Alla pratar om influencers och deras resvanor, och vilket hot de utgör för miljön. Men hur mycket påverkar egentligen enskilda influencers? Och varför skambelägger vi dem när även andra yrkesgrupper jagar poäng på Sas?
Först det enkla: att uppmuntra andra att bete sig på ett visst sätt men att själv göra det motsatta kallas hyckleri. Du kan inte säga till andra att resa mindre men själv fortsätta i oförminskad takt.
Om detta har det skrivits mycket, både på kultursidor och i sociala medier. Inte minst Instagramkontot @aningslösainfluencers har bidragit till att synliggöra kontrasten mellan handling och ord. När du arbetar som ”influencer” – kort sagt, när ditt arbete går ut på att influera andra och du själv samtidigt är både företagets varumärke och dess produkt – är det särskilt viktigt att du är konsekvent i ditt agerande. Svenska influencers har därför de senaste månaderna varit öppet mål för kritiska granskare av dem som velat framstå som miljömedvetna samtidigt som de inte velat göra avkall på den egna livskvaliteten eller från Instagram-baserade inkomster.
Samtidigt: När jag på 90-talet var medlem i diverse miljö- och djurrättsorganisationer hade vi som strategiskt mål att rikta in oss på specifika företag. Inom djurrättsvärlden var det oftast McDonalds eller pälsfarmar, inom miljörörelsen multinationella företag. När jag undrade om strategiernas tunnelseende verkligen var bästa vägen framåt fick jag ständigt höra svaret att målet skulle uppnås steg för steg, genom att fokusera på diverse delmål. Det var helt enkelt mer pedagogiskt att bojkotta enskilda företag än att tala om den filosofiskt mer komplicerade frågan om djurens rätt. Likadant är det idag med klimatfrågan. Den är så stor, komplex och ångestskapande att fokus på det individuella flygandet är ett sätt att göra den hanterbar. Att flyga för nöjes skull är, ur ett miljöperspektiv, entydigt negativt, och därmed är det också ett utmärkt exempel på sådant som ska undvikas om vi vill att mänskligheten ska överleva.
”Att klaga på att influencers flyger men inte samtidigt diskutera den större och mer komplicerade bilden av konsumtion och livsstilsval är att upprepa misstaget aktivistgrupperna gjorde på 90-talet.”
En bransch att granska ur hållbarhetsperspektiv är annars matindustrin. För många är det lättare att ge upp en enstaka flygresa än det dagliga köttet/fiskbiten, vilket är trist eftersom kött- och mejeriprodukter, enligt Naturskyddsföreningen, påverkar klimatet lika mycket som alla bilar, bussar, båtar och flygplan tillsammans. Vår digitala kultur är också en miljöbov och internet förbrukar numera lika mycket energi som flyget, men hashtaggen #internetfritt2019 kanske är för ironisk för att kunna slå genom på bred front. Ur ett mer existentiellt perspektiv finns frågan om reproduktion. För många är egna barn svaret på meningen med livet, vilket lett till att världens befolkning ökat från 1,5 miljarder år 1900 till 6,1 miljarder år 2000. Att dra ned på barnaalstrandet är det enskilt bästa vi kan göra för miljön, men mig veterligen finns inte Instagramkontot @aningslösreproduktion än, vilket ju på sätt och vis är märkligt eftersom att bidra till reproduktionsnormen är mer aningslöst än att fortsätta åka på solsemester. I siffror: genom att undvika en t/r-resa över atlanten kan man spara in 1,6 ton koldioxidekvivalenter per år. För varje barn du inte skaffar sparar du in motsvarande 58,6 ton (per år).
Slutsatsen är således att vi visst ska flyga mindre. Men att klaga på att influencers flyger men inte samtidigt diskutera den större och mer komplicerade bilden av konsumtion och livsstilsval är att upprepa misstaget aktivistgrupperna gjorde på 90-talet. Redan då var det en dålig strategi att sikta in sig på en smal fråga när problemet var större än så. Vi måste – också – orka ta samtalet om att vegankosten borde bli samhällsnorm, att flerbarnstillägget bör slopas och att tillväxtnormen måste ifrågasättas, annars får vi en miljödebatt som silar mygg men sväljer kameler.