”Det bästa man kan göra för miljön är att köpa färre kläder”, fastslog Sandra Roos i sin doktorsavhandling, som 2017 blev den mest nedladdade på Chalmers hemsida. På ett tydligt och pedagogiskt vis underströk hon att många av de saker som diskuterats gällande hållbart mode – olika typer av fibrer, tvättråd och typ av transport – var underordnade denna enkla regel: Vill du inte bidra till ökade utsläpp, köp färre kläder.

Detta är ju gott och väl, men människan drivs framåt av nyfikenhet och en vilja till förändring. Jag har själv drastiskt dragit ned på antalet plagg jag köper på ett år, och kan meddela att en tråkigare och mer självspäkande aktivitet kan man knappast ägna sig åt. Kan man då möjligen finna en kompromiss?

Jag har själv drastiskt dragit ned på antalet plagg jag köper på ett år, och kan meddela att en tråkigare och mer självspäkande aktivitet kan man knappast ägna sig åt.

Inom svenskt mode lyfts designduon Rave Review gärna fram som inspirerande exempel. De använder sig till stor del av ”dead stock”-tyger”, med vilket menas tyger som tillverkats men sedan blivit liggandes på ett lager. På så vis kan nya kreationer se dagens ljus, men utan att miljön måste lida. Ett annat exempel är samarbetet mellan Our Legacy och Stüssy. Sedan tidigare har Our Legacy utvecklat plattformen Work Shop, där gamla tyger och enstaka plagg kunnat göras om till nya kläder. Den här gången har de svenska modemännen besökt Stüssys lager i USA, där de funnit tyger som ibland legat på hyllorna så länge som nästan trettio år. Dessa har nu slutligen förvandlats till kläder.

Att återanvända gamla tyger för att göra nytt är dock inget nytt påfund. På Thielska galleriet på Djurgården i Stockholm visas just nu cirka 50 kreationer, skapade av förra sekelskiftets grande dame inom mode, skånskan Augusta Lundin. I hennes ateljé vid Brunkebergstorg var som mest 180 sömmerskor verksamma. Men, en inte obetydlig del av arbetet gick ut på att sy om sådant som redan var tillverkat. Därför fanns det ofta extra sömsmån i plaggen, så att kunderna kunde gå tillbaka med sina gamla plagg, som enkelt kunde uppdateras och därmed fortsätta vara moderna.

I Danmark, på designhögskolan KADK, lanseras i september 2020 en ny kandidatutbildning, där studenterna ska lära sig modedesign ur ett hållbarhetsperspektiv. Utbildningen kombinerar ny forskning om hållbarhet med gamla, danska designtraditioner: ”Det är med andra ord en utbildning, som tänker hållbarhet långt bredare än material och produktion och istället tar fasta på kärnan av problemet: det djupt ingrodda sätt som vi idag arbetar utifrån gällande klädproduktion…”

En liknande satsning på nya utbildningar vore intressant att se även i Sverige. Dessa metoder – att söka material bortom det gängse – hade kunnat öppna upp för en välkommen kompromiss mellan hållbarhetskrav och längtan efter att uppleva något nytt, så att vi kan fortsätta uppleva nyhetens behag, men utan att samtidigt påskynda vår civilisations död.