Hej modedoktorn! Vad räknas som status rent stilmässigt idag?
/Chris

Hej Chris! Jag tror vi måste börja prata om övergången från modernitet till postmodernitet som skedde vid olika tillfällen och på olika vis inom konst, mode och arkitektur. Inom mode skedde det successivt, med tidiga tecken på den kommande utvecklingen redan under tidigt 1950-tal i och med ungdomsmodets genomslag. Idag dominerar det postmoderna modet. Skillnaden ligger, helt kortfattat, i hur det symboliska värdet inom mode skapas. Under moderniteten handlade det mycket om material och produktionsmetoder – att något var gjort i siden, sammet eller något annat dyrbart material som gav ett mervärde till plagget. Detsamma gällde om det var tillverkat av en känd mästare eller kompetent skräddare. Under den postmoderna eran spelar detta mindre roll. Idag är det istället andra saker som avgör om ett plagg anses tufft att ses i. Och eftersom vi lever i ett informations- och kunskapssamhälle är det därför kläder som kräver ett visst mått av kunskap för att begripas som har högst status. Därför fortsätter Margiela att vara en inspirationskälla: hela Vetements varumärkesidentitet, från kommunikation till designstrategier, är en kopia av vad Margiela gjorde för tjugo år sedan. Budskapet är att material och design är underordnat det symboliska värdet som plaggen representerar.

”Enligt uttjatad modell ska H&M kritiseras men Ann Demeulemeester hyllas, för på så vis kan man demonstrera att man har de rätta åsikter och står för den goda smaken.”

På samma sätt klär sig människor i linje med hur de vill uppfattas av andra. Precis som under de tidiga decennierna av postmodernt mode klär sig människor som vill uppfattas som att de tar avstånd från traditionella klädmässiga statusmarkörer i svart, gärna dekonstruerat på japanskt vis. Vad de ofta missat är att modet utvecklats och att de därför istället mer ser ut som reliker från ett 80-tal som inte kommer i repris. Detsamma gäller det sorgliga belgiska modet, som är det uppenbara valet för dem som övertydligt vill demonstrera att de har ett intellektuellt intresse för mode. Jag har tappat räkningen på alla referenser till det belgiska jag hört under modeteoretiska paneldebatter från teoretiker som desperat vill visa att de besitter intellektuellt kapital. Därför ska, enligt uttjatad modell, H&M kritiseras men Ann Demeulemeester hyllas, för på så vis kan man demonstrera att man har de rätta åsikter och står för den goda smaken.

Lika tröttsamt är det att fokusera på det som inte primärt har med de faktiska kläderna att göra, som den digitala utvecklingen, ofta med förkortningen ”fashion tech”. Det som ofta inte nämns är att satsningen på teknologi är ett av de största hoten mot miljön. I februari i år skrev Andreas Kittel på Opulens att: ”lagrade data har blivit en betydande utsläppskälla. Snart större än flyget, menar bedömare”. Allt som läggs i digitala moln och sedan glöms bort kräver energi för att underhållas, och det byggs ständigt fler serverhallar för att tillgodose det här behovet. Men om detta talar fashion techs förespråkare tyst, och det kommer dröja innan organisationer som Swedish Fashion Council gör något mer substantiellt, utöversitt sedvanliga lobby-betonade gestikulerande om att ”teknologi är modets framtid”. Finns det någon kvar som fortfarande tror på detta?

Som den enkla människa jag är vill jag se en annan utveckling än den som samtiden för stunden erbjuder. Litet under radarn i modevärlden har Eton shirts etablerats sig som en av de mest spännande – och också ekonomiskt stabila – aktörerna inom svenskt mode. Materialen är utsökta, designen utmärkt och med nya tjänsten ”custom made” har de också visat vägen framåt genom att hämta inspiration från gamla tiders sätt att göra måttanpassat mode. Men få artiklar skrivs om dem eftersom de inte passar in i den rådande bilden av hur samtidsmode bör se ut. Jag är trött på anti-form, på ironiska grepp och det eviga utforskandet av fulhetsestetiken. Jag är absolut för ett icke-dogmatiskt och pluralistiskt mode, men anti-modet har funnits så länge att det som en gång i tiden var revolutionärt och utforskande idag snarare framstår som norm.