Mode diskuteras ofta ur ett metaperspektiv, med fokus just på utseende och design. Ofta sägs att mode genom tiderna kommunicerat bärarens samhälleliga status. Mode sägs ha befäst (alternativt utmanat) gängse könsnormer. Men, allt detta är gammal skåpmat för den modeintresserade. Mer intressant är kanske att också tala om hur mode känns, om plaggens taktilitet och relation till bärarens kropp.

De senaste decennierna har mode gått från formellt till informellt. Så sent som på 60-talet var det inte ovanligt att unga kvinnor bar dräkt och ynglingar kostym. Idag är det inte bara jeans utan mjukisbyxor och träningstajts som gäller. Loafern har bytts mot gymnastikskon, som nu helt odramatiskt används i de flesta sammanhang. Vem minns inte 90-talets diskussioner om okunniga dörrvakter som stoppade killar med koll, just för att de bar sneakers?

Utvecklingen gäller inte bara design utan även material: plagg marknadsförs idag med att de består av smarta textilier. Bäraren ska kunna vara hur obrydd som helst, kläderna sköter underhållet och minimerar spridningen av kroppsodörer.

Spaningen kan sammanfattas så här: det samtida modet präglas av viljan att ha det bekvämt.

Spaningen kan sammanfattas så här: det samtida modet präglas av viljan att ha det bekvämt. Kanske inte alltid i motsats till att klä sig snyggt – många löpartajts är elegant monokroma, på instagram finns det hela konton dedikerade till den grå mjukisbyxans sexighet, och gymnastikskor ses som ett ämne som kräver spetskompetens för att till fullo behärska – men komfort är den enskilt viktigaste frågan i nutidsmodet.

För några år sedan gjorde modedivan Anna Dello Russo ett samarbete med H&M. I den kitschiga reklamfilmen som marknadsförde kollektionen sade hon att mode inte ska vara bekvämt. ”Om det är komfortabelt är det inte mode.” Redan då minns jag upprörda röster som tyckte att uttalandet, menat som ett skämt, var horribelt och verklighetsfrånvänt. Idag är dessa röster i majoritet. Louis Vuitton har ersatt stjärndesignern Kim Jones med marknadsföringsgeniet Virgil Abloh. Gucci säljer träningskläder i bulk och de modeintresserade kidsen är mer intresserade av bekväm streetstyle än svårburna belgiska paltor.

Daniel Björk konstaterade detsamma för bara några veckor sedan: ”Svettbyxan är inte bara här för att stanna, den vann. Den är överallt.” Utan att ha några mer djupgående belägg för det tycker jag mig också märka att allt färre kvinnor använder högklackat till vardags. Istället är det sköna lågskor och ortopediska sneakers som dominerar på trottoarerna. Visst går trenden delvis att koppla till coronakrisens hemmajobbande, men sanningen är att bekvämlighetsrörelsen slagit igenom långt innan vi gjorde om sovrummet till hemmakontor.