Hej där! Vad kan jag som modestudent förvänta mig? Finns det jobb efteråt?

Bästa hälsningar, Sam

Hej Sam!

Kort svar: Om du läser en modedesignutbildning i Sverige kan du förvänta dig att få jobb som modedesigner efteråt. Den överetablering av utbildningar som finns utomlands existerar inte här. I Sverige existerar fortfarande bara två kandidatutbildningar i modedesign – vid Beckmans designhögskola och Borås textilhögskola – samt en masterutbildning (i Borås). Det är ingen slump att H&M är delägare till Beckmans; det finns ett starkt branschintresse för vad som sker inom ramen för designutbildningarna, och är du begåvad och dessutom har ett formspråk som ligger i tiden kommer du säkert anses anställningsbar. Med det sagt är en kandidatexamen idag inte vad det en gång varit, och för att ha konkurrenskraft internationellt ger en masterexamen från prestigefull modeskola fler valmöjligheter. Frågan är nämligen inte bara om det finns jobb, utan om det också finns jobb som du vill ha.

Långt svar: Utbildningar är på många sätt en produkt bland många idag. Skolor och universitet profilerar sig med olika inriktningar och praktikmöjligheter, lägger till delkurser om digitalisering och skapar ”advisory boards” med medlemmar från industrin, för att på så vis öka sin attraktionskraft gentemot presumtiva studenter. Det finns numera särskilda business-utbildningar med fokus på mode. Även om dessa utbildningar ofta är bra förstår jag inte vad som är fel på en traditionell handelsutbildning. Tillämpningen av de allmänna kunskaperna på det specifika modefältet sker efter avslutade studier, vilket är gott nog. Många studenter blir förvånade när de går in i arbetslivet och inser att det handlar om något helt annat än vad studierna fokuserade på. Jag tragglar Michel Foucaults diskursbegrepp, Roland Barthes mytologier och Judith Butler performativitetsteori med studenterna, inte för att det har någon direkt praktisk nytta inom modebranschen utan för att det är ett sätt att öva sig i abstrakt och kritiskt tänkande, samtidigt som delkurserna som sådana är träning i att hålla deadlines och vara allmänt organiserad. Arbetslivet nu är en fortsättning på lärandet, fast i mer konkret och handfast format.

”Jag träffar ibland studenter som inte följer nyheter eller kulturdebatter, som sällan läser en tidning och aldrig en bok om det inte är kurslitteratur.”

I Sverige, liksom numera också i New York och Paris, har ämnet modevetenskap utvecklats. Första kursen gavs för tolv år sedan i Stockholm och sedan dess har hundratals studenter examinerats. Flera har gått in i industrin eller blivit del av dess infrastruktur. Andra gör helt andra saker, fjärran från modets värld. Efter att ha undervisat i tio år och i flera länder har jag noterat att det ofta uttrycks en instrumentell syn på utbildningsperioden, speglad i just den typ av fråga som du ställer: ”vad leder det här till?”. Som om utbildningen bara vore en transportsträcka. Men, företag vill inte i första hand anställa en person med en viss examen, utan är – enligt min erfarenhet – mer intresserade av vissa personlighetstyper. Jag träffar ibland studenter som inte följer nyheter eller kulturdebatter, som har grunda kunskaper i historia, språk och samhälle, som sällan läser en tidning och aldrig en bok om det inte är kurslitteratur. Helt enkelt, personer som inte är nyfikna. I samband med ett seminarium frågade en student nyligen hur den text vi nyss hade läst skulle kunna tillämpas på ett arbete inom industrin. Studenten såg inte riktigt meningen med att läsa en text som ställde frågor om konsumtionskultur generellt, när vi istället kunde läsa mer detaljerade beskrivningar av hur modebranschen är organiserad. Bakom frågan märks återigen det instrumentella sättet att se på utbildning. Det långsiktiga perspektivet, att nyfikenhet som drivkraft ger både ett roligare liv – och dessutom ökar chanserna för att någon ska vilja anställa dig – är frånvarande.

Självklart förstår jag studenterna som är mer intresserade av jobbet efteråt än utbildningen som pågår i nuet. Framtiden är per definition oviss och saknar man dessutom kontaktnät är det svårt att komma in i en bransch som utifrån kan te sig sluten. Alla behöver vi pengar till hyran. Men, även om ekonomi utgör vardagens ramverk, måste vi också ge plats åt sådant som inte uppenbart kommer att leda till ökade inkomster och vidgade kontaktnät, utan som kanske bara utvecklar vårt sätt att tänka och förstå vår plats i världen.