I en soffa på Dusty Deco sitter jag och blir existentiell. Ljuset är gult och trots att hela lokalen är fylld av (för mig) mest okända kända människor tänker jag på personliga val och ens egen och andras moral. Det är House of Dagmar som har bjudit till visning och anledningen till att jag blir tankspridd är för att märkets höst/vinter 2018 är baserat på dikten Diversity av Jon York.
”Be vulnerable yet invincible
and at the same time be strong yet weak and
be drunk but sober,
staying high but grounded
and stable but chaotic”
House of Dagmars höst/vinter 2018 handlar om hemmet, om det trygga rummet och om att långsamt känna tillit. Designern Kristina Tjäder berättar:
– Det händer så mycket just nu. Det är så osäkert ute i världen och ens personal space har blivit viktigast. Dagmar-kvinnan vänder blicken inåt och hämtar energi i sitt hem. Det är en väldigt stark trend, att hemmet är ens borg och man vill hitta en miljö där man känner sig bekväm.
Det är en varm och välkurerad kollektion med långa kappor som släpar i golvet, patenterade läderkappor, korta ullkjolar, hundtandsmönstrade set, långa halsdukar med broderier och mönster. En stickad blå klänning i brokad ser ut som silke och det vävda brokadtyget är inspirerat av möbeltyger. Mjuka färger som senapsgult, vitt och ljusrosa bryter mot oxblod, svart och blått.
Dikten i sig speglar kollektionen genom hur kulturer möter varandra, hur mjukt möter hårt och maskulint möter feminint. Kanske säger Dagmars höst mer om hur systrarna Kristina Tjäder, Karin Söderlind, och Sofia Wallenstam har blivit påverkade av samtiden och hur dåtiden dekonstruerats, rekonstruerats och nu ska bli till något nytt. Eller så är det jag som läser in höstens Metoo.
Om många år, säg 50. När en generation kvinnor som ännu inte är födda undrar varför Metoo kom så sent. Så finns det inga bra svar. Bara teorier. Som till exempel att tystnaden bränns, och när flera generationer kvinnor bär på andra gradens brännskador vet man att fördämningarna bara kan brista. 2017 var handlingarnas år och kanske även tystnadens sista jävla år. Det jag tar med mig in i 2018 är värme, långa kappor och trygga rum.
