TOMMIE X

MODEVECKAN SAMMANFATTNING!

OK det har verkligen ekat tomt här i bloggen under modeveckan, men är ju för att jag har fått göra grejer till siten! Något jag verkligen tycker är roligt! Jag har som vanligt dokumenterat hypen, buzzen, festen, glammet och flärden i mina traditionella mingelreportage; här hittar ni DAG 1, DAG 2 och DAG 3. Sen fick jag också vara viktig och analytisk och delta i Bons modesamtal, och det kan ni läsa HÄR! Extremt matig läsning, kudos den som lyckas ta sig igenom den hela vägen till sista dagen då jag är med och filosoferar om vad vi har sett på denna modevecka.

Nu ska jag göra en högst personlig sammanfattning om veckan här i bloggen, HÄNG ME!

 

Mina absoluta bästisar under veckan skomässigt var dessa löparskor från The Weeknds samarbete med Puma, sååå sköna. Och snygga!!! Andra favoriter har varit Innocents Apple & Raspberry Juice, ClearEyes, min pennskrinsväska från Weekday och mitt färdmedel of choice Taxi Stockholm! Varsågod för rapport av mina favorite things som förgyller livet :)

 

LAZOSCHMIDL! Where to begin? Känns äntligen som att framtiden är här! Jag tror inte på att backa ett steg i objektifieringen av kvinnokroppen, jag tror på att objektifiera manskroppen lika mycket :) Det ligger i människans natur att njuta av skönhet, och det kunde man verkligen göra på LazoSchmidls visning. När jag såg den live flashades jag tillbaka till att klä ut mig i tjejkläder som barn och upptäcka hur de ofta satt mer åtsmitande och hade roligare färger än killkläder, jag flashades också tillbaka till en desperat tonårsvilja att uttrycka sig (speciellt de handskrivna budskapen på några av plaggen, man greppade en penna och ville göra PUNK kläder NU NU NU!), men när jag kollade på filmen från visningen slogs jag snarare av dens totala sex appeal och hur rå och kåt deras estetik är. Castingen var top notch, och modellerna var några av de vassaste catwalkdrottningarna från Nisch Management blandat med streetcastade clubkids, och det var Martin som hade castat! Jag kommer att berätta om detta märke och dess briljans för alla jag träffar de kommande månaderna.

Vilhelm gick visningen och jag är meganöjd med det här fotot jag knäppte på honom? Så bedårande.

 

En mingelbild på designern Ana Londono från This is Sweden och mig front row på J.Lindebergs visning. Jag bär tröja och solglasögon från Weekday (uppe på huvudet?? Har aldrig satt dem där innan??) och en fuskpäls som jag hittat för många år sen hos Lisa Larsson Second Hand och första gången jag hade på mig den skrev personen som hade ägt den till mig och bah ”Shoo bror shoutout till min gamla jacka!”, så mysigt :) Den var dock mkt vitare innan den började hänga hemma hos 70-talspersonen Dudde som röker inomhus haha.

 

Rebecca och jag front row på Beckmans-visningen! Rebecca har solglasögon från Le Specs och jacka från Supreme och jag bär Hope AW17 som var jätteroligt att plocka ihop i deras showroom, för då fick jag träffa stylisten Naomi Itkes som jag är kär i nu.

 

Ett för mig nytt märke, DailyRoutine, visade assnygga punkoutfits med massor av tartanmönstrat och baskrar. Castingen var perfekt (Erik Smidvik t.ex!) och jag ville ha exakt alla kläder på visningen. Skiter i om detta låter bloggigt, men ah bah helt perfekt stil! Massor av kostymer också som såg megasnygga ut, och jag gillar inte ens kavaj!

 

På måndagskvällen var det äntligen dags att fira La Emma Veronicas bok ”Sista Skriket” hon skrivit tillsammans med Dr Philip Warkander! Saurabh och Lill bjöd in till LingLong på Story Hotel och jag spelade skivor (disco och electroclash på Emmas begäran). Partyt blev helt perfekt, och jag är sååå nöjd. Hade hypeat som fan, men denna bok behöver fan ingen hype egentligen, den är bäst! Emma bar klänning från Emelie Janrell som gjorde succé med sin visning under modeveckans första dag.

 

BOOM! Nu ska jag berätta vad jag tyckte var allra bäst på Beckmans visning, som går ut på att eleverna får tolka ett etablerat märke, och det var Alecsander Rothschilds take on Hope. Här ser vi den absolut sötaste ynglingen i Stockholm just nu, Lefteris, strutta catwalken i något jag lätt kan se i megabra musikvideos, på coola klubben, och på någon fantastisk snygg man jag ännu inte mött! SÅ subversivt, sexigt och genomtänkt.

 

Som det stora Whyred-fan jag är så var det otroligt glädjande att de avslutade modeveckan i en överdådig visning på Ulriksdals Slottsteater Confidencen. Otroligt flott och värdigt. De visade både herr och dam, och alla utgångarna var en egen cool look med massor av referenser och färger i en salig blandning, som trots detta såg sammanhängande och genomgripande ut när alla modellerna i slutet av visningen stod uppställda i grupp och prydde den gamla rokokoteaterscenen. Bravo, Whyred, så jävla tight!

 

OK det var mina absoluta höjdpunkter från modeveckan, hedersomnämnande och shoutout till alla fantastiska människor jag minglat med: Maria Monti, Rebecca & Fiona, Ursula Wångander, Gabriella Elio, Agnes Grefberg Braunerhielm, Céline Barwich, Adina Fohlin osv för att nämna några! Livet är så roligt! Over and out, puss Dudde

Modeveckan-gästblogg: MILKY

Milky är Sveriges i särklass bästa och coolaste modell just nu (snart får ni se honom stylad av mig här på BON) och går såklart massor av visningar på modeveckan som just nu äger rum i Stockholm. Här följer lite snapshots via MMS direkt från plats:

Milky, berätta om denna bild?
– Här har vi en skitbra sneakselfie som jag tog för att kunna fota en skitful hatt.

 

Ok, och vad är detta?
– Cool shirt belonging to Swedish stunner supermodel Carl Hjelm.

 

Vad ser vi här?
– En dammsugare ksk
Vad betyder ”ksk”?
– ”Kanske”

 

Vad är din kommentar på denna bild?
– Gott.

 

Är det Beverly eller Barbara?
– Jag vet faktiskt inte. Don’t know how to tell.

 

Har du någon hälsning till de som läser ditt gästblogginlägg?
– Please book me, I owe people money :(

 

Historien om Hitsters

 
Ofta har en person ett antal nyckelhistorier, om tillfällen eller skeenden som antingen påverkat livet på ett avgörande sätt eller som bara förgyller det för att det är en sån sorts story. En sådan liten livssaga jag har är historien om Hitsters. Mitt liv har på senaste handlat så mycket om historien om den stora förlusten, jag kommer återkomma till den. Historien om hitsters är en upptempostory och en historia om vänskap. Och om det är något historien om den stora förlusten lärt mig så är det att än mer uppskatta vänskap. Och att bry sig ännu mindre om vad andra tycker. Och att leva ännu mer.
 
Det började med att jag fyllde 30. Mina vänner överraskade mig med världens mest genomtänkta present. Jag har älskar klänningar och bar på den tiden väldigt ofta Whyreds vippiga plagg. Mina vänner hade köpt en underbart blommigt tyg, jag fick en stund på mig att fundera på hur min drömklänning skull se ut och sen bar det av till café där vi träffade Behnaz (som på den tiden gjorde Whyreds kvinnokollektion) som ritade klänningen åt mig och gjorde en instruktion till en sömmerska. Den finaste present jag någonsin fått tror jag (tack älskade vänner!).
 
MEN PRESTATIONSÅNGESTEN när Emma, en av mina närmaste vänner fyllde 30 några månader senare. Inte så att jag har en transaktionsrelation med någon av mina vänner, MEN ÄNDÅ, jag ville ju visa hur mycket jag uppskattade att hon verkligen tänkt till och dessutom fått det att hända. Efter en del tänkande kom tanken till mig, vi brukade ju alltid skoja om att vi borde spela brakhits på klubb. Kontexten som begav sig var att jag då var ihop med en DJ och jobbade på Jung Relations, en hyfsat DJ-tät arbetsplats. Så det var DJ hemma och DJ på jobbet, den gemensamma nämnaren var att det väldigt sällan var musik vi spontant kände igen och ännu mer sällan den uppmanade till allsång. Men Kühler-tjejer som vi var dansade vi glatt jazzdans till vad som bjöds. Det går utmärkt att göra höga kickar och piruetter till i princip vilken dansmusik som helst. Men det är ju extra skoj när det är en brakande HITLÅT tyckte vi.
 
Så tanken som kom till mig var helt enkelt, tänk om jag skulle kunna ge Emma ett DJ-gig på klubb där hon fick spela våra favorithits? Så blev det! Tack vare Kristin Zetterlund (tack Kristin!) fick Emma en låda tomma CD-skivor, ett case, en penna, en outfit, lurar, en tekniker, en sidekick och 24h på sig att förbereda musik. Platsen var “löken” (tror det kallades så?) på klubben Sommar! Det blev succé! Såklart, alla älskar ju hits.
 
Vi kallade oss Regular Girls baserat på en saying bland hipstermän i vår närhet att alla egentligen gillar regular girls. Men på väg från vårt första gig kläckte Emma det briljanta namnet Hitsters. En slogan tillkom några dagar senare “låtarna du låtsas att du hatar men älskar när vi spelar”. Vår andra spelning var på F12 och the rest, är som man säger, history. När vi får frågan hur vi lärt oss spela säger vi som det är, det har vi inte, men när vi byter låt så är det alltid till en bra låt du vill dansa till.
 
Tjugotre-i-topp-hitsters-hits:
 
Aaliyah – Try again

Infinite Mass – She´s a freak

Lill Lindfors – Tåget rusar fram

Whitney – Queen of the night

Jlo – Play
Destiny’s Child – Survivor

Kylie – Spinning Around

Hanson Brothers – Mmmmbop
East 17 – House of love

Coolio – Gangsters Paradise

Beyonce/JayZ – Crazy in love

Timbaland – The way I are

Britney – Toxic

Empire of the Sun – Walking on a dream
Leyla K – Electric

Kate Ryan – Désenchantée

Outkast – HeyYa,

Orup – När hon går förbi
Roxette – The Look
Kaah – Måste dansa
Mauro Scocco – Sarah

Bonnie Tyler – Total Eclipse of the heart
Beyonce – Halo
 
Finns det någon sensmoral i denna historia, ja det tycker jag. Bilderna nedan är tagna några veckor efter jag fick VD-jobbet. Tyvärr finns inga bilder på det väldigt uppskattade giget jag gjorde på byråns internationella VD-möte i Berlin något år senare. Min poäng är att jag inte valt, jag har inte valt mellan att vara kul och att vara seriös, precis som jag inte valt mellan att vara stark och att vara skör i livet, precis som jag inte valt mellan att omtänksam och krävande på jobbet.
 
När två sidor ryms inom en person går det att bejaka båda.
 
Som ung tjej med ambitioner finns det andra som gärna vill tala om det för dig, att du bör välja. Tänker på ett av tillfällena, efter en arbetsintervju fick ett samtal efter arbetstid en fredag av mannen som intervjuat mig, han frågade med en nedlåtande ton om jag var på väg ut och om jag tyckte att det var en bra idé att finnas med på bild på stureplan.se. Tänk om hans chef, Maria Arnholm, som senare blev jämställdhetsminister hade vetat om att det var en del av deras rekryteringsprocess. Jag valde ett annat erbjudande.
 
Emma, den andra hitstern, är marknadschef på adidas och sitter i en sisådär tre-fyra styrelser.
 

PS. Vi är, eftersom vi uppmuntrar önskningar och allsång, helt övergrymma bröllops-DJs.

PS2. Jan Gradvall säger “folk underskattar ofta hits” “det som Max Martin håller på med är mycket intressantare än dagens alternativa indievärld” 
 
PS3. Johannes Helje tog våra första flyerbilder, det var ett sk LIFE MOMENT när han sa angående retusch “hur långa ben vill du ha?”