Annah Björk

Stilreleasen: Joy

Det var ett tag sedan, men nu är Stilreleasen tillbaka. Den som granskas i dag är kvinnan som kallas Sveriges egen Nicki Minaj.

Det här är omslaget till hennes första ep, Glädjeflickan. Joy M’Batha gjorde entré med nu mera klassiska låtraden ”Joy är nåt som ingen annan är” i kaosbra Lorentz-singeln Där dit vinden vänder förra året.
Jag har skrivit en trudelutt om vad jag tycker om musiken här.

Men nu till väsentligheterna – Joys stil. Den är nämligen ÖHMAZING. Jag har just sett henne gästa Maskinen på Bråvallafestivalen. Klädd i knallgul/grön kjol, vita nätstrumpor och strassklädd behå.

För att bedöma omslaget och pressbilderna till ep:n måste vi göra en snabb koll på hur det kan se ut när Joy är med.

Det var hon som kom med fyra pojkar/kattungar i koppel till P3 Guld i vintras.

Klär i baddräkt och klättrar på bilar.

Eller går ut som någon kawaii goth/rap-Lolita.

Jeppz, Joy är landets enda riktiga scendiva och den enda i detta stilstiffa land jag sett bära upp världens bästa scenplagg – body/baddräkt. Och med den äran. Joys modesvängar är så väl tilltagna att man måste ha åksjukepiller för att se henne live. Och jag gillar ju bergochdalbanor.

Joy är tvärt emot både det svala svenska modet och den typiska svenska artisten är på scen. Hon är fri och självsäker. Och rolig! Hennes sexighet, hennes fallenhet för bakdelsdans, har ingenting med den inställsamma underkastade sexighet gamla popstjärnor som Britney var tvungen att traska runt i.

På omslaget och pressbilderna till ep’n bär Joy nunnedräkt. (Ja, och handbojor om man tittar nära) Någonting som i kontexten Joy har en poäng. Så snart man lyssnar på låtarna framgår att hennes stilmässiga kyskhet bara finns där för att kontrastera hennes helt barnförbjudna låtrader. Väldigt mycket Madonnas 80-tal.

Den sobra sminkningen på bilderna gör henne inte bara milt vacker (älskar de blekta ögonbrynen!). Den lyser också mer än någon neon-make skulle göra på hennes ansikte, eftersom det är så vi är vana att se henne.

Kul, smart.

 

#samlaVM15

EDIT: Det finns klistersamlarkort, men de har varit så svåra att få tag på att varken jag eller någon av våra fotbollsvänner hittat dem. Inte heller har de haft när vi frågat i affären. Här är ett gäng digitala som hjälper att sprida hjältelik stjärnglans över våra VM-spelare och hypa damfotbollen.

Det är fotbolls-VM men i affären har jag inte hittat samlarbilder på det svenska landslaget eller någon av de andra trupperna. Samlarbilder, som är ett av de mest effektiva sätten att skapa idoler och kult kring fotbollsspelarna.

Så kan vi inte ha det!

Nu startar jag #samlaVM15 för digitala samlarbilder. Sprid länken, spara ner och dela de digitala korten på dina favoritspelare.

Heja Sverige!

 ”Jag vill vara Asllani!”

Jag och mina söner spelar fotboll. Vi spelar nästan varje dag. Vi kör målstå, övar straffar, dribblingar eller minimatcher. Minsta killen är Neymar JR när han gör mål, han är Manuel Neuer när han lyckas med de coolaste räddningarna. Storebror är Özil eller kanske Lewandowski och har hittat på egna målgester som han nästan över lika intensivt som bicacletas. Min favorit är målgesten ”dj:n”.

När jag försöker dribbla av mini-Messi är jag Asslani. Pojkarna på fotbollsplanen tittar frågande på mig. Någon av kompisarna säger ”Man ska vara en stjärna”.

När jag står i mål frågar minstingen vem jag är. ”Lindahl!” ropar jag och får fem frågetecken till svar.

De är fotbollstokiga men har ingen aning om vilka de svenska stjärntjejerna är. Jag har informerat alla kids (och deras föräldrar) jag sett om att det är fotbolls-VM den här sommaren. Jag brukar lägga till att det svenska landslaget har en god medaljchans och är rankade femma i världen.

Men vad gör det när så få hjälper till att skapa kulten?

Hemma ligger det fotbollskort överallt. Champions League-pärmarna är överfulla, även den lilla specialgjorda för finallagen. VM 2014-pärmen är sparad. Jag funderar på om vi ska tapetsera med dubletterna. Förra veckan berättade min äldsta son att det redan finns samlarbilder för EM för herrar som spelas nästa år och inte ens är klart med kvalen.

Men i affären har det varit svårt att hitta en pärm för VM 2015 i Kanada. Jag har frågat. Mina vänner har frågat. Men vi har inte hittat några coola tjejer att lära sig nummer, position och klubblag på. Inga nya stjärnor att imitera på plan.

I fotbollspelet Fifa15 kan jag bara välja mellan manliga spelare när vi kör match. Om man uppdaterar till nästa årsmodell har damerna släppts in på planen dock…

Men varför är det så svårt att samla och dyrka fotbollsbrudarnas hjältar? Kan de aldrig bli en Messi för att de inte spelar i herr-VM?

Måste brudarna (och snubbarna) fortsätta vara Ronaldo på plan eller kan det finnas en chans att vara Seger när de spelar fotboll på rasten nästa gång, tack?

Nu gör vi det enkelt. Vi kör digitala samlarbilder på den svenska truppen! Gratis och för alla!

Klicka här för hela det svenska landslaget, i sina Altewai Saome-designade tröjor, som digitala samlarbilder. Lägg upp din favorit på Insta eller Facebook och tagga #samlaVM15 och hjälp till att heja fram våra superstjärnor till medalj.

Jag vill vara Asllani. Vem vill du vara?

Porträtt: Bildbyrån/Svenska Fotbollsförbundet

Festivalmode#1: Guldtatueringar

Jag har inlett festivalsommaren 2015. Med en djupdykning i hur dagens och framtidens festivaler ser ut i nyhetsmagasinet Fokus. Och på ”Summer”-burst i Göteborg….

Även om sommarkänslan och Miami/Ibiza gömde sig bakom smällfeta grå moln gick det att snoka fram vad som kommer vara årets festivalmodetrend numero uno. De senaste årens hit med blomsterkrans i håret håller i sig även i sommar. Men lär konkurreras ut av en annan piffighet.Guldtatueringarna. Kroppspyntet är gamla hederliga gnuggis-tatueringar, sådana jag gnider fast på mina barns armar. Snirkliga i guld, som hennatatueringen men clean.

Det här är Frida Renlund som hade bråda dagar att förgylla Summerburstpubliken – tjejer och killar på plats. Celebs som Beyoncé och Ariana Grande pyntade sig med fejktatueringarna redan förra året. Och det har varit en het trend på spanska och amerikanska festivaler ett tag.

Jag som hatar riktiga tatueringar är mycket positiv till den här gulltrenden. Det är såklart hemskt tacky, men jag lockas av idén att gå loss och vara kreativ. Ryggen, magen, ansiktet. Japp, jag har nu bestämt mig för att fira min uppkommande födelsedagsvecka förgylld.

Tre saker om Bey’s METgala-stil

Jag har tre saker att säga om Beyoncés METgala-outfit, en Givenchy Haute Couture-klänning, från i går:

1. Äe, börjar bli så fakkin trött på att det alltid ska stå någon overkligt påpälsad man bredvid varje framgångsrikt stylad kvinna. En snubby som bara kikat in i garderoben och tagit en av sina tio identiska svarta kostymer med en av sina 20 klonade vita skjortor och sin enda fluga. KOM IGEN. Gå av röda mattan eller hitta på ett roligt sätt att presentera dig själv. Stiligt är inte stil. Det är avsaknad av egen stil.

2. Aspekten att den framgångsrikt stylade kvinnan sedan är vad man skulle kunna kalla naken. Ja det orkar jag inte diskutera. Kan bara konstatera att OMG vad mycket roligare det är att vara Beyoncé än Jay-Z. OMG vad mycket mer power och äg det bor i den kroppen, i det uttrycket, i den styrkan. Själva motbeviset till Lena Anderssons teser om kvinnor och tillkrånglade plymer.

 3. Den här bilden. En rak copy på vår egen mini-Queen B, Zara Larssons bilder från Rooftop ju. Har full förståelse för detta, sjukt fin stil/härlig lekfull pose. Ska själv coppa så snart jag får tillfälle.

 

Videopremiär: Tula ”River”

Vårfloden är här. Med premiärer. I dag är det Berlinbaserade, men svenska, bandet Tula som visar sin video River för första gången. Gruppen har spelat in vad som ska bli ett debutalbum senare i år. Vid prodd-ratten har de ingen mindre än Klas Åhlund, som bland annat gjort underbarheter med Robyn och Tove Lo. Studio var förstås legendariska Hansa i Berlin.

Tulas River är som en försiktig indieversion av Florence and the Machines Shake It Out. Videon är regisserad av Terese Andrén och inspelad i Tokyo. Vilket får mig att genast skriva en låt, som kan få en video som måste spelas in i Tokyo. Well…

Tadaaa, här  är River – the video:

Tula gav ut sin egen, nedstrippade version av Chris Isaaks Wicked Game som första singel.

 

Videopremiär: Julia Adams ”Allt jag nånsin”

 För ett par veckor sedan fastnade jag för en pressbild med en liten blondin på en stor skimmel (häst). Jag följde bilden till en soundcloudlänk och där fanns den Veronica Maggio-smakande låten Allt jag nånsin. Jag var fast. Artisten heter Julia Adams och i dag firar vi fredag med att ha premiär för videon till Allt jag nånsin.

Hej Julia! Vem har gjort videon?

– Christian Bastiansen från MER i Norge.

Vilken känsla vill ni framkalla med videon?

– Att det vore så skönt att lägga sitt öde i någon annans händer men för att kunna vara fri måste man ta tag i sin egen skit.

Berätta mer om vem DU är?

– Jag är en rätt glad, överanalytisk och känslig människa som nog hade ruttnat bort på en förskola någonstans om jag inte fortsatt kämpa för min musik. Som 16-åring startade jag bandet Little Marbles med min klasskamrat Linn Tabudlong. Vi upptäcktes av Niclas Frisk när vi spelade på Stockholms gator och fick sen kontrakt med skivbolaget National. Efter tre album och sex år tillsammans bestämde vi oss för att gå skilda vägar. Nu är jag soloartist.

Vem har du jobbat med på Allt jag nånsin?
– Låten är proddad av bästa Chords som förstod mitt språk och min känsla från första stund!

Hur låter nästa singel?
– Den handlar om en vänskapsrelation som faller isär under en varm resa till New York och kommer lagom till sommaren!

Videopremiär: Noonie Bao ”I’m in Love”

Dignande körsbärsblomster och löjligt blå himmel. I dag är det värkänslor all over the place, eller hur? Det firar vi med att världspremiära videon till Noonie Baos eget vårtecken I’m In Love.

Videon är regisserad av Sebastian Mlynarski med en hysteriskt jetlaggad Noonie Bao i New York. Med i teamet var ett helt konstgäng som hjälpte till att få alla tricks och all magi i videon att fungera. Det var första gången Noonie Bao och Sebastian jobbade tillsammans.
– Jag hade letat länge efter någon som kunde få ut den här fanatsivärlden som jag ser i mitt huvud på film. Jag ville ha mycket färg, en Twin Peaks-känsla och att det skulle hända massor i videon. Vi fann varandra ganska direkt, säger Noonie Bao.
I’m in Love är första singeln på hennes andra album och låter som en jordgubbssmoothie smakar.
– Men det är bara vid en första anblick. För mig är låten mörk också. Den handlar om att vara så kär i någon att man inte känner sig helt frisk i huvudet. När man faktiskt kan gör exakt vad som helst bara för att få vara med en person och få den att gilla en tillbaka. Så det finns en del destruktivitet i låten, brevid det där glada, säger Noonie Bao.
Vi pratar i telefon inför videoreleasen. Hon har isolerat sig i ett hus i Veibystrand tillsammans med Linus ”Lotus” Wiklund för att göra de sista produktionerna på sitt kommande andra album. Hit åker hon ofta för att skriva. När hon inte är i Los Angeles och skriver musik till andra artister, med andra låtskrivare. Under åren har Noonie Bao bland annat skrivit hits åt Avicii, Clean Bandit och Tove Styrke. Men till den skånska längan åker hon för att skriva alla känslor och upplevelser hon inte pratar om, men behöver bearbeta. Det som blir hennes egna, högst personliga poplåtar.
– Jag har märkt att om jag isolerar mig och har riktigt tråkigt så kommer fantasin til mig. Det är som att jag har så trist att jag måste skapa mig en egen värld, det är den jag skriver. Så jag åker hit och väntar ut inspirationen, berättar hon.
Hur låter nya skivan jämfört med din första?
– Det är en gladare skiva! Troligen för att jag är gladare person. Jag har sedan jag spelade in den första skivan fått ägna mig åt jag tycker mest om i hela världen, skriva låtar. Den handlar om kärlek, det ryms så mycket inom det temat, Från att vara så där jävla kär som i I’m in love till … hat.
Vad har du inspirerats av ljudmässigt?
– Jag har lyssnat på väldigt mycket tv-spelsmusik från nittiotalet. Spirited Away– soundtracket. Och på klassiska artister som Joni Mitchell och Susanne Vega. Sedan har jag skapat någonting eget av de olika drömvärldarna.
Är musik drömmar?
– För mig är musik verklighetsflykt. Det var så jag började skriva låtar. Jag hade så tråkigt i skolan att jag satt och gjorde musik istället. Jag skapar något vackert av det som är trist.
Du skriver som terapi, är det inte läskigt att dina innersta tankar blir publik musik?
– Jo, otroligt läskigt. Mina låtar följer mitt liv, de är helt självbiografiska. När jag producerar låten går jag också in i känslan jag hade när jag skrev, det kan vara känslomässigt krävande. Men jag hade gått under om jag inte hade skrivit av mig alla känslor! Och det finns någonting vackert i att någon annan sedan lyssnar och kan känna igen sig.

När hon inte isolerar sig på den svenska landsbygden är Noonie Bao, eller Jonnali Parmenius som hon egentligen heter, som sagt i Los Angeles och jobbar med andra. En av de hon jobbar mest och bäst med är den engelska hitmakerskan och artisten Charli XCX, som bland annat skrivit Icona Pops I love it och Iggy Azaleas Fancy.
– Jag och Charli har blivit nära vänner genom att skriva låtar tillsammans. Vi delar mycket mer än musiken, det är så mycket känslor inblandat att man kommer varandra nära utan att prata på klassiskt sätt. Det låter klyschigt, men musiken talar. Jag vill göra musik 24 timmar om dygnet, så det är mitt enda sätt att träffa folk och vara social på.
Är det speciellt att jobba med kvinnliga låtskrivare?
– Egentligen tänker jag inte i kön när jag jobbar med folk. Men kvinnor har ofta fått kämpa hårdare för att komma dit de är, så de brukar vara väldigt grymma. Jag föredrar att jobba med tjejer faktiskt, det finns så många bra i dag!
Vad ska du göra mer i vår?
– Jag ska göra klart min ep. I maj åker jag till ett franskt slott för att vara med på en writing camp, med massa olika låtskrivarkompisar. Sedan åker jag till LA för att skriva med Charli. Det kommer släppas en låt med Carly Rae Jepsen som jag skrivit. Och Alesso-låten All this love, som jag skrivit och sjunger på.

Stilintervju med Tove Lo


(Bild från spelningen på Debaser Medis lånad från Tove Los instagram)

Sverigeaktuella superstjärnan Tove Lo har gjort en på flera sätt osannolik karriär. På ett annat en helt logisk. Vid en första anblick kan 26-åringens antipopstjärneattityd och nonchiga rockmanér verka motsägelsefulla för en artist som legat trea på Billboard och turnerat med Katy Perry. Hennes ständiga drogromantiserande och eum… oblyga inställning till sin sexualitet kan verka svår att jämka med hits i Amerika. ALLS INTE. Tänk om. De flesta riktiga stjärnorna är verkliga personligheter som går mot strömmen och som sedan en ocean av wannabes försöker apa efter.
Nu är ju inte Tove Lo konstig på något sätt. Bara en ovanligt cool och begåvad person som skriver lika bra som hon sjunger.
Så har hon gjort en liten stilresa också. När jag frågade henne vad hon skulle ha på sig på turnén med Katy Perry (aka stilfreak) för mindre än ett år sedan hade hon inte en aning och brydde sig nästan inte.
Nu sportar Tove Lo både extravaganta och skitcoola scenoutfits. Vi pratade lite om det i går när hon var i Stockholm för att spela på Debaser Medis (läs min recension här).
– Jag känner att jag är exakt samma, fast uppgraderad. En Tove 2.0, stilmässigt. Det beror såklart på att folk numera vill ge mig massa fina kläder, det är kul. Men också för att en av mina bästa tjejkompisar har blivit min stylist.
Hur har din inställning till kläder förändrats?
– Jag kommer från en värld där allt annat än matematiskt rockband i smutsig t-shirt och slitna jeans är töntigt. Så tidigare har jag inte brytt mig. Men jag börjar tycka det är sjysst.
Vad gillar du att ha på scen nu?
– Någonting som syns och som ger något extra till giget. Jag är fortfarande bohem grunge, men en lyxigare variant. Jag älskar till exempel kläder som blänker, metallic, guld och silver.
Vad fick dig att ändra inställning till din stil?
– När det plötsligt fanns ett stort intresse för MIG. Folk började bry sig och ställa frågor om mina kläder. och när jag började se bilder på mig själv. Då blev jag mer medveten generellt om mitt utseende. Jag hade kunnat jobba emot den grejen och vägra, absolut. Men. Jag tycker det är kul också! Så länge jag får vara mig själv.
I vilka kläder är du dig själv?
– Jag kommer aldrig någonsin ta på min stilettklackar. Jag ska alltid vara barfota på scen.
Vilka är dina stilmässiga förebilder?
– En mix av en mild Courtney Love och Joni Mitchell.

Endless summer

Det yr snöflingor utanför fönstret men jag bryr mig inte för mitt sikte är inställt på det här.

Jag åker alldeles strax till Los Angeles och det är så drömmigt att jag inte vågar nypa mig i armen. Jag tänkte göra en sån här lökig turnédagbok – så kommande vecka tas bloggen över av Vad e det för mode i LA (#VadedetförmodeiLA).
Resan är mycket schizad och går ut på leva life, bestiga berg, lajva Venice-skejtare, dricka hälsojuice, hänga vid Melroce Place-pool, åka bil i färgglad bikini, hänga i musikstudior, träffa en och annan popstar, lajva Lana De Rey i olika videor, gå i Rebecca och Fiona och Little Jinders stylist Tommie X’s shoppingfotspår, rita hjärtan i sanden, lajva 70-talsmusiker i Topanga och ha någon spelning med mitt band (ha!).
Tyvärr inte åka på Coachella.
Men sen kom det här pressmeddelandet i går:

 Lana Del Reys USA-turné blev just ännu bättre. För hon får sällskap av universums bästa Grimes. Nej jag kan inte ta in det. Hjärtat sprängs. Så mycket stil, smak, mörker, dröm, verklighet och female power på en och samma kväll. Sedan innan var det klart att Courney Love gör Lana sällskap på de senare datumen. Det fick mig att tänka på när Love kommenterade Lanas cover på Nirvanas låt Heart-Shaped Box så här:
”You do know the song is about my vagina, right? ‘Throw down your umbilical noose so i can climb right back,’ umm. On top of which some of the lyrics about my vagina I contributed. So umm next time you sing it, think about my vagina will you? lol xc. You are gorgeous and very talented. It was all in good humor, love. It is true, however.”
Det var skoj.

Ja, som alla (SÄRSKILT DU ÄLSKLING♡) ser ligger turnén lagom till min födelsedag. Den fortsätter till Europa, men hittills utan support. Och hittills utan Sverige-datum. Way Out West? Please? Hela trion tack.

Sockerchock alert

Äe, alltså, Jens Lekman… Det här (bilden + turnéplanen) var det gulligaste! Från början till slut. Som fluffiga rosa kaninungar i ett i marshmallowsbad.

Fre 8/5    Fengersfors, Not Quite Café & Bistro
Lör 9/5     Smedjebacken, hemma hos Frida och Martin
Sön 10/5    Svanö, Folkets Hus
Tis 12/5    Luleå, Bistro Norrland
Ons 13/5    Jakobstad, FI, After Eight
Fre 15/5    Ersmark, hemma hos Davids föräldrar
Lör 16/5    Sundsvall, hemma hos Rickard och Candra
Sön 17/5    Gävle, hemma hos Jennie
Tis 19/5    Mariehamn, ÅL, Pub Bastun
Ons 20/5    Nyköping, Generator
Tors 21/5    Hultsfred, Klubben
Fre 22/5    Revsudden, Dansbanan Sanna
Lör 23/5    Röstånga, Stationen
Sön 24/5    Tollered, Smedjan