Sättet att visa konst har förändrats i takt med att sociala medier har blivit allt mer centrala i våra liv och i konstnären Travis Fish fall är det extra tydligt. Hans konstnärliga process bygger nämligen på att måla och kommunicera verket till omvärlden i samma ögonblick som begäret att måla något väcks.

– Om ett märke släpper en ny tröja på Instagram så börjar jag måla kvällen plagget släpps. Den timmen. Allt handlar om att vara i stunden. Konstnärer kan hålla på med målningar under ett helt år och genom att de lägger upp dem [på Instagram] får jag känslan av att de här konstnärerna målar samma sak om och om igen, säger Travis.

Efter att han hade gått ut School of the Art Institute i Chicago 2012 och sedan assisterat konstnären Katherine Bernhardt i New York reste Travis till Hong Kong och Sydkorea några månader. När han återvände till USA frågade han sig själv vad han ville göra och vilken slags konstnär han var.

– Jag lyssnade enbart på [hiphopgruppen] Migos platta under den tiden och tänkte till slut, vad håller jag på med, jag borde bara måla dem! Jag målade som besatt, det fanns så många bilder; ett konstant flöde på Instagram från Migos lyxliv. Poser, kläder, deras bilar, väskor, allt.
Sociala medier svämmade över av bilder på Migos. Målet blev att porträttera dem nästan i realtid och Instagram var perfekt som forum. Han flyttade in i Katherines studio igen och målade.

– Jag ville att de skulle se det jag gjorde. Jag taggade allt och var med på fanpages för Migos. Sen träffade jag Offset [Migosmedlemmen som också är gift med Cardi B] vilket förändrade allt.

Hur träffades du och Offset?

– Jag fick veta att man kunde få träffa honom om man köpte något på ett meet and greet på Stadium Goods. Jag tänkte hell yeah. I butiken var han sur på några jobbiga fans och när han gjort sig av med dem gick jag fram. Mina händer skakade medan jag visade alla mina målningar av honom.  Och han sa typ ”man these are hard”. Han filmade dem, la upp dem på Instagram, addade mig och pratade om att han ville komma till studion. Han öppnade Instagram när vi stod i butiken och alla mina gamla meddelanden forsade in och han sa ”ah ok.. du har messat mig förr”. På kvällen såg jag hans show på Irving Plaza och träffade hans mamma. Jag fortsatte skicka målningar till honom.

Ville du skildra Offset i karantän?

– Haha ja. Jag antar det… Han var också i karantän och kollade meddelanden så det var rätt tid att få hans uppmärksamhet. Jag ville måla olika ansiktsmasker.

Fick du tag på honom?

– Precis efter lockdown skickade jag en bild av min studio med alla målningar till Offset. Jag bad om selfies där han bär olika ansiktsskydd. Timmarna gick, jag fick inget svar och tänkte whatever. Men nästa morgon hade han lagt upp fem selfies i olika ansiktsskydd på Instagram stories. Jag började måla direkt. Sen skickade jag den första målningen till honom och han svarade ”I need this one”. Jag fortsatte bara att måla. När Offset svarar hamnar jag i ett maniskt tillstånd där jag bara målar och målar allt som rör honom.

När Offset svarar hamnar jag i ett maniskt tillstånd där jag bara målar och målar allt som rör honom.

Travis Fish växte upp i en ”liten trött stad” som heter Wisconsin Rapids där ekonomin utgjordes av pappersbruket där hans pappa arbetade.

– Min morfar brukade ta med mig i sin motorbåt och dra upp fisk ur floden, lägga ett snitt över ryggen och ur fiskkroppen kom en stank av sulfat från bruket. Jag kan fortfarande inte äta fisk, säger Travis.

Men bruket stängde och lågkonjunkturen kom till staden. Som tur var hade de Travis mammas frisörsalong som alltid var full och familjen överlevde på det.

– Det är samma nu under pandemin, folk kommer fortfarande dit lika mycket. Jag antar att folk alltid vill se bra ut.

Ditt sätt att skildra mode är lekfullt och nyfiket, som om bara skaparglädjen i modebranschen återstår på målningarna, vad är det i mode som fascinerar dig?

– Jag är helt besatt av mode. Jag älskar det. Andra funderar på vad de vill måla, jag är mer att jag har en lång lista av plagg jag vill måla och vet inte hur jag ska hinna riktigt? Jag vill måla i samma tempo som Instagram.

På Metgalan 2018 bar Migos Versaceblazers som du bestämde dig för att måla, vad var det som fångade dig med dem?

– Jag såg dem och det händer så mycket i dem, jag menar det är en hel scen som pågår: romerska dansare längs med linningen, statyer på bröstet… och jag tänkte, när kommer jag få måla något sådant här igen? Jag målade dem en och en och nu har jag dem för mig själv, har svårt att släppa dem ifrån mig.

De flesta som ser ett plagg de gillar vill köpa och bära det men inte du?

Det är sant. Om jag ser ett plagg jag älskar vill jag måla det.

Många av dina målningar är av Fendiplagg.

– Det är kanske lite F som i Fish, vet inte… Men jag hamnar i ett repetitivt tillstånd när jag tecknar och målar Fendiloggan, jag blir en robot. Den är tacksam för den behöver inte bli perfekt, alla känner igen den direkt.

Jag är helt besatt av mode. Jag älskar det. Andra funderar på vad de vill måla, jag är mer att jag har en lång lista av plagg jag vill måla och vet inte hur jag ska hinna riktigt?

Hur har Offset förändrat din syn på kläder och mode?

– Alltså mode är så sjukt kul. Jag såg visningen för hans eget märke och olika musiker gick för honom på catwalken. Jag tyckte det var fantastiskt. Det är så sjukt mycket roligare att gå på en visning än en vernissage.

Vad vill du måla framöver?

– Jag kände med Migos Versaceblazers på Metgalan att det är en typ av plagg jag vill måla mer av. Kläder där det händer mer i motivet. Jag gjorde ett Stussy-plagg en gång med ett helt landskap, jag gillar verkligen att måla när det händer mycket i kläderna. Och definitivt Offset. Nu när jag träffar folk i modebranschen som jag säljer målningar till frågar jag direkt, känner du Offset? Haha. Det han gett mig genom sin musik och sitt sätt att vara räcker ett liv. Han behöver inte köpa verken. Så länge den konstnärliga dialogen mellan honom och mig fortsätter är jag nöjd.