Marlene Dietrich

Morgondagens läppar

Pulsen stiger, arkiven öppnas, allt ska fram. Det är middagsbjudning och som aftonens curator plockar jag samman ett noga redigerat urval av skönhetsbriljans, ber gästerna greppa vinkupan och följa med in i ”le bain”.

Jag är inte psyksjuk. Jag gillar bara kajal.

I den akademiska medelklass där jag växte upp betraktades flickor med för mycket spackel med största skepsis. Flickor skulle vara vara naturligt sköna med öppna, glada ansikten och persikohy. Gärna klädsamt äppelkindade efter långpromenaden i de skånska skogarna eller rosig efter en dag i Åres backar. Men spacklad – nej, då fanns där något lurt bakom […]

Powder to the people

Pappa brukade sucka och undra varför jag var tvungen att se ut som en geisha (egentligen ganska fint sagt – sjösjuk var nog mer träffande under grön concealer-eran). Men jag tyckte det var otroligt vackert med hy matt och jämn som porslin. På kinderna två äpplen av rosa rogue (Bourjois Rose d’Or – always forever).