”Vad ska du göra med håret?” Kajsa Ekis Ekman förklarar vad som absolut inte får göras: “Jag brukar ha mittbena, jag får inte ha uppsatt för min son. Han tycker att jag blir arg automatiskt om jag har det.” Hon är bestämd med hur hon vill ha det. Fnyser när hon får höra frasen “naturligt sminkad”. “Du kan ta mer på läpparna!” säger hon.

Att vara vänster och välklädd ses inte alltid med blida ögon, trots att Miuccia Prada protesterade klädd i YSL redan 1968. Det rör inte Ekis Ekman, författare och Sveriges kanske mest profilierade marxist.

Du verkar så kontrollerad, när är du avslappnad?

– Jag är inte avslappnad! Jag har aldrig på mig gympaskor eller mjukisbyxor. Jag har fan stil även i centrum. Det finns ju folk som tänker: ”äh, det är bara centrum”, men så tänker inte jag. Centrum är viktigt! Även om jag ska ner till Matdax har jag på mig samma kläder som när jag ska till stan. Det gäller att hålla stilen, annars straffar det sig likt förbannat.

Du har inte några hemmakläder, som typ mjukisbyxor?

– Nej, jag har inga hemmakläder. Jag har samma kläder hemma som jag har haft ute på dagen. Om jag ska vara hemma en hel dag tar jag på mig något bekvämt men inte mjukisar och t-shirt. Man måste vara skärpt. Om du har på dig mjukisbyxor vad händer sedan? Du äter chips. Vad händer sedan? Du börjar läsa skräp på nätet, du köper en skvallertidning, du kan inte stå emot en Marabourulle vid kassan, och sedan tänker du snart slöa tankar också. Du måste gå upp, klä dig ordentligt, äta ordentligt, träna ordentligt, läsa ordentliga saker. För mig handlar det om att vara vaken i livet, att nu börjar dagen. Särskilt som frilans du vet. Avgrunden är alltid nära. Om du däremot ska sluta röka måste du ha fula kläder, typ Michelinjackor. Då kan du inte röka, för sport och cigaretter går inte ihop. Om man har högklackat går det inte att sluta röka, för det passar ihop med cigaretter. Så jag brukar byta stil när jag precis slutat röka, men när man börjar klä upp sig igen börjar det bli svårt.

Du kan alltså verkligen inte släppa kontrollen?

– Nej. Som personer som fotar en utan att fråga och lägger ut på nätet. Vad fan tror de? Att man är något jävla objekt? Säg att du om tio år åker till Australien och träffar en kille och han vet inte vem du är, googlar och det första som kommer kan vara den där bilden där du ser ut som hej kom och hjälp mig.

Betyder det att du inte gillar att visa äldre bilder på dig som från när du var tonåring?

– Jo, det kan vara intressant att se hur man förändrats. Men jag gillar inte hela fotokulturen. Jag är emot bylines. Vad har texten att göra med hur jag ser ut? Tänk dig om det inte ens fanns några bylines. Vi skulle våga vara ärliga mot varandra och skriva vad vi egentligen tyckte. Idag går många texter ut på att visa att artikelförfattaren är en god människa.

Skulle du själv gå med på att skriva dina texter utan att skriva ut din egen signatur?

– Om ingen hade namn skulle man kunna ta åsikten för vad den är. Vi tolkar en text utifrån vad avsändarens namn och utseende ger oss för associationer.

När du läser texter själv, inger vissa bilder och namn mer förtroende än andra?

– Jag blir intresserad när bilden inte går ihop med texten. När folk inte skriver som man tror att de ska skriva utifrån hur de ser ut. Det händer sällan. Om du läser en text om Sveriges budget, statsskuld och ränteläget, vad tänker du då? En vit kille i någon slags skjorta.

Eller mörkblå kostym!

– Ja, något sådant. Jag är med i Handelsbankens TV, och då märker man att jag som blond tjej och dessutom marxist måste vara tio gånger mer påläst. Därför att om det kommer en man i mörkblå kostym och titel och säger: ”framtiden ter sig synnerligen oviss”, vad betyder det? Det betyder att han inte har en aning. Men han inger förtroende. Om jag kommer och säger ”vem vet hur det blir”, säger de att jag inte kan någonting. Det man måste göra då är att alltid ha minst två statistiska uppgifter med siffror och referenser. Siffror har en magisk effekt på den manliga halvan av befolkningen. De tror att kunskapen ligger i förmågan att minnas siffror och inte i den helhetliga analysen.

Varför är utseende viktigt för dig?

– Jag vill ju se snygg ut av samma skäl som alla andra vill det. Jag är inte en sådan person som målar naglarna och säger ”det där är feminism”. Sådant är skitsnack. Det finns inget feministiskt i att måla naglarna. Tvärtom. Jag målar för att det är snyggt, för att jag vill att folk ska tycka att det är snyggt. Om någon försöker påstå att man har blonderat hår och klackar som ett statement är den personen oärlig. Alla personer som bryr sig om utseendet gör det för att de vill vara snygga och för att andra ska tycka det, jag också. Det är självklart, jag fattar inte varför folk vill hålla på.

Vilka är det som håller på?

– Det är de här som alltid ska ha en teori om allting. Som inte kan ta på sig en tröja utan att teoretisera det. Men spara teorin till det som är viktigt, resten är bara mänskligt. Hur jag ser ut har inte med ett statement att göra utan med mitt privatliv.

När väcktes ditt intresse för kläder?

– Jag har alltid haft intresse för kläder, och har haft olika stilar genom tiderna. Jag har varit punkare, aktivist med munkjacka, haft baggypants och en strassperiod när jag bodde i Paris. Jag utvecklas genom revolutioner och kontrarevolutioner. Är det något som är konstant är det att jag alltid ändrat mig.

Finns det några åsikter inom vänstern om hur du ser ut och hur du borde se ut?

– Vaddå, har du hört något? Ingen vågar ju säga någonting till mig. I Sverige är det tabu att tala om någons utseende. Här är kvinnoförtrycket inte förminskande, utan tar sig uttryck i hat. Det finns en riktig rädsla för kvinnor. I Grekland är det fortfarande på nivån ”hej du lilla tjejen.” När jag intervjuade deras premiärminister Tsipras blev det en snackis i alla grekiska tidningar. Det roliga var att hans sekreterare Zoe var den som tog alla bilderna. Hon tog min kamera och skulle fota lite, så tyckte hon att han käkat för mycket skräpmat sista tiden och hade för tjocka lår. ”Nu lägger vi en kudde över låren för det här ser ju groteskt ut”, sa hon. Då såg det ut som att kudden var i hans knä och alla grekiska tidningar trodde att han gjorde det för han hade stånd. Tidningarna skrev inte mitt namn utan talade om ”blondinen.” Ingen sa något om själva intervjun.

Det kanske är kul nu, vi sitter och skrattar åt det, men det måste ha varit jobbigt under tiden det skedde?

– Nej. Om folk förminskar en har man det bästa utgångsläget. Det kan bara bli bättre. Att stå ut med drev och hat som i Sverige är värre. Jag har inga problem med att bevisa att jag är kunnig. Men hur bevisa att jag inte är ond?

”Jag är så trött på alla posörer som tror att de kan ersätta ideologi med identitet, bara för att de är för lata för att tänka.”

Finns det någon skillnad mellan hur högern och vänstern klär sig?

– Högern låtsas att den är rikare än vad den är. Vänstern låtsas att den är fattigare än vad den är. Det är genomgående. Högerskribenter vill ge sken av att vara företagare. Så när vänstern kallar dem för borgare blir de jätteglada och nöjda för då har åtminstone någon gått på att de har lyckats när de i själva verket är frilansare och har det knapert. Vänstern ska låtsas att de är döfattiga och pratar alltid om att: ”jag har inga pengar” och ”alltså, jag bor i bostadsrätt just nu MEN…”Men vad fan sluta tjata om det där. Jag är så trött på alla posörer som tror att de kan ersätta ideologi med identitet, bara för att de är för lata för att tänka. Nyligen debatterade jag mot Fredrik Segerfeldt på Battle of Ideas. Han hade samma kostym på sig som på sitt pressfoto. ”Du håller på att försvara klassklyftor men du är inte ens rik själv, du har samma kostym jämt”, sa jag. Och han tog verkligen åt sig och började bortförklara sig. “Jag har fler kostymer egentligen, det råkade bara bli så här!” Och vänstern säger tvärtom: “Jag har pengar nu, men det är bara en olycka, egentligen ligger jag på en gata och svälter. Min farfar var finsk arbetarklass och det var så svårt för honom.” Det jag gillar med marxismen är att den inte handlar om dig, du zoomar ut från dig själv och ser på hela samhället, det handlar om något så ovanligt i dag som att lyfta blicken från det egna jaget.

Du menar att du inte dissar mig för att jag har sjukt många par skor och ett rätt så gediget klädintresse?

– Det är inte så intressant tycker jag. Jaha. Någon annan kanske köper en sjukt speciell cykel som de cyklar runt på. Ett stort hjul, och ett litet hjul, värsta alternativa. Vad kostar inte sådana då?

Jag tycker cykla är tråkigt, och jag är en livsfara för trafiken. Om du får välja mellan mode eller stil, vad väljer du?

– Vilket är det rätta svaret?

Det finns inget rätt svar.

– Klart det gör! Förmodligen ska man säga stil. Att följa trender låter inte så självständigt. Jag följer nog trender, det gör alla, det måste man erkänna.

Finns det någon trend du inte följer?

– Leopard! Det är ett mode som borde ha stannat i Malmö. Malmötjejerna runt Möllan började med fladdriga leopardbyxor, sedan kom det hit till Stockholm. Här finns knappt några kollektiv men folk vill se ut som om de bor i ett. Sedan tycker jag inte om de här klackarna som alla stövlar har den här säsongen, som är som tegelstenar. Ser ut som om man huggit ut dem ur ett vedstycke. Jag förstår heller inte modet nu där alla klär sig som tält, med plagg som säljs på Monki och Aplace. Och Acne förfular människan.

Vad gillar du då? Var handlar du?

– Mycket handlar jag på nätet. Särskilt Hervé Légers bandageklänningar. Det är perfekta klänningar som passar alla. Vilken kropp man än har så ser man ut som Kim Kardashian. Jag såg en Légerklänning på Jenna Jameson, som har skrivit den fruktansvärt sorgliga boken om sitt liv, och då var jag tvungen att ha en sådan. Sedan gillar jag Dishe, trasiga jeans med paljetter, det är lite gambiansk stil, att det ska vara dekorationer på allt.

När Barack Obama höll tal om USA:s ekonomi och hotet från Daesh och situationen i Ukraina på en presskonferens, fick han massa reaktioner på sin kostym. Han var klädd i beige i stället för mörkblått. Hur stort avsteg tror du att högt uppsatta politiker kan göra från förväntad dresscode?

– Männen får inte avvika klädmässigt eller ha olika färger. Någon kan ju tro att de försöker förgylla tillvaron, när det är kvinnoras roll. Kolla på Angela Merkel, hon har alltid samma kavajer men olika färger. En intressant sak är att när kvinnorna gjorde inträde i företagsvärlden var det samtidigt som axelvaddarna kom under åttiotalet. Kvinnorna härmade då en manlig kropp genom att ha axelvaddar, för att tas på allvar. Naomi Wolfs bok Skönhetsmyten beskriver den perioden mycket bra, och hur kvinnorna sedan skulle återfeminiseras för att inte utgöra ett hot.

– Däremot vill jag säga en sak, alla de där hudvårdsprodukterna som säljs på Åhlens, Kicks och flygplatser – köp dem inte! Det är bara båg. Allt är samma Niveakräm egentligen. Kvinnor är så lättlurade, vi kollar på förpackningen och tror att en lyxig förpackning betyder ett bra innehåll. Kolla på innehållet i stället, vilka ingredienser som är verksamma, och vilka studier som finns om vad de gör. Det tar dig en halvtimme och du sparar tusentals kronor. Du kommer inse att alla krämer har i stort sett samma innehåll, oavsett pris. Jag använder själv retinol och hydroquinone som jag köper på apotek i Spanien. De kostar bara några euro men fungerar. Retinol föryngrar huden och hydroquinone bleker. En sönderhackad treo i lite vatten fungerar också som ansiktsmask.

När vi chattade på Facebook nämnde du att du är emot Michael Kors?

– Han lurar världen att hans namn är överklass, när det är en dussinvara! Han borde hålla tillbaka lite och har fått hybris de senaste åren. Man ser alla dessa kvinnor med Michael Kors-väskor i knät. Deras min röjer att de tror att de bär på en statussymbol, men den devalveras i rasande fart. Snart kommer Myrorna vara översvämmad med Michael Kors-väskor.

Är det viktigt med ett visst märke för dig?

– Nej. Det viktiga är att kläderna ser bra ut på kroppen. Sedan kan de komma från grovsopor eller haute couture. Det beror på var man bor också. Jag bodde i Paris 2005. Där är det viktiga att allt ska passa ihop. När man kommer till Sverige efter att ha bott i Frankrike tycker man att alla ser röriga ut. I Katalonien gäller lager på lager, det ska hänga små nallar och magväskor överallt, metallbitar i håret och kjol över jeansen. När man kommer till Sverige efter att ha bott där tycker man att alla är stilrena.

”Högern talar om valfrihet men väljer aldrig själva. Det finns inget liv, ingen känsla, inget kött och blod.”

Vad tycker du om att allt ska vara så stilrent i Sverige?

– Jag gillar glitter och rosa. Jag fick inte ha paljetter för mitt ex.

Jag trodde inte du lät någon bestämma över dig?

– Jag är en sucker i relationer. Mannen jag är ihop med nu tycker det är ok med paljetter, men inte skidkläder, päls, slampiga kläder eller haremsbyxor.

Vad tycker du om att plagg som palestinasjalen och peshmergatröjan blivit som ett varumärke? Finns det någon risk för urholkning av det politiska budskapet?

– Det är bra! Det betyder att man går och gör reklam för en bra sak. Tänk om SD-estetik blev mode, eller Hitlermustach. Revolutionen ska bli högsta mode, då är vi på rätt väg.

***

Hur ser ditt konsumtionsmönster ut?

– Jag köper bara sådant som är lustfyllt att köpa. Alltså mycket kläder, träningsredskap, alkohol. Jag köper inte toalettpapper, det tar jag från fik, krogar och sådant där. Jag har hittat massa kläder i grovsoporna. Men så kan jag också lägga 5000 kronor på en klänning på nätet bara för att jag vill ha den. Alla de här skorna jag har är plastskor från nätet.

Jag läste i tidningen Fokus om en studie som tyder på att utseende är viktigare på högerkanten, och att en förklaring kan vara att vackra människor med intresse för politik söker sig högerut, eftersom det finns en känsla av att utseende i högre grad premieras i högerkretsar.

– Det låter ju skitkonstigt. Jag tycker att högermänniskor bara är snygga utanpå, men inte dynamiskt. De ser likadana ut allihop. De talar om valfrihet men väljer aldrig själva. Det finns inget liv, ingen känsla, inget kött och blod. Man kan aldrig tänka sig en högerkille kasta sig på en. Men jag kan å andra sidan inte heller tänka mig vänsterkillar kasta sig över en. Det är för mycket hjärna. De tänker och pratar för mycket.

– Har du läst boken Sista kvällarna med Theresa av Juan Marsé? Den handlar om en vänsterkille som ska få ihop det med en vänstertjej men han pratar så mycket att hon blir uttråkad, och så ska han dessutom börja diskutera ungdomens sexualproblem. Alltså, man ser en vänsterperson, det ser ut som ett huvud och så flyger det massa svärmar av idéer som ett moln över huvudet, det blixtrar och har sig däruppe, och så släpar det någon slags grej efteråt som är kroppen. Med högermänniskor ser det ut som om kroppen är någon slags stel pinne och huvudet bara en glödlampa som gått sönder. Ingen aktivitet där inte.