Kan mode någonsin bli hållbart? Eller finns det något i själva idén med mode som gör det omöjligt? Hälsningar, Annie
Redan på 1680-talet var Englands kung Karl den II trött på modets evinnerliga längtan efter förändring och trenddrivna rörelse framåt. Han ville stoppa modet och istället få människor att klä sig i eleganta, funktionella kläder vars uttryck var konstanta över tid. (Spår av denna innovation kan ses än idag i tredelskostymen, i sig en representant för ett ideal som säger sig stå över tillfälliga modenycker.) I ett berömt uttalande menade Oscar Wilde att mode är så fult det måste bytas ut var sjätte månad för att vi ska stå ut. Både Karl den II och Oscar Wilde är därmed delaktiga i den diskussion om mode kontra stil som alltså pågått i hundratals år, ofta med syfte att få konsumenten att bli mindre moderiktigt nyckfull och istället klä sig i en klassisk, ”tidlös” stil. Diskussionen pågår än idag, men handlar numera mindre om estetik och mer om moral.
80% av ett plaggs klimatpåverkan uppstår under produktionsfasen. Det bästa vi kan göra är därför att handla färre kläder och istället använda de vi har längre. Oturligt nog drabbar denna konsumtionsvägran inte bara modeföretagen utan i förlängning även kommun, landsting och stat, som går miste om viktiga inkomster. Vårt begär efter att svepa in oss i nyhetens behag finansierar också skola, vård och omsorg och slutar vi med det ena påverkar det också det andra. Vissa menar att ett hållbart mode därför måste sluta sälja varor och istället gå över till tjänster: istället för en ny tröja kommer en stylist hem till dig och visar allt skoj du kan göra med dina befintliga paltor. Andra säger att du ska ersätta de nyproducerade kläderna med begagnade via secondhandbutiker och loppisar. Ytterligare några rekommenderar att du fortsätter gå till klädaffären men istället för att shoppa kan du ta en kaffe, köpa en inredningsdetalj eller sätta dig med din laptop i ett hörn och besvara några jobbmejl.
Vår blotta existens påverkar den värld vi lever i och modekulturen frodas som mest när vi konsumerar som bäst.
Mode kan absolut bli klimatsmartare. Det går att producera kläder lokalt så att de inte måste besprutas med gift innan de transporteras. Bomull kan ersättas med andra material. Ur ett socialt perspektiv kan arbetare få högre löner om bara aktieägare går med på lägre vinster och slutkonsumenter går med på högre priser. På sikt kan också vissa delar av modeproduktionen bli cirkulär, om kommuner och stater samarbetar med näringslivet på ett konstruktivt vis. Men, helt hållbart kan nog inte mode bli. Vår blotta existens påverkar den värld vi lever i och modekulturen frodas som mest när vi konsumerar som bäst. Utan konsumenter som drivkraft stannar modets hjul, men än så länge är detta mer en abstrakt tankelek än något annat. Kläder är dessutom billigare än någonsin och mellan 1996 och 2018 sjönk klädpriserna med mer än 30% i förhållande till inflationen.
En tanke som föreslås ibland är att kläder måste få kosta mer och att konsumenter måste bli medvetna om att kvalitet har ett värde. Men, då måste vi också erkänna att alla inte alltid kan ha råd med allt och att modet – liksom andra livsstilsprodukter – inte alls borde vara så ”demokratiska” och tillgängliga som de hittills blivit. Och det är nog en insikt med alltför sur bismak för de flesta.