I dessa coronatider, vad är egentligen relationen mellan mode och hälsa? Agnes

Modets förutsättning är kroppen. Det är också genom sin relation till kroppen – genom hur kläder bärs och i vilka sammanhang – som det får sin sociala och kulturella mening. Därför fungerar också mode som en lins, genom vilken andra frågor kan studeras, inte minst olika kulturella trossystem om hälsa. Vissa material, som ull, har i gamla tider ansetts ha hälsofrämjande egenskaper eftersom de håller kroppen varm, men även färger har i vissa kulturer kopplats till god hälsa. Däremot har specifika plagg ansetts påverka kroppen negativt, inte minst skor. Högklackade skor med alltför smal tå, skor utan tillräckligt med stöd och den kinesiska traditionen att binda fötterna är alla exempel på hur kulturella praktiker format kroppen genom mode. Modehistorikern Harold Koda har sammanfattat det som att, ”shoes have been the most persistent example of fashion’s imposition of an idealized form on the natural anatomy.”

Det exempel som annars ofta nämns i sammanhanget är korsetten, vars sinnrika snörningar kunde ge illusionen av att kroppen hade en annan form än den faktiskt hade. Många har propagerat mot korsettens existens och menat att kvinnokroppen inte bör bindas och begränsas. Bindandet av bröst och snörningen av midjor har setts som symbol för ett kulturellt stympande av kvinnliga kroppar, erfarenheter och liv. Andra har velat nyansera och menar att vissa korsetter faktiskt fungerat som ett slags externt skelett och därför fungerat som stöd för personer som haft fysiskt tunga arbeten.

Den relation mellan mode och hälsa som huvudsakligen diskuteras idag handlar om de gifter som används dels under produktionsprocessen, dels för att hålla kläder ”fräscha” under de långa internationella transporterna. Personal som arbetar med att packa upp kläder i butik har rapporterat att de fått svåra utslag på händerna efter att ha hanterat för många kläder på en arbetsdag, kunder uppmanas numera att tvätta nyinköpta kläder innan de använder dem och i vissa butiker går det till och med att känna den fräna doften av kemikalier när man rör vid plaggen.

Mode har också ofta fått symbolisera tidens flyktighet och till och med vår fixering vid döden. I samband med franska revolutionen uppstod trenden att bära håret kort och fästa ett tunt rött band runt halsen, i sympati med de som giljotinerades och vars hår klipptes före avrättning för att bilan lättare skulle skära genom halsen. I klassikern Fashion at the Edge beskrev Caroline Evans hur bland andra John Galliano inspirerats av äldre tiders mode och därmed skapat visningar som gett intrycket av catwalks som befolkats av vålnader. Alexander McQueen tryckte en bild av den sista tsarfamiljen, tagen strax före den brutala avrättningen, på plagg som sedan bars av levande modeller, ett slags suggestiv (men samtidigt kommersiell) memento mori.

Om coronasituationen kommer leda till något annat modeavtryck än att munskydd vuxit dramatiskt i popularitet (medan klädkonsumtionen i övrigt sjunkit) återstår ännu att se. Kanske kommer denna tid, som för de allra flesta tillbringas ensam hemma i träningskläder, mjukisbyxor och bomullströjor, att få oss att anstränga oss litet extra när vi väl släpps ut ur isoleringen. Eller så har vi då vant oss vid att vara så här bekvämt klädda att vi aldrig kommer att ta på oss obekväma kläder och skor igen.