Att förändra skoindustrin inifrån är en process som tar tid. För tre och ett halvt år sedan påbörjade Josefin Liljeqvist sin resa mot att skapa en 100 procent spårbar sko bestående av skinn från djur som har haft ett bra liv. Utöver det oundvikliga dödsögonblicket och diverse naturliga skrubbsår, som ju kan uppstå under vild lek i hagen med de andra kalvarna, ska kon inte ha lidit när den levde. Att det blev just skor beror bland annat på att Josefin har jobbat extra i skobutik sedan hon var 16. Och hon ville inte designa en produkt som bidragit till misshandel på en annan varelse.

– Jag började med det här 2014, då jobbade jag för Världsnaturfonden som insamlare på stan. Varje dag träffade jag folk som sa att mitt jobb var oviktigt, att människor är viktigare än djur. Då började jag förstå att retoriken som djurskyddsföreningar använder sig av inte lyckas få folk att förstå hur hotet mot våra arter ser ut. Jag började fundera på om inte modeindustrin istället kunde bli en plattform för att sprida budskapet. Om ”att bry sig” kan bli en statusprodukt kanske man kan nå ut bättre. För mig blev hoppet till att börja skapa skor väldigt litet, eftersom jag på många sätt fortfarande gör samma sak.

– När jag säger att jag jobbar med att förbättra privat djurskydd får jag höra ”men vad gör du för människor då?”. Det är som att djuren är så långt ner i statuspyramiden att du inte bara kan jobba med djurens rätt. Och jag tycker att det blir lite skevt.

Så din sko fyller ett större syfte?

– För mig är modedelen det som möjliggör att det inte bara blir en vision – de spårbara skorna är ett sätt att visa att det går att göra. En sko kan bestå av många olika delar, min första sko innehåller skinn från sju olika djur. Det beror helt på vad som krävs av skon och på vilka delar läder ger ökad kvalitet och vilka delar som går att byta ut. Det blir verkligen ett pussel, och det tog väldigt lång tid att lägga. Två år in i projektet hade jag en sko som var 70 procent spårbar. Nu är den 100 procent spårbar och ska bara gå igenom produktion, men nu har jag också hållit på i tre och ett halvt år. Det har varit en lång startprocess, från början trodde jag det skulle ta tre månader.

Hade du satt igång om du hade vetat att det skulle ta så lång tid?

– Jag tror ingen sund människa hade gjort det. Jag hade nog sagt ”låt oss rädda världen på ett annat sätt”.

Och nu har du en sko som kostar 28 000 kronor att köpa. Var det tanken från början?

– Det var inte tanken, men jag hamnade till slut i lyxsegmentet. Jag trodde att mina skor skulle kosta 3000 kronor. Det är typ vad vi köper in lädret för, så det går ju inte. Då ökade jag till 8000, det kändes rimligt för ett par bra skor. Det som jag tycker är lite skevt i industrin är det här att om du köper mer, då får du bättre priser. Men köper du mer förbrukar du också mer av naturens resurser, så priset borde egentligen bli högre. Jag bestämde mig från början för att göra en sko där alla får betalt det de ska ha betalt. Jag vill ha samma pris oavsett om jag köper ett eller om jag köper en miljon koskinn. Att jobba efter den affärsmodellen kostar, och när jag insåg att inte heller 12 000 skulle gå att hålla, då började jag sluta säga vad jag skulle sälja dem för. Jag lät bara tiden gå tills jag förstod vad de behövde kosta.

– Många vet ju vilket prissegment deras kunder rör sig i, och då kan de välja material och produktion efter det. Men som nytt bolag har jag inte behövt tänka på tidigare kunder, för jag har inga tidigare kunder. Det är en lyx att kunna gå från andra hållet. Och kunna garantera att lädret kommer från djur som har haft det bra. I framtiden tror jag också på att skapa prototyper i 3D. För varför har jag som designer rätt att använda skinnet från en ko bara för att testa min designförmåga? Det borde jag ju kunna göra digitalt.

Jag kan ändå tänka mig att dina skor inte anses så extremt dyra jämfört med andra skor i lyxsegmentet?

– När jag berättar för folk i Sverige att jag säljer skor för 28 000 kronor tror de att jag har en skruv lös. Vi är inte vana vid de prisklasserna, jag tror det är Acne Studios som ligger högst kanske. Men internationellt är det mer gångbart, i städer som New York, Moskva och Abu Dhabi. Jag pratade med en agent i Abu Dhabi som tyckte jag var jättebillig. Han sa att jag måste lägga på en nolla minst för han skulle kunna sälja dem där.

Är svensken mer benägen att tänka på priset?

– Det finns definitivt kunder här, kunder som har gått in i ett tidigt skede när allting inte var klart och köpt en sko. Utan dem hade vi inte överlevt. Men jag tror det handlar om att vi inte är vana vid att skor ligger i den här prisklassen. Vi är vana att klockor gör det, eller en bil eller en dator. Samtidigt tänker vi att skor, som globalt sett går under accessoarer, ska kosta samma som ett par örhängen. Vilket är helt sjukt, för de påverkar rygg och hållning och alltihopa, vilket vi inte tänker på. Men det är bara en tröskel att komma över.

När det kommer till lyx anses ju just kött där kon har gått på gräsbete vara det bästa köttet. På lyxkrogar berättar de historien om kons liv från hage till tallrik, och gästerna gillar det och betalar för det. Men hur ska folk som inte har råd kunna bry sig om bra kött och bra läder?

– Jag tror inte att bra kött och läder kommer vara för alla i framtiden. Jag tror inte att vi kommer ha en värld där vi äter kött varje dag, utan mer sällan, som en lyxmåltid. Om vi kan börja förstå att alla industrier hänger ihop, modeindustrin och matindustrin, då tror jag att priserna kanske kommer sjunka. Men framförallt behöver vi få bort de riktigt låga priserna som bidrar till att planeten och djuren blir misshandlade. Vi måste fråga oss vad något behöver kosta för att ingen ska må dåligt.

– Kockar kan ju inte göra bra mat om de inte får bra råvaror från djur som har mått bra. Om man bara skulle applicera deras arbetssätt på hela industrin så skulle ju världen typ funka. För mig har det varit viktigt att jobba nära dem, för där deras maträtt slutar, där börjar ju mitt arbete. Alla designers som jobbar med läder borde besöka ett slakteri, för vad har de annars för rätt att arbeta med materialet efteråt?

Brukar du själv tänka på vad folk har för skor på sig?

– Jag tycker att det kan vara lite kul. I början kunde jag vara supernördig, speciellt när jag jobbade i skobutiken. Då kunde jag se skor på stan och veta artikelnumret på skon. Men jag bryr mig inte om folk till exempel har putsat skorna eller ej. För mig handlar skor om personlighet, det viktiga är att den personen känner sig vacker i det de har på sig. Det är det jag vill att mina skor ska bidra till, att du måste veta din egen historia lika mycket som du måste veta dina skors historia. Kombinerar du dem, då får du en helhet, och det är vad jag tror på.Varför ska inte dina skor ha ärr, precis som du? Ärr kommer ifrån att du har levt, lärt och lekt, oberoende av om du är ko eller människa. Varför ska inte dina skor ha ärr, du måste ju också ha levt ditt liv precis som korna som lädret kommer i från har levt sitt. Jag tycker om saker som lever för alltid.