Under tidigt 00-tal bar min mamma ofta magväska. Den var praktisk på resan tyckte hon, och skitful tyckte vi. Hon bar den inte på något sätt för att vara hipp, för det var den inte. Idag har magväskan tvärtom seglat upp som the influencer-fanny-pack numero uno. Mammas användning av den tidigare hatade väskan har inte förändrats. Hon har dock svårt att dölja sin triumf över att våra hånskratt nu fastnat i halsen.

Det här har fått mig att tänka efter kring hur jag sektionerar innehållet i min garderob. Mina kläder kan sorteras in under två kategorier: trender och stapelvaror. Trendplaggen går i cykler, och återanvänds med jämna mellanrum efter en tids träda. Under stapelvarorna hamnar de plagg som tycks gå utanför trendradarn – här trängs vita t-shirts och blåjeans med bastoppar, nylonstrumpor och bomullsskjortor. Det vill säga plaggen vi ser som klassiker.

Vissa trender förblir flyktiga dagsländor, men det händer också att de lyckas överleva och bli en del av basutbudet. Och åt andra hållet med, ibland smyger sig ett basplagg ut och bevisar att det minsann också förtjänar en stund i rampljuset för att sedan återgå till normalläge. Tänk wife beater-linnet, badtofflan och adidasbyxan.

Utöver magväskan har nu Crocs-skon blivit ett av de plagg som på sistone fått lämna sitt liv i skymundan. Skomärkets paradtoffla – enligt många kallad “världens fulaste skodesign” – har under alla år vägrat ge efter för tyckare. Foppa-tofflan, som med sin enkelhet och bekvämlighet räddat tiotusentals hundägare och semesterfirares fötter från ett öde värre än döden, har blivit high fashion. I takt med att ful design peakat de senaste åren har skomärket hunnit med att delta i designersamarbeten med märken som Christopher Kane och Balenciaga. Men nu är det dags för Crocs att få upprättelse under egen flagg, i och med den senaste lanseringen av en högklackad Crocs-toffla. Den släpptes för ett par veckor sedan och sålde slut på nolltid.

”Mycket av det som nu hypas är plagg som tidigare fått spott och spe på grund av klasshat.”

Att Crocs nu blivit hett beror på de senaste årens fulhetstrend, som inte kan ha undgått någon. Speciellt inom skomode har modehusen säsong efter säsong tävlat med varandra om att göra allt mer extrema och hidiösa skor, ackompanjerade av ännu mer extrema prislappar.

Låt oss här göra en snabb passus in i fultrenden. Fulhetens estetik kan förklaras genom kontraster, och i vilket sammanhang den presenteras. En fotomodell är i regel snygg i vad som helst, men ett par Crocs på fötterna framhäver skönheten ännu mer, på samma sätt som en dyr väska blir ännu mer exklusiv framför en smutsig betongvägg. För att kunna skapa en snygg fulkontrast krävs dessutom rätt social status. Denna trend är nämligen inget annat än en appropriering av det allra fulaste, billigaste och mest lågklassiga som finns på marknaden. Mycket av det som nu hypas är plagg som tidigare fått spott och spe på grund av klasshat. Ta Ikea-kassen, den blev plötsligt helt ok att bära offentligt, så länge den är signerad Balenciaga. Inte när den används av en ensamstående morsa för att bära smutstvätt till tvättstugan. Hårdrockströjor blir helt rätt på en fashionista (som aldrig ens lyssnat på bandet ifråga), men en långhårig kille i Sveg kommer aldrig uppbära samma modestatus i sin urtvättade favorit-Maiden. Regeln lyder: coola och snygga personer har frisedel och kan komma undan med precis vilka stilbrott som helst.

Här kommer en hälsning från min mamma:

Alla ni som sportar högklackade Crocs i sommar som ett modestatement, glöm aldrig hur ni skrattade åt tofflan när den först kom till Sverige tack vare hockeylegendaren Peter Forsberg. Alla ni som svor att ni aldrig skulle bära den, även fast den var själva essensen av bekväm. Alla ”suffer for fashion”-människor. Nu sitter den snyggt på era fötter, i alla fall för en säsong. Men på Böda Sand, på Ullared och ute i stugorna kommer tofflan fortsätta sitta stadigt, oavsett trend.