Annah Björk

VIDEOPREMIÄR: Death Team ”So Fresh”

Mina själsfränder i Death Team har gjort en ny video och jag har den äran att visa den för er allra först. Så, bär upp alla era mössor och vantar på vinden igen och på med bikinin för här är So Fresh – the video:

Hey Death Team! Vad handlar videon om?

– Den handlar om att vara high on life och bara chilla med sina kompisar och om att köra chickenrace mot finlandsbåten (Fast det blev tyvärr bortklippt, pga varumärkestjafs).

Vem är fresh?

– Du! Alltid när du intervjuar oss får vi så bra frågor som både är lite knäppa och har fötterna på jorden på samma gång. I USA tror alla att vi är typ 17 år gamla så vi är ganska fresh också!!

Hahahaha, naaaw, det är för att vi är på samma mentala level. Hur gör man för att bli en i det där härliga Death Team-crewet i videon?

– Man mejlar oss på [email protected] med bild + motivering. Tribaltatueringar är ett plus *ironiska bandet är framme igen hur ska detta sluta!!!*

Delfiner igen! Är det erat favoritdjur? 

– Vi har alltid älskat delfiner. Det är vårat power animal. Delfinemojin är vår absoluta favorit bland emojisarna och Johan har inte ätit fisk på 14 år, pga 50% veganism och 50% rädsla att fisken oavsett märkning egentligen är delfinkött.

unnamed

Sommarkänslan i videon gör ju att man vill typ söva ner sig eftersom det är så långt kvar till nästa sommar! Vad är tanken med att släppa en så somrig videon mitt i karga vintern?

– Detta är vår profetia om hur vintrarna i Sverige kommer se ut i framtiden. Solnedgång, båtcruising i skärgården och delfiner som hoppar. Med växthuseffektens framfart är det inte långt kvar nu. Videon är i sig en uppmaning till alla politiker att tänka på sina barnbarn när de åker till Paris och klimatförhandlar om några veckor.

Vad har ni på gång härnäst?
– Vi kommer släppa en ny låt om bara tre veckor som heter Gold. Den handlar om att tro på sina drömmar och våga satsa på det viktiga i ens liv när samhället försöker få en att göra massa tråkiga saker som exempelvis att må dåligt och titta på tv och vara egoistisk. Vi har även gjort en musikvideo till denna låt där vi hyllar hur internet såg ut på nittiotalet.

Skärmavbild 2015-11-20 kl. 13.53.08

Premiär: Ana Diaz ”Fyll upp mitt glas nu”

Hon är rutinerad låtskrivare och producent – Ana Diaz har bland annat skrivit för Britney Spears. Men efter en livförändrande händelse bestämde sig Ana Diaz för att byta språk till svenska och berätta sin egen historia. Här ser du exklusivt videon till hennes debutsingel ”Fyll upp mitt glas nu”.

Hej Ana! Vad handlar ”Fyll upp mitt glas nu” om? 

– Att fira ut en relation. Vara på klubb, skåla för det som lever och dör. Livet. Stor kärlek. Det bitterljuva, melankoliska. Den där mittenplatsen tycker jag är intressant, mitt mellan stor glädje och stor sorg.

Vem influerar dig?

– Bill Withers, Nina Simone, Kendrick Lamar, Nick Drake, Frank Ocean, Paul Simon.

Jag tolkar Lana Del Rey-likheter i dina teman, det lite mörkare, destruktiva?

– Jag är ibland i mörkret och gräver runt. Det är mänskliga teman. Ingen levande människa upplever bara kul hela tiden. Jag vill prata om hur det var för mig. Jag vill höra andras berättelser.

Du och Daniel Boyacioglu har skrivit tillsammans – hur ser ert arbete ut?

– Vi är väldigt nära vänner, han är som en bror. Jag ville bolla ord med någon och frågade honom om han ville testa en session. Det var sjukt kul. Vi kan bråka om en rad eller en melodi, men det är på goda grunder. Han är en fantastisk poet och vän.

Din meritlista är blytung. Kan inte du nämna några låtar för One D/Britney som har du skrivit? 

– Tja, jag jobbar på… För 1D har jag skrivit två låtar. En heter With You. Den spelade vi spelade in i studion i Stockholm, med några från Wolf Cousins-teamet. Men ingen av dem kom till slut med på albumet, så är det ibland, man bara fortsätter skriva… För Britney Spears skrev jag öppningsspåret på hennes senaste skiva, Alien med William Orbit. Kul grej, Britney att hon ju är en form av popikon.

Har du någon kul anekdot från ett möte med internationell stjärna?

– Alltså generellt berättar jag inte vad jag sett eller hört på sessions eller möten. Mest exalterad var jag nog senast när jag arbetade med Kendrick Lamars producent Sounwave. ”Shit, han har gjort Bitch Don’t Kill My Vibe” tänkte jag.

unnamed-4

Varför började du skriva till dig själv?

– Jag var med om en svår upplevelse för några år sen. Och jag skriver alltid självupplevt. Den här gången kom det bara ur mig på svenska. Jag ville beskriva det jag upplever på ett närmare sätt. Jag tycker inte vi ska vara nervösa över att närma oss det mörka.

Och så bytte du språk?

– Jag hi-jackade en session och sade ”Jag vill sjunga det här istället”. Jag vet inte riktigt hur det rullade på. Men det blev ett helt album. Jag hade en hel del jag behövde få ur mig. Medan jag skrev hände andra stora grejer och då var jag redan igång liksom, så jag bara fortsatte.

Hur mådde du då? 

– All form av förändring är ju sällan helt behaglig. För mig var det tungt. Jag förändrades mycket av det.

Hur var det att skriva musik som kvinna i USA?

– I många situationer med människor har vi förbestämda mönster vi kan välja att följa eller inte. Jag väljer att inte. Jag struntar i att skratta åt dåliga skämt. Jag är tydlig bara. När jag höll på att lära mig arbetet var jag kanske mer betraktande….men nu pekar jag med hela armen. Det gör allt lättare. Om någon säger något oskönt brukar jag bara ignorera och sen fortsätta peka.

Vilka motgångar har du stött på?

–  En rutten situation jag minns som inte hände för så länge sedan, var när vi skulle tacka för arbetsdagen och säga hejdå – tänk skaka hand –på en session med en holländsk producent i Los Angeles. Han valde att slicka min kvinnliga kollega på halsen helt omotiverat, dom hade INTE vibe, vi var där och jobbade. Hon tyckte det var sjukt obehagligt. Samma snubbe skickade bilder på sig själv naken till henne i månader efter. Vilken tönt.

Vilka orättvisor upplever du som kvinnlig låtskrivare, producent och artist i musikbranschen?

– Den senaste tiden har jag varit inne på att lära mig om hur den faktiska businessen funkar: Vem bestämmer vad? Varför? Hur ser avtal ut? Hur rör sig pengarna rör? Makten? Det har inte så mycket med kön att göra, mer med arbetsroll. Ofta har ju kreatörer och konstnärer lagt de senaste 15-20 åren på att bli bra på sitt hantverk, inte sällan har de även en vacklande självkänsla… Därför kan det hända att de går med på grejer ekonomiskt och ett maktperspektiv som kanske inte är för deras bästa. När jag startade WINWIN ville jag skapa en paraplysituation för mig själv och andra kreatörer där vi kan göra vår grej och veta att om vi väljer att arbeta tillsammans, har vi ett bra avtal. Jag vill att alla ska tjäna på det.

Varför startade du en egen label?

– För att jag gillar att bestämma. För att jag kunde. För att jag tänkte ”hur svårt kan det vara”. För att det inte är så svårt.

Fotografi av Guy Aslan

PREMIÄR+INTERVJU: Loreen ”I’m in it with you”

Ett frustrerat tjejgäng beväpnade med Buffalos, vattenpistoler och mobilkamera lever rövare i sin sömniga förort. Loreens nya video gör upp med fördomar och hyllar kraften i att göra saker tillsammans. Här är premiären av I’m in it with you och ett snack med Loreen om feminism, mode och hennes hemliga projekt med Jean Paul Gaultier.

Loreens tjejgäng i videon har på element av Ruben Östlunds Gitarrmongot och är som en kvinnlig och modern version av filmen Over the edge med Matt Dillon. I sjuttiotalsrullen revolterar ungdomarna i förorten New Granadas mot vuxna och polisen – det urartar fullständigt.

I Loreens video finns förstås stora skillnader. Huvudpersonerna i I’m in it with you är inte uppväxta i någon medelklassförort, utan just intill. Deras ursprung är lika olika som blandade. Och de är inte bara frustrerade – de är också själva hoppet om framtiden. Det är regissören Emma Hvengaard på Acne som gjort filmen.

– Jag ville jobba med en kvinnlig regissör. Musik, tv och filmbranschen är så mansdominerade och det är en lång utvecklingsprocess att få det jämställt. Jag vill göra det jag kan. Det är många detaljer i videon som är feministiska och jag tyckte det var viktigt att utmana bilden av mig. Jag tror många tycker jag är lite tillrättalagd. Det hoppas jag ändras med den här videon, säger Loreen när jag träffar henne på kontorshotellet No18 vid Stureplan i Stockholm.

Vilken känsla vill du förmedla med videon och låten?

– Att det finns en ny generation och den är sick and tired på att den gamla ballar ut hela tiden. Den nya generationen gör inte skillnad på gränser eller nationaliteter, och de står pall. I det här gänget är en tjej blondin, en är portugis, en är marockan. De är in between och de är framtiden.

Det låter hoppfullt?

– Ja, och det är det. Vi ska inte tro på propaganda om rasism som sprids. Hela Sverige skramlar… 40 miljoner kronor. Där har du majoriteten. Segregering kommer och går, vi klarar det.

På vilket sätt vill du få fram det i videon?

– Det är vad låten handlar om. Det är ingen kärlekslåt. Med videon vill jag också bryta stereotyper och normer. Det är ju ett gäng streetkids, man utgår ofta från att det är killar som vandaliserar och lever ut aggressioner. Men frustrationen är inte specifik för män.

Hur var det att spela in videon?

– Jag är inte intresserad av att vandalisera. Jag har varit med om för mycket i mitt liv för att att ta till våld. Men jag kan se och känna känslan i kroppen. Och man måste bryta vissa strukturer om man kan.

Loreen är för dagen helt fab klädd i svart. På fötterna ett par trainers från Marc Jacobs, som hon tycker så mycket mer om än de där rymdskeppskorna från Rick Owens hon köpte när de kom. Använda en gång och Loreens sämsta köp. Sitt dyraste köp har hon på benen. Det är ett par detlajerade skinnbyxor hon köpt i en butik på Ibiza av märket Plein Sud.

– Jag trodde de skulle kosta typ 2 000 och tyckte det var värt. När kassan visade på 18 000 kronor vågade jag inte erkänna mitt misstag utan bara blundade och hoppades det skulle finnas pengar på kortet.

Klänningen och kavajen hon bär är från Ann Demeulemeester. Loreen är ett stort fan av den belgiska modescenen. Hon är också god vän med många internationella designers. Det var, enligt egen utsago, hon och hennes marockanska hemby som inspirerade London-duon KTZ till sin berbiska kollektion. Jean Paul Gaultier har tidigare klätt Loreen i Swarowski-strödd klänning i 80 miljonersklassen på en välgörenhetsgala där de dök upp tillsammans. Nu berättar Loreen att de har fler gemensamma projekt på gång.

– Men jag får inte yppa något om det, vi ska skapa framtid tillsammans.

Vad har mode för betydelse för dig?

– Jag älskar mode. Jag rör mig i mycket modekretsar och fascineras av hur starkt det är med några tygbitar på en kropp. Man kan vara klädd för att utstråla intelligens utan att ha det. Se på ASAP Rocky, superslick och smart klädd. Men stämmer det överens med texterna ”pussy, money, weed”. Nja, inte riktigt!

Du var topless (dolt med hår men ändå) på ditt senaste melodifestivalframträdande och tar alltid ut svängarna konstnärligt även i mainstreamsammanhang, Har du svårt att få igenom dina idéer hos ditt skivbolag?

– Nej, de backar upp mina knasiga grejer. Men det är en kamp. Som kvinna i musikbranschen är det svårt att tas på allvar. Ofta skakar mitt skivbolagsfolk först på huvudet åt mina idéer, till och med inför Euphoria trodde de jag var galen…  Om jag var snubbe hade jag sluppit sådana här diskussioner. Som jag brukar säga: ”If I had balls between my legs hade jag blivit kallad genius”.

Alla fotografier på Loreen är tagna av Zebastian Hall.

VIDEOPREMIÄR: Niklas Lind ”Äldre”

Från en käftsmäll till en annan. Nu har en av årets mest spelade låtar, Seinabo Seys Younger, förvandlats till en helt egen version på svenska. ”Äldre, äldre, sen så dör du”… Det är gamla turnékompisen Niklas Lind som gjort sin tolkning i vass viskostym. Om jag får leka Saida siar jag att denna låt inte kommer lämna oss i fred mer än en sticksugen geting i sommar. Särskilt passande kommer den ju såhär en vecka innan min födelsedag, som om man inte hade nog med åldersångest innan man fått ”höra sanningen”. Fanx ;)

Hörru Niklas, hur kom du på idén att göra en egen tolkning av Seinabo Seys låt Younger?
– Det började med orden ”dör du” som låter lite som ”are ya” i originalet. Jag hörde mig själv sjunga den frasen och blev väl inspirerad att se vart det ledde. Sen är det ju en förbannat bra låt.
Vad vill du med din version?
Jag ville göra originalet rättvisa. Nu känns den som min egen. Och jag älskar min adoptivsång lika mycket som mina andra biologiska sånger.
Vad handlar den om?
– Livet. Tror jag.
Vad säger Seinabo Sey om låten?
– Jag har hört ryktas att hon gillar den väldigt mycket; och att det var först när hon hörde min version som hon förstod vad sången handlade om. Hoppas det stämmer.
Det är inte första gången du lägger om lätt tabubelagda ämnen rakt i ansiktet på lyssnaren. Jag minns även din drabbande Strålande Jul. Vad får dig att dras till de ämnena?
– Antagligen för att de är just tabubelagda. Men det är ju ämnen som, misstänker jag, alla har ett förhållande till. Vare sig vi vill eller inte. Många verkar vilja undvika att tänka på och erkänna dem. Jag försöker ha båda ögonen öppna här i cyklopernas land.

I videon är Niklas och hela bandet alla klädda i plagg från Human Scales. 3 juni kommer ep:n Sommar.

Videopremiär: Elliphant ”Love me badder”

Elliphant är som ett vackert vilddjur. Hon levde för dagen, i sin egen värld. Utan utan vanliga svenneramar ”jag skaffade internetbank för fyra år sedan”. När hon hamnade i Los Angeles visste hon knappt vilka superstars som Katy Perry och Max Martin var.

Det är det som gör hennes första steg på den bredare popscenen så intressant och speciellt. Mångbottnat. Efter samarbeten med giganter inom sin indiekrets såsom Major Lazer, Skrillex och MØ gör Elliphant nu något mycket popigare, bredare. Love Me Badder är ett samarbete med en amerikansk låtskrivare.
– Låten är supereasy. Efter första versionen vi skrev ihop trodde jag att jag skulle göra om den mer. Han har island vibes och allt. Men jag har aldrig gjort något så enkelt och popigt. Låten var bara självklar, det enda jag ändrat i hans ursprungsidé är att byta ”Love Me Better” till ”Love Me Badder”, säger Elliphant.

Jag är hemma hos henne i Los Angeles. Klockan är fyra på eftermiddagen, det ösregnar (!!) och hon har varit vaken sedan 03. Hon var ute och spelade in videon till Love Me Badder med regissörsduon Skinny. Videon är filmad i mörker, just innan kaliforniensolen går upp. Elliphant är trött under sitt glamourösa videosmink.

– Jag klurade ett tag på vad jag skulle göra med låten. Men efter att vi alltid spelade alltid låten på efterfester och så insåg jag att jag bara inte skulle komplicera den. Det är bara en extremt bra, sjukt bra låt, säger hon.

Love Me Badder är som om Katy Perry anno 2013 (läs Roar) åkt på jamaicansk semester med Lana Del Rey och skrivit en låt istället för ett inlägg på Tripadvisor. Videon och låten handlar om destruktiv men sinnessjukt stark kärlek. Smärta, blod, åtrå. I en väldigt kommersiellt gångbart förpackning.

Välkommen upp på listtopparna, Elliphant.

Videopremiär: Tula ”River”

Vårfloden är här. Med premiärer. I dag är det Berlinbaserade, men svenska, bandet Tula som visar sin video River för första gången. Gruppen har spelat in vad som ska bli ett debutalbum senare i år. Vid prodd-ratten har de ingen mindre än Klas Åhlund, som bland annat gjort underbarheter med Robyn och Tove Lo. Studio var förstås legendariska Hansa i Berlin.

Tulas River är som en försiktig indieversion av Florence and the Machines Shake It Out. Videon är regisserad av Terese Andrén och inspelad i Tokyo. Vilket får mig att genast skriva en låt, som kan få en video som måste spelas in i Tokyo. Well…

Tadaaa, här  är River – the video:

Tula gav ut sin egen, nedstrippade version av Chris Isaaks Wicked Game som första singel.

 

Videopremiär: Julia Adams ”Allt jag nånsin”

 För ett par veckor sedan fastnade jag för en pressbild med en liten blondin på en stor skimmel (häst). Jag följde bilden till en soundcloudlänk och där fanns den Veronica Maggio-smakande låten Allt jag nånsin. Jag var fast. Artisten heter Julia Adams och i dag firar vi fredag med att ha premiär för videon till Allt jag nånsin.

Hej Julia! Vem har gjort videon?

– Christian Bastiansen från MER i Norge.

Vilken känsla vill ni framkalla med videon?

– Att det vore så skönt att lägga sitt öde i någon annans händer men för att kunna vara fri måste man ta tag i sin egen skit.

Berätta mer om vem DU är?

– Jag är en rätt glad, överanalytisk och känslig människa som nog hade ruttnat bort på en förskola någonstans om jag inte fortsatt kämpa för min musik. Som 16-åring startade jag bandet Little Marbles med min klasskamrat Linn Tabudlong. Vi upptäcktes av Niclas Frisk när vi spelade på Stockholms gator och fick sen kontrakt med skivbolaget National. Efter tre album och sex år tillsammans bestämde vi oss för att gå skilda vägar. Nu är jag soloartist.

Vem har du jobbat med på Allt jag nånsin?
– Låten är proddad av bästa Chords som förstod mitt språk och min känsla från första stund!

Hur låter nästa singel?
– Den handlar om en vänskapsrelation som faller isär under en varm resa till New York och kommer lagom till sommaren!