Den mest intressanta bok som någonsin skrivits av mode – On human finery – författades av Quentin Bell redan 1947, med ny utgåva 1976. Det mesta som kan sägas om mode sades här. Bell beskrev inte bara modets historia utan förutsåg också dess slut. Förenklat kan man säga att Bell menade att mode drivits framåt genom klassmotsättningar. De med mindre makt hade genom århundradena imiterat dem med mer. Men, när Bell i 1900-talets mitt arbetade på ett liberalt universitet noterade han att studenterna inte längre följde samma mönster som han noterat historiskt. Istället klädde de sig efter humör, umgänge eller annat. Kontentan är att modets drivkrafter förändrats, vilket lett till den myriad av klädstilar och individualisering vi ser idag, där det är svårt att dechiffrera tydliga trender.

Bells teser må ha några decennier på nacken men är fortfarande aktuella. Trender har nu mer eller mindre spelat ut sin roll i relation till vad människor faktiskt köper. Istället är det kläder som blivit det viktiga. Det betyder att material, snitt och kvalitet snart kommer att spela en viktigare roll än snygga kampanjer och förföriska modebilder. Det här motsägs förvisso av vissa människors benägenhet att köpa skräpkläder från märken som Vetements (där de faktiska kläderna spelar mindre roll än att kunderna får känna sig smarta när de handlar från ett märke som mest av allt är som en grundkurs i Maison Martin Margiela), men jag har ändå sett flera tecken på att Bell faktiskt kan ha haft rätt.

”Även om trendbegreppet har blivit irrelevant har människor likväl fortsatt behov av att klä sig.”

På Pitti Uomo i Florens i år besökte jag som vanligt Etons monter. Anledningen till att jag är så intresserad av det västsvenska skjortmärket är deras förmåga att kombinera kvalitet av högsta nivå med innovativ design, samtidigt som de också är lönsamma. Den här kombinationen är svårare än många förstår, men Eton balanserar skickligt och levererar säsong efter säsong av välgjorda skjortor där varje detalj sitter precis som den ska. Eftersom jag är lokalpatriot, och kommer från en stad med eget skjortmärke, hade jag länge svårt att erkänna vilken hög nivå Eton faktiskt håller, men jag har nu kapitulerat och använder i princip uteslutande deras skjortor.

Ytterligare ett märke som utmärker sig gällande kvalitet och hantverk är uppstickaren Dailyroutine, grundad av Christian Lippich, vars stora tekniska kunskap är tydlig när man tittar närmre på hur kläderna är konstruerade. En intressant detalj är också att han, utan att göra en stor sak av det, väljer ull som är aningen dyrare att köpa in, men där fåren garanterat inte utsatts för den plågsamma mulesing-metoden. Snarare än genom att följa trender och skrika högst, är det genom kvalitet och en omsorg om materialval som de utmärker sig.

Det tredje exemplet är kanske det mest otippade. Under många år framstod Tiger of Sweden som ett av de mest oinspirerade av de svenska mellanprismärkena. Trots hyggliga försäljningssiffror fanns det inte mycket att säga om märket. Men sedan Christoffer Lundman utsågs till creative director har det mesta förändrats. När jag, återigen på Pitti Uomo, besökte deras monter var det på många sätt ett helt nytt märke jag såg. Dels hade de förstått värdet i att förmedla en berättelse: Höganäskrus, möbler inlånade från Filmhuset i Stockholm samt en AW18-kollektion inspirerad av Harry Schein, Ingmar Bergman och Peter Celsing bildade en trovärdig, konsekvent och spännande tolkning av ”svenskhet”. Det är erkänt svårt att navigera i fältet av nationella myter, men Tiger gjorde det både lyhört och elegant. Att de serverade Ramlösa – inte bara svenskt utan också allmänt känt som ett av världens bästa mineralvatten – istället för generiska San Pellegrino var en liten detalj, som samtidigt visade att de hade stenkoll på läget. Kläderna var av ett helt annat slag än jag någonsin sett märket erbjuda, med behagliga kvaliteter, eleganta snitt och snygga lösningar. Toteväskan, inspirerad av Bruno Mathssons stolar, tänker jag faktiskt köpa själv när den kommer i höst.

Så här är det nämligen: Även om trendbegreppet har blivit irrelevant har människor likväl fortsatt behov av att klä sig. Men, de kläder vi nu köper måste hålla, både till utseende och kvalitet. Därför har den här typen av märken en större relevans och aktualitet än någonsin. Att man samtidigt stödjer svensk modekultur är heller inte illa.