ett slag för att hajar inte förtjänar sitt dåliga rykte!

 

Summerbursts tävling är motsatsen till jämställdhet

Summerburst har tre kvinnliga akter i sitt festivalprogram. De är en pinsamt mansdominerad festival, precis som de flesta andra… Inget konstigt med det. Men i dag gick de ut med nyheten att de utlyser en tävling där de söker kvinnliga dj’s och producenter för att stävja ojämställdheten.

Problemet är bara att tävlingen ger motsatta signaler och bekräftar själva det patriarkala systemet.

NervoProfil-1024x757

Kvinnor ska alltså tävla mot varandra för EN plats. Och vinsten är att de får göra festivalens soundtrack och spela ett miniset på en av scenerna. Det är inte bara förminskande, utan även precis som vanligt.

Ett fakkin mikrokosmos av hela den strukturella mansdominansen.

Jag blir så trött men ändå arg. För det är egentligen så enkelt.

Om Summerburst hade haft bokare och arrangörer som intresserat sig för musik gjord av andra än män. Och, konstiga tanke, KVINNOR på de posterna. Då hade inte festivalgeneralen Anders Boström behövt säga:

– En anmärkningsvärt stor del av musiken på topplistorna för elektronisk dansmusik världen över producerad av män. Det känns otroligt tråkigt när det absolut finns kvinnor som platsar på topplistorna och i förlängningen på våra scener, det handlar bara om orättvisa förutsättningar för att hamna där. Vi är övertygade om att det finns potentiella hits där ute som är producerade av kvinnliga DJs, de måste bara få rätt förutsättningar från branschen att kunna bli hits.

Det må vara en god tanke. Eller så är det ett i förväg uttänkt svar på frågan: ”Varför är bara tre akter på er festival kvinnor?”.

Eller så har någon läst i tidningen/gått en kurs och lärt sig att det här med feminism är något alla måste förhålla sig till.

Men som vanligt är det inte jämställt att låta kvinnor tävla med varandra för ett förnedrande gulligt pris medan männen intar de feta scenerna och innehar headlinenamnen på affischer.

Hela upplägget är ett provocerade blottande av ett problem man tydligen aldrig kan tjata nog mycket om.

(På bilden, Nervo, australisk tvillingduo som faktiskt spelar på Summerburst)

Festivalmode#1: Guldtatueringar

Jag har inlett festivalsommaren 2015. Med en djupdykning i hur dagens och framtidens festivaler ser ut i nyhetsmagasinet Fokus. Och på ”Summer”-burst i Göteborg….

Även om sommarkänslan och Miami/Ibiza gömde sig bakom smällfeta grå moln gick det att snoka fram vad som kommer vara årets festivalmodetrend numero uno. De senaste årens hit med blomsterkrans i håret håller i sig även i sommar. Men lär konkurreras ut av en annan piffighet.Guldtatueringarna. Kroppspyntet är gamla hederliga gnuggis-tatueringar, sådana jag gnider fast på mina barns armar. Snirkliga i guld, som hennatatueringen men clean.

Det här är Frida Renlund som hade bråda dagar att förgylla Summerburstpubliken – tjejer och killar på plats. Celebs som Beyoncé och Ariana Grande pyntade sig med fejktatueringarna redan förra året. Och det har varit en het trend på spanska och amerikanska festivaler ett tag.

Jag som hatar riktiga tatueringar är mycket positiv till den här gulltrenden. Det är såklart hemskt tacky, men jag lockas av idén att gå loss och vara kreativ. Ryggen, magen, ansiktet. Japp, jag har nu bestämt mig för att fira min uppkommande födelsedagsvecka förgylld.

Extra: ALLT om Korallrevens slime

Har ni sett det här?

Det är Korallrevens slime. Duon, som består av sångaren Marcus Joons och producenten och före detta Radio Dept-medlemmen Daniel Tjäder, lanserar sin nya låt Spirit Away med hjälp av just denna tugummirosa gegga. Gruppens andra album Second Comin’ släpps den 4 november.

När jag såg slimeburken i ett mail började nostaglinerven darra och merchendiseådran bulta, så jag klickade mig genast vidare. På Korallrevens webbplats har klägget en lång innehållsdeklaration om allt fantastiskt man kan ha det till och vad det helar (Slimet ”…gives meaning to relationships that over time, transcends the carnal union and gives way to deeper connection and a more soulful communion” till exempel).

Jag var såklart tvungen att haffa Korallrevens Marcus Joons och fråga honom ALLT om det rosa slimet.

Hej Marcus, hur kom ni på idén med Spirit Away-slime?
– Det lätta svaret är att det är så som låten känns för mig, för oss. Fresh, rosa och klar som Vintergatan och catchy, liksom klistrig. Dessutom kändes det som den självklara fortsättningen på albumomslaget till kommande Second Comin’, som vi gjorde med NUG med den här rinnande rosa kladdiga färgen.

Hur har ni gjort slimet?
– Jag gick in på alibaba.com och kontaktade alla de här kinesiska slimefabrikerna för att hitta den burk, färg och konsistens som bäst matchade albumomslaget. Så, till sist så fann jag den i en slimefabrik i någon av de där mångmiljonstäderna i Kina som vi i väst ännu inte har en aning om att de existerar och som får våra Londons, Paris och Atens att kännas som små förstäder.
Varför slime? 
– Vi tror på kontraster. Det går inte att allt är Lord Byron-romantiskt hela tiden.
Vad vill ni säga med slimet?
– Ha’t så kul!
Texten om slimet är lång och känns som en innehållsdeklaration på många andra saker – vad är tanken bakom den?
– Om du bara tar tag i dina demoner och håller de rätta kristallerna – eller ditt slime – nära hjärtat så kan allt ändå vändas så att det där som tycks vara en hägring i horisonten finns! Bara du tror på det. Hårt!
Vem har skrivit?
– Vi.
Vad ska man göra med slimet?
– Du har ju en del tips i innehållsdeklarationen! Men okej, mina favorittips är nog att bära den i ett halsband som ett förlovningssmycke eller att ställa fram den bredvid ditt tända designerdoftljus och känna hur rummet – och du själv – fylls av spiritualitet och en tro på det goda, det omöjliga.
Vad har du för relation till slime?

– Mina föräldrar lät mig aldrig köpa slime. Hur mycket jag än bad. Antingen så var det väl för att det just var för kladdigt eller så var det för att de, då vi är släkt med Martin Luther, kände på sig att det skulle vara för kul och att jag skulle fastna i det och inte leva tillräckligt Lutherskt.

Okej, men vad har slimet med musiken att göra?
– När jag tänker på det album som vi spelat in – som jag sett lite som The Jesus & Mary Chain på Summerburst, som ett spring break i Kyoto eller som om vi skulle göra Spike Island 2015 – så tycker i alla fall jag att det går en röd tråd, eller förlåt, rosa fluorescerande tråd, däremellan.
Vad har ni tidigare gjort för merch kring låt/skivsläpp?
– Allt hänger allt samman – från musiken till våra omslag till hur det ser ut och hur det ska kännas när vi spelar live till våra t-shirts… När vi gav ut vår första singel så gjorde vi en t-shirt med blodstänkta fjädrar i halslinningen. De fjädrarna kom från omslaget på samma singel och fjädrarna runt halsen var givetvis en blinkning till Ian Browns så kallade money-shirt som han till synes bar varje dag mellan 1989 och 1991. När vi sedan gav ut Sa Sa Samoa som singel gjorde vi en egen take på hans t-shirt där vi bytte ut de brittiska pundsedlarna mot samoanska talasedlar. Den här lät vi sedan skejtaren Nisse Ingemarsson ha på sig i videon till As Young As Yesterday där han fladdrar runt och skejtar i Barcelona… Så allt hänger samman.

Varför blev det ett slime istället för en t-shirt den här gången?
– Jag tror det kommer t-shirts med t-shirtvädret i vår.
Vad har ni mer för avancerade merch-planer?
– Jag är just nu i Indonesien och var så nära att inne i snofsiga gallerian Plaza Indonesia lägga 15 000 på att tillverka Korallreven-godis. Får se hur det blir med det. Det är till en framtida happening. Men det kommer en sidenscarf, fick ett mejl från fabriken i Milano om att testproverna skickats till mig.
Har ni inspirerats av någon annan med bra merch-tänk?
– Njae, däremot älskar, alltså verkligen älskar, jag Jun Takahashis Jesus & Mary Chain-inspirerade kollektion för sitt märke Undercover. Kunde inte låta bli bomberjackan. Sedan så är det väl svårt att bortse från Vincent Gallo som hade sin egen sperma till försäljning till kvinnor som förförts av honom i hans filmer.
Finns slimet verkligen på riktigt?
– Självklart!
Kan jag få ett ex?
– Om du ber snällt.