Med dagens krav på digitalisering står fysisk arkivering och bevarande av böcker lågt i kurs och detta är ett särskilt stort problem inom mode. Det finns en brist på modebibliotek och de som existerar känns ofta oinspirerande och institutionaliserade, enbart fokuserade på modehistoria, klädtillverkning eller hantverk. De är placerade i exklusiva och oåtkomliga utrymmen, bakom betalväggar eller som underordnade kläd- eller kostymsamlingar. Detta är något som 21 år gamla norskan Elise By Olsen vill förändra.

International Library of Fashion Research kommer att bli världens mest omfattande arkiv för specialiserad modeforskning och samtida modepublikationer. Det är tänkt att fylla ett nuvarande tomrum i bevarandet av modets tryckta kultur på institutionell nivå. ILFR öppnar som en digital institution med en komplett databas över den permanenta samlingen, med en omfattande sökmotor som gör det möjligt att surfa eller forska på bibliotekets titlar.

Det finns tunga aktörer bakom projektet. En rådgivande styrelse har inrättats för att övervaka utvecklingen och tillväxten av bibliotekets permanenta samling, programmering och aktiviteter. Styrelsen består av ledande industriröster som Akiko Fukai (direktör, The Kyoto Costume Institute), Angela Hill (grundare, IDEA Books), Cecilia Dean (grundare, VISIONAIRE), Harold Koda (Tidigare Chief Curator, Costume Institute), Isabella Burley (Chefredaktör, Dazed Media), Reni Folawiyo (Grundare, Alara Lagos), Sarah Andelman (Creative Director, Colette), Shala Monroque (Prada muse / Garage Magazine) och Terry Jones (grundare, i-D).

Men förutom att hon har varit gästredaktör för AnOther Magazine och att Gucci har producerat en dokumentär om hennes arbete, vem är Elise By Olsen?

Du lanserar ditt mest prestigefyllda projekt hittills. Berätta lite om det.

– Jag har haft Steven Mark Klein som mentor de senaste sju åren, en välkänd centrumfigur i Downtown New York från bland annat Studio 54-scenen. Han ringde mig för ett år sedan för att fråga om jag ville ärva ett arkiv med modeböcker och samlingar. Två ton böcker skulle skickas över till Norge. Det fanns tillräckligt med lådor för att fylla en hel fraktcontainer som långsamt skulle korsa Atlanten på väg till Oslo.

– Så småningom började jag tänka på hur jag kunde göra detta material tillgängligt för fler än bara mig. Jag hade ingenstans där jag kunde lagra böckerna och var tvungen att tänka utanför boxen. Jag hade en önskan att göra det tillgängligt för alla, särskilt för forskning. Jag hade redan en dialog med Nationalmuseet i Oslo, då de hade anställt en modekurator för samtida mode (vilket är helt unikt för ett museum, att faktiskt fokusera på kostym och kläder), och i februari 2020 fick vi ta över byggnaden Mellomstasjonen i Vestbanen i Oslo, en av Oslos bästa adresser, granne till Nobelcentret. Vi började omedelbart att registrera, katalogisera och få allt detta material in i en digital databas.

Hur skapar man ett bibliotek under 2000-talet?

– När man bygger ett bibliotek i den tiden vi lever i idag är det viktigt att inte biblioteket blir ett historiskt ”mausoleum” eller förrådsförvar utan ett öppet utrymme för intellektuella samtal och skapande. För oss är det oerhört viktigt att ha som utgångspunkt att bevara modets förflutna för att förstå dess nutid och bidra till dess framtid.

– För detta projekt ville jag skapa en ”digital institution” som skulle vara interaktiv och levande för den nya generationen, det vill säga inte underordnad det fysiska biblioteket, utan en helhet och lika stor del av konceptet och projektet. Ja, ”digital institution” är en annan term än bara en ”webbplats” eller ”digital plattform”, men det illustrerar också en helt annan ambition för en maximal digital upplevelse.

För oss är det oerhört viktigt att ha som utgångspunkt att bevara modets förflutna för att förstå dess nutid och bidra till dess framtid.

Var kommer ditt intresse för media, tidskrifter och mode från?

– Jag tror att mitt intresse främst är entreprenörskap och ledarskap. Jag gillar verkligen att sätta ihop team. Jag är intresserad av businessen bakom mode, och mode och media är ett utlopp för mitt entreprenörskap. Jag började blogga när jag var åtta år och fick tidigt smak för media och att uttryckta mig fritt på mitt eget sätt. Med min första blogg lärde jag mig grundläggande innehållsproduktion och kodning.

Jag kommer ihåg att du som 13-åring lanserade din första tidning Recens Paper, när jag fortfarande bodde i Oslo. Vad ledde till att du skapade denna plattform i en så ung ålder?

– När jag var tolv år kom jag i kontakt med unga skandinaviska bloggare genom min blogg. Detta var före Instagram och sociala medier, där bloggen var en slags ”min sociala medieprofil”. Jag och de danska och svenska bloggarna jag kom i kontakt med bestämde oss för att samla våra respektive bloggar under ett paraply och skapa en ny plattform med fokus på mode, estetik och arkitektur som vi då kallade Archetype. Detta var viktigt för media- och modebranschen som ofta dominerades av vuxna. Vi ville vara en motkraft mot dem, vi ville göra våra projekt och uttrycka oss fritt utan att utnyttjas av vuxenvärlden. Jag var så trött på att höra att människor aldrig budgeterade för projekt och argumenterade för att obetalt arbete var en unik möjlighet för oss unga.

– År 2017, precis innan jag fyllde 18 år, avgick jag från Recens. Tidningen behövde en ny redaktör, en person med den ungdomlighet som jag kände att jag förlorade strax före min 18-årsdag. Många inom modeindustrin sitter nämligen kvar på samma position år efter år. Är Anna Wintour till exempel relevant för positionen i Vogue och Conde Nast? Knappast. Jag ville vara äkta för mitt uppdrag och mål med Recens Paper och avgick dagen innan jag officiellt blev vuxen.

Min generation ses som icke-läskunniga, som om vi inte vill läsa trycksaker, böcker etc och jag tycker att det är helt fel.

Jag älskar tryckta böcker och tidskrifter och känner att det är ren lyx att kunna känna och lukta på papper när man läser, speciellt om det är lite gammalt och luktar som bibliotek. Du är också en av de få som fortfarande har en så stark tro på trycksaker. Vad kommer det ifrån tror du?

– Min generation ses som icke-läskunniga, som om vi inte vill läsa trycksaker, böcker etc och jag tycker att det är helt fel. Jag tror att innehållsproducenter måste skapa innehåll på ett annat sätt. Principerna är detsamma, men verktygen har förändrats mycket över tiden. Jag tror att du har en bredare uppmärksamhet för det tryckta. Det är väldigt konkret och har ett kollektivt värde. Det är nästan en slags lyx för vår generation. Långa texter och det visuella lever alltid bättre i tryck. Dessutom tycker jag att det är viktigt för människor att ta en paus från det digitala. Saker produceras för snabbt, innehåll bevaras inte och jag tycker att det är viktigt att bevara kultur.

Varför lanserar du biblioteket i Oslo?

– Oslo och Skandinavien är neutrala platser för modediskussioner, utan för många varumärkesorganisationer, vilket jag tycker är en stor fördel för oss. Folk vet inte mycket om det och det är helt enkelt lite exotiskt. Förutom detta tycker jag att Oslo har en mycket progressiv miljö, även om jag känner att människor i Stockholm och Köpenhamn har mer självförtroende än de har i Norges huvudstad. Skolorna här har en mycket hög nivå men måste bygga upp och vårda industrin mer. Men så länge vi kan ha institutioner som stödjer kreativa människor, som till exempel ILFR, tror jag att vi är på rätt väg.

Har du några tips till dagens unga som drömmer om en karriär i det redaktionella?

– Jag har ett mycket vagt tips: ha ryggmärg, säg mer nej än du säger ja. Var selektiv och ställ krav, särskilt när du är ung. Arbetet ska alltid vara positivt – för ungdomarna också. Det ska vara ”win-win”. Ha det självförtroendet. Var krävande. Det är så du kommer någonstans. När du är ung kan du också komma undan med att vara lite ”oförskämd”, alltid med respekt förstås, men du måste stå upp för vad du tycker är rätt för dig själv.

Var är du om fem år?

– Det är helt omöjligt att svara på, helt enkelt för att jag aldrig kunde tänka mig att vara där jag är idag. Saker och ting utvecklas väldigt snabbt. Jag har rest världen runt och har haft många bra samtal med människor. Men jag tycker inte om att dela med mig för mycket av processen i mitt arbete – vissa gillar att dela med sig av allt. Många säger att de vill göra en massa saker, men det viktigaste är att inte prata för mycket om saker utan faktisk göra dem. Det är i det det ligger.