”Citronen är en underlig frukt”, sa Linné. Inuti sur, skalet beskt och frukten syrlig. Det är detta jag tänker på när jag lyssnar på Alex Scally och franskfödda Victoria Legrand, duon från Baltimore som tillsammans bildar dream pop-bandet Beach House. Mer specifikt tänker jag på låten Lemon glow, från deras senaste album 7, att den är lite som den beska vävnaden innan den sura frukten. Kanske har de har tonsatt frasen: ”When life gives you lemons”.

Det är tre år sedan de släppte sina två senaste album, Depression cherry och Thank your lucky stars. 7 är efterlängtat, och det sägs, om man läser alla intervjuer gjorda med bandet sedan skivan släpptes i maj, rymma en del vidskeplighet. Så när jag ringer upp Victoria Legrand och berättar om att jag fick ett bud med Blossas årliga glöggsmak som visade sig vara citron, samtidigt som jag lyssnar på Lemon glow, blir hon inte förvånad.

– Haha, besynnerliga saker som händer kryddar ju livet.

Det sägs att det finns sju himlar och lika många helveten. Det finns sju toner av ljud som har en nyckelroll i universum. Sen finns Beach House som totalt har släppt sju album sedan starten 2004, och frågan om albumnamnet 7 bara är en tillfällighet har duon inte helt svarat på. I Matteusevangeliet 7:7-11 står det dock skrivet: ”Sök och ni skall finna”. Och det är klart att Victorias telefonnummer har flera sjuor i sig och att klockan blir 17:37 när hon svarar i telefonen. 

– Alla är vi väl besatta av något. Andlighet eller magi bor ju i våra psyken. Den spirituella världen kan vara så många saker. Lika mycket som kärlek är spirituellt så kan också en strippklubb vara det, en popartist eller en citron. Det är ju vi människor som fyller ord, siffror, händelser med andlighet. Det ger oss mening.

Talet sju inom numerologi står för andlighet och intellekt. De är ständigt på jakt efter meningen med livet. Vad är det ni söker efter i ert sjunde album?

– Att alla försöker finna en högre meningen med albumet är underbart. Men det är bara symbolism. Och det är fint att det kan få vara så enkelt. För mig är allt förändrat med 7. Vi letar alltid efter ett bra sound och nu har vi kommit närmre kärnan över vad som är Beach House. Vi har experimenterat mer och hittat nya samarbeten, bland annat med Sonic Boom aka tidigare Spacemen 3-medlemmen Peter Kember som har tagit oss till en ny nivå.

På vilket sätt har ni tagit er till en ny nivå?

–  Vi har ömsat skinn och tagit oss ur en kostym som vi kände att vi själva vuxit ur. Att vara ett band i nästan 20 år sätter sina spår. Det är fullt av allt egentligen, lycka, mörker, skönhet och fulhet. Jag känner att ju äldre vi blir desto närmare kommer vi oss själva. Vi släpper på ängsligheten och oron.

Över 900 spelningar och timmar av tid tillbringad i studio. Det finns en textrad i en av deras nya låtar Drunk in LA som säger att bli äldre är att bli bättre. Och i en intervju med Noisey bekräftar Victoria Legrand att det finns mycket mer av en ”fuck you feeling” i detta albumet än tidigare. Även Metoo-revolutionen har varit en ständig källa till inspiration. Energin, texterna och stämningen i 7 har vuxit fram från motståndet och kampen.

– Vi lever i en tid där det är omöjligt att ställa sig utanför all skit som händer. Jag menar, det är omöjligt att inte bli påverkad av till exempel Metoo. I USA är det som att någon har lagt ett grått filter, eller en gråblå hinna över verkligheten. 7 handlar om skörheten, skönheten och friheten. Allt detta mörker gör att man söker sig till kulturen, till musiken, till litteraturen. Det är eskapism, men vad fan ska vi göra? Music messes with time. Och det är väl det ultimata beviset på att andlighet existerar.

Och tolkar jag Victoria rätt så kan samtiden beskrivas som slutraden i Lemon glow: ”Candy-colored misery”.