– Mörk, urban och fuktig, som om det hänger en dimma av regn i luften. Den rör sig i gröna, mossiga toner, säger Sarah Assbring aka El Perro del Mar om ljudbilden till sin senaste ep We are history.

Ser du musik i färg?

– Ja, jag ser definitivt toner i färg. De kan vara kraftigare eller mildare, pastellfärgade eller mer dova. Innan jag lärde mig de rätta termerna som kan användas när man ska mixa en skiva var det omöjligt för andra att förstå vad jag menade. Jag kunde be någon att göra ett ljud mindre ljuslila och mer blått.

We are history handlar om Trump, men med en fot i historien?

– Jag kom till USA för att turnera med Kokoro, min senaste skiva, samma dag som Trump vann valet. Under turnén fick jag verkligen en djupare insikt i hur polariserat och segregerat USA är. Det var oerhört skrämmande.

Sarah berättar att hon mötte afroamerikaner som grät när de berättade om hur deras föräldrar kämpat för sina rättigheter, och hur de upplevde att föräldrarnas kamp nu var förgäves.

– Jag ser Trump som en symbol för hur världen ser ut idag, där värden som empati och medmänsklighet verkar vara bortglömda. Vad är det som egentligen skiljer oss från medeltidsmänniskan? Är vi verkligen mer civiliserade idag, eller ligger skillnaden bara i att vi tvättar oss mer nu? Ep:n är en vädjan om att ta hand om varandra och om demokratin.

USA-turnén väckte många tankar som fick Sarah att vända sig till litteratur skriven för drygt 100 år sedan. Hon ville läsa om hur det demokratiska samhället skapades.

– Jag läste äntligen Per Anders Fogelströms seriesvit Mina drömmars stad, som borde vara obligatorisk läsning i skolan. Böckerna handlar om tredje klassens medborgare i slutet av 1800-talet som dog som 30-åringar för att deras kroppar var så utslitna. De kämpade för sina rättigheter och för högre lön. De böckerna är relevanta idag när företag som Uber har slavförhållanden för sina anställda och när många unga inte vet vad ett fackförbund är. Historielärande är viktigt för att kunna kräva sin rätt.

Du är skivbolagschef på ditt egna bolag Ging Ging Records. Vad är det bästa med att vara egen?

– Att känna att man är stark tillsammans med passionerade personer runt omkring sig. Jag har ett fantastiskt nätverk där allas drivkraft är en konstnärlig vision, den är aldrig kommersiell.

Vilka har du arbetat med under den här ep:n?

– Regissören Connor Hurley har gjort musikvideorna. Vi lärde känna varandra efter att han, utan min vetskap, gjort en video till en gammal låt jag gjort och bara mejlade en länk till den [In The Woods, reds. anm]. Det fick mig att tappa hakan, han har ett fantastiskt bildspråk, väldigt filmiskt. I och med att We are history känns så episk fanns det ingen annan tanke än han skulle regissera videorna.

– En annan viktig person är stylisten Nicole Walker, som jobbat med pressbilderna och skivomslaget. Allt arbete med henne är fyllt med en sådan otrolig glädje, frihet och passion. Hon har lärt mig att mode inte handlar om rätt och fel, utan att om att hitta ett uttryck genom att leka sig fram. I hennes värld finns det inte något som är fult eller snyggt. Det är väldigt frigörande och den känslan har jag med mig i allt jag gör.

Ja och du har det senaste halvåret gått visningar för både Hope och Balenciaga.

– Det är så roligt att få förfrågningar nu när jag har fyllt fyrtio. Här tror man att folk borde tycka att jag är för gammal? Men mycket tack vare #meetoo-rörelsen så har synen på kvinnan och hennes bäst före-datum förändrats och det känns mäktigt.