Vad har har bananflugor och fyra femtedelar av världens befolkning gemensamt? Vi är sjukt trötta på morgonen. Iallafall vi som vistas i Mordors mörker sex månader om året. Men att vi och bananflugorna inte kommer upp på morgonen gör oss inte – tvärtemot den allmänna uppfattningen – till mindre produktiva människor. I alla fall om man ska tro årets nobelpristagare i fysiologi.

Sammanfattat har vi länge vetat att vår dygnscykel rent biologiskt uppstår i ett samspel mellan sömnhormon, mättnadshormon, kroppstemperatur och våra kognitiva förmågor. Det är detta samspel som har delat in oss i morgonpigga übermench och morgontrötta stackare om man så vill. Och till grund för denna korta ”jag sa ju det”-text ligger en irritation gentemot de värderingar som ofta läggs i just begreppen ”morgonmänniska” och ”kvällsmänniska”. Nämligen de att den kollektiva uppfattningen verkar vara att den tidigare gruppen anses vara produktiv, medan de senare mest anses vara lat.

Vad som kan upplevas som uppfriskande för kvällsmänniskan är att Jeffrey C Hall, Michael Rosbash, och Michael W Young fick mottaga årets Nobelpris för att de upptäckte molekylära mekanismer som styr hur vår dygnsrytm egentligen är lagd genom att studera just bananflugor. Det vi nu vet är att det inte är ljuset som styr hur vår klocka är inställd. Det är snarare jordens rotation – som är helt oberoende av vare sig mörker eller ljus. Vi vet även att det idag går att köpa autentiskt dagsljus i sollampor för dryga fem lax om en mår verkligt dåligt av det mörkret.

Okej, det man kan undra är om det verkligen är rätt att vägra alla kvällsmänniskor sin sömn. Det är dessutom bara en av fem som kvalificerar sig till de morgonpiggas sällsamma leverne, och att vi andra ska anpassa oss efter det är faktiskt bara direkt odemokratiskt.

Vill du att jag ska vara produktiv? Väck mig igen när våren kommer.