Nyligen fick jag sms från en bekant som våndades över att snart fylla 30. Han hade (tänkte min inre hobbypsykolog när jag läste meddelandet) identifierat sig så pass mycket med att vara 20-någonting att det nu gjorde ont i självbilden att inte längre vara det. En sanning med modifikation är att vi drabbas av åldersångest när vi inte befinner oss där i livet som vi vill vara. När jag var 29 jobbade jag i butik och hatade det. Därför ville inte heller jag fylla år. Men, bara några månader före min födelsedag bytte jag jobb och blev doktorand i modevetenskap. Efter det hade jag inga problem med att fira den jämna födelsedagen.

Men, det finns förstås andra anledningar till att inte vilja fylla år. Länge blir man bara snyggare med tiden: en 30-åring är till exempel snyggare än en 20-åring. Men detta går över och när man blir ytterligare litet äldre inser man att 30-åringen också, generellt sett, är mer attraktiv än 60-åringen. Det är ett beskt piller att svälja. Håret grånar och tunnas ut. Kroppen skiftar form. Det fasta blir mjukt. Visst är det skönt att i offentliga miljöer bli osynlig – det är oftast unga som rånas, misshandlas och våldtas på stan, inte äldre – men det är också en märklig upplevelse att inte längre bli sedd av omgivningen. Ingen vill ha vare sig ens mobiltelefon eller kropp.

Denna process, som vittnar om att vi var dag rör oss mot döden, understryker också livets gåva: att vi alla, oavsett ålder, har möjlighet att förändras och bli något annat.

Den mänskliga kroppen är modets utgångspunkt och nav. Men kroppen befinner sig under ständig omvandling. Denna process, som vittnar om att vi var dag rör oss mot döden, understryker också livets gåva: att vi alla, oavsett ålder, har möjlighet att förändras och bli något annat. Identitet är inget man är, äger eller har, det är något som formas, gestaltas och skiftar. Inte som i en utklädningslåda, men långsamt och över tid blir vi alla någon annan än den vi föddes som. Det fysiska kärl som vi tillfälligt bebor förändras, men det gör även våra känslor, erfarenheter och tankar. ”Jaget” är inte statiskt.

Kanske är det också därför mode fascinerar så. Mode är ett sätt att genom estetik utforska den oundvikliga fysiska förändring som är vår grundförutsättning i livet. Modets skiftningar berättar om de metamorfoser vi alla genomgår på vår vandring mot döden. Det är en hyllning till de korta ögonblick som vi befinner oss på den här planeten och i den här dimensionen. Samtidigt är det en påminnelse om att inte värst mycket egentligen spelar någon roll – när vi väl är döda glöms vi snabbt. Namnet försvinner från det kollektiva medvetna, förutom i enstaka fall (om man invaderat ett land eller en kontinent, uppfunnit något roligt eller hemskt, kanske varit bra på att måla eller sjunga).

Trots detta – som ju alla redan känner till – är det många som våndas över kommande födelsedagar. Kanske kan ångesten ses som något positivt. Att inte vilja att något ska ta slut betyder ju att vi trivs, att vi tycker om våra liv och gillar att leva. Därför kanske åldersnojan i grunden är något vackert, eftersom den visar att tillvaron inte är så dum, trots allt.