Annah Björk

VIDEOPREMIÄR: Sharks ”Money”

Redan förra veckan kunde jag smygvisa videon till den svenska duon Sharks låt Money  i min Musikspaning i Gomorron Sverige i SVT.  Men i dag är det dags att rulla ut röda mattan och hoppa i galastassen för här är det premiär för videon i sin helhet!

Sharks gör popig house som gjord för listorna. För ett par veckor sedan var de en av två kvinnliga akter av totalt 31 på Summerburst… Suck.

Men låt oss inte fastna där. Sharks singel Money är någonting så nytt och oväntat som, tja, en EDM-låt med ett slags punkbudskap. Låten kritiserar vårt arbetsklimat där många unga enbart har tillgång till jobb med timanställningar och inga kollektivavtal i sikte. Så kan det gå om kvinnliga producenter och låtskrivare släpps fram.

Jag mailade med hajarna tidigare i dag:

Varför skrev ni Money?
– Vi satt i studion och pratade om vardagsproblem och kom in på pengar. I ett ironiskt ögonblick slängde någon ur sig ”I love money” och ur det föddes låten.

Vad vill ni säga med videon?
– Videon skildrar en strävan efter pengar och lyx som samhället romantiserar. Inget av det vi har i videon är vårt eget och egentligen kanske allt inte är så bra som det kan se ut.

Ni verkar i en extrem mansdominerad genre – hur jobbar ni för att fler kvinnor ska komma fram inom EDM?
– Genom att fortsätta ta den plats vi gör inom EDM-scenen och inte ge upp. När en festival vi spelar på bokar för lite kvinnliga akter uppmärksammar vi det på ett eller annat sätt. Vi är alltid öppna för att ge tips och råd när frågan kommer!

 Slutligen, hur kom ni på namnet Sharks?
– Vi älskar hajar! Som yngre och med känslan som oförstådda relaterade vi till hajar. Vill också slå ett slag för att hajar inte förtjänar sitt dåliga rykte!

 

Ni måste flytta på er

I måndags var jag inbjuden att prata om mitt hjärteämne jämställdhet inom musikbranschen på ett seminarium som det nystartade projektet Equalizer höll.

Det var inte något att skämmas över direkt. Andra på scen den kvällen var bland annat självaste Max Martin, Spotifys Daniel Ek och producenten och artisten Jenny Wilson.

Equalizer syftar till att lyfta och utbilda kvinnliga producenter – i år har fem unga producenter fått ingå ett mentorprogram med bland annat Max Martins förlag MXM Publishing. Spotify, Musikförläggarna och Upfront Producer Network är också med och arrangerar.

För även om man kan se en väldigt positiv trend när det gäller kvinnliga artister så är statistiken över framgångsrika kvinnliga producenter och låtskrivare fortfarande nattsvart.

Jag har fått ta del av dokument och statistik som visar svart på vitt att det verkligen måste till en satsning – nu.

Av STIMS 80 000 anslutna upphovshen till musik är bara 20 procent kvinnor. Av de 30 som dragit in mest pengar under både 2015 och 2016 är 29 män och en kvinna.

En. Kvinna.

Jag fick inte ut namnet på denna enda kvinna. Men genom att kika i STIMS årsredovisningar gör jag en gissning på Tove Lo, som förekommer som en av flera låtskrivare i flera internationellt framgångsrika låtar (hennes egna).

Veronica Maggio ligger också med i topp, som en av ännu fler låtskrivare till en mycket famgångsrik Avicii-låt.

Enligt ny statistik som Musikförläggarna och Spotify har tagit framöver de 50 mest spelade låtarna globalt under 2016 är bara 31 av 226 låtskrivare kvinnor (13,17 %).

Och av de låtarna så har bara en enda endast kvinnor som upphovsmän.

Återigen. En. Enda. Kvinna.

Och det är Tracy Chapman. Hennes låt Fast Car kom 1988.

Inte ens Lalehs Bara få va mig själv är skriven av bara Laleh. Den har flera upphovsMÄN med i creditlistan.

Och ungefär där tar mitt tålamod slut. Det här duger inte, svenska musikbranschen. Kan vi ta de här deprimerande sifforna och använda dem som språngbräda till att förändra?
På riktigt.

Problemen är många precis som orsakerna till den ojämna representationen. Det är gamla hederliga manliga strukturer inom branschen, det är maktbalansen som inte alls är balans – utan helt på sned.

Vi kan utbilda och prata. Men tyvärr, musikbranschmän, ytterligare en sak måste till.

Ni måste flytta på er.

Branschen måste aktivt stoppa tanken när den kommer att koppla in manliga producenter och låtskrivare till en artist. Man måste välja kvinnor, man måste låta kvinnor få sköta hela låtskrivandet och producerandet utan överseende av en manlig.

Jag vet att det förekommer rena stölder där unga låtskrivarkvinnor körs över och blir helt utan kredd. Det behöver ju kriminaliseras.

Ja, på riktigt.

Det finns flera fantastiska projekt, som Equalizer, som jobbar för att främja kvinnor i branschen. Systrarna Vaz har startat sin Studio XX med detta syfte, i deras projekt samlas kvinnor för att utbyta erfarenheter men också koppas samman. ”En konfliktfri zon” som de kallade Studio XX under panelsamtalet i måndags.

Hanna Brandén och Rosanna Munter, grymma kvinnor i branschen, har startat nätverket ⌘J för att underlätta samarbete och utbyta erfarenheter.

Men det kan inte enbart vara upp till kvinnor själva att jobba in sig i toppen. Att få vara med. Det måste ske en förändring i bolagen och förlagens maktstrukturer.

För kanske är det inte en dum idé att starta eller bli det första jämställda förlaget i världen. Kanske är det en briljant idé – rent kommersiellt – att fullt ut exportera inte bara svensk pop, utan även svenska värderingar till säg, Hollywood.

Ja, Max Martin, jag pratar med dig!

Avslutningsvis vill jag tipsa om min bibel – Viv Albertines bok Clothes Clothes Clothes Music Music Music Boys Boys Boys för den sätter fingret på vad allt handlar om.

När Viv växer upp i 70-talets London är allt hon tänker på och allt hon vill – musik. Hon är på spelningar varje kväll, hänger med punkstars och drömmer om att ha ett band. Det är bara det att hon inte kan konceptualisera det här med en tjej i ett band.

Hon har nämligen aldrig sett en kvinna spela något. Särskilt inte elgitarr (som hon sedan plockar upp med sitt band The Slits). De kvinnor hon sett på scen har körat, och hon kan inte sjunga så därmed är hon diskvalificerad. Tror hon. I sju år.

Det säger ju allt om hur viktiga förebilder är.

Det låter fånigt att inte en kvinna ska fatta att hon kan spela elgitarr.

Men det är lika fånigt som att en kvinna i dag knappt kan drömma om att bli nästa Max Martin/Shellback/Red One.

VIDEOPREMIÄR: Firefox AK ”Wildfire”

Det är fortfarande min födelsedagsvecka så jag tänkte dela med mig av en väldigt fin grej, som en present från mig till er. Nämligen världsexklusiva premiären av en av mina favoritartisters nya video. Det är Firefox AK’s underbara åttiotalstalsekande låt Wildfire som blivit med ultrasnygg visuell inramning.

Wildfire är det första vi får höra från Firefox AK’s kommande ep och jag tycker att det lovar så himla gott. Firefox AK har uppdaterat sitt ganska egna, naivistiska elektropop-sound till en bredare,  mognare musikvärld, lite nostalgiskt kanske. Wildfire är både längtande och sorglig och videon, som är inspelad i New York, understryker tomheten i låten på ett strålande sätt.

Det är en strand som är så grå som en strand inte kan vara, en storstad som är så tom som den bara kan kännas och tunnelbaneresa som är så fylld av flykt och avstånd som bara urban och nattlig loneliness kan vara.

Videon är regisserad av Mats Udd, som tillsammans med Firefox AK tog hem priset för Best Song på Berlin Music Video Awards för deras förra samarbete – videon till Heart of Mine.

 

PREMIÄR: Ji Nilsson ”Save me for later”

Stockholms r’n’b-mästare Ji Nilsson är äntligen tillbaka med sommarens heartbreak-anthem. Save me for later har ett driv som om den bara väntat på att bli skriven. Den har nicea tropiska sommarnattsklubbiga inslag och väcker den enorma kraften i revanschlustan.

Hey Ji, vad handlar Save me for later om?

– Den handlar om att komma över ett ex, eller kanske snarare om att vilja vara över ett ex. Den är det stadiet du vill vara i när du fått ditt hjärta krossat och springer på hjärtekrossaren ute. Du är snygg, superkär i någon annan och struntar i vad det där exet tycker och tänker om nått. Sen om det är sant eller inte är ju en annan femma, hela låten handlar ju om ”hur lite jag bryr mig om dig” och om en inte brydde sig kanske en inte skulle göra en sådan låt? Jag gillar dubbla budskap och undertoner, så det finns det gott om här. Men den har power och är inte som många av mina andra kärlekslåtar där jag bara är helt totalt lämnad och superledsen, finns en pepp och ett driv att gå vidare.
Varför skriver du så mycket olyckliga kärlekslåtar?

– För att känslan av att bli lämnad eller att något fantastiskt bara inte funkar är så oerhört stark. Har inte bara varit olyckligt kär, har vart superlycklig också, men det är uppbrotten som stannar kvar långt efter. Har alltid haft svårt att skiljas och släppa taget, jag är väldigt nostalgisk.

Vilken är den ultimata olycklig kärlekslåten?

Can’t Make You Love Me med Bonnie Raitt.

Vad lyssnar du på i sommar?

– Marlene, Frank Ocean, Julia Spadas hemliga demos och sen alltid Rihanna och Ne-Yo.

Vad har Save me for later för dress code?

– Sexiga och avslappnade Gå-ut-på-klubb-kläder i valfri stil och kanske nått läppstift om en är sugen på det. Hela omslaget går ju i blått och millennial pink och det är ju riktigt snygga färger tycker jag.

 Ja just det, det är mycket snyggt. Vem har gjort den snygga grafiska formen på omslaget?

–  Minna Sakaria, geni och art director/graphic designer som jag bara totalklickade med nu i våras. Visst är det sjukt snyggt? Adrian Wigerdal har tagit bilden, han har alltid tagit mina bilder och kommer nog alltid göra :)

Vad händer nu?
– Släpper mitt debutalbum i slutet av augusti/början av september, 13 spår, är så peppad! Innan dess ska jag mixa klart några låtar, hänga med min hund på Långholmen och åka ut på landet och plocka hallon.

Slaget vid Katy Perry

Ingen kommer tro mig nu…

Men just när jag hade tagit årets bild till rockjournalisternas Yearbook – kraschade min telefon och bilderna försvann?

Så tyvärr kan jag inte i bild visa vilket fantastiskt samtids-moment det var när Aftonbladet och Expressens respektive överrockkritiker Markus Larsson och Pappa Pop trängdes med influencers i selfiekön till Katy Perry.

Vet knappt var jag ska börja. Men detta var det förnedrande ögonblicket då gammal hederlig musikjournalistik mötte en ultramodern framtidsdystopi. För journalistiken, vill säga. För Katy Perry och influensers – strålande dagar i symbios.

”Den nya tidens musikkritiker” sa Katy efter att hon frågat om de verkligen var nöjda med att kallas influencers. (Nej Katy är inte heller nittiotalist).

Men nej nej NEJ sa influencersarna.

”Vi skriver, pratar, bloggar bara om den musiken vi gillar. Det handlar om kärlek och att lyfta fram varandra” sa en och de andra influencersarna nickade i samförstånd.

”Ja precis”

Clara Henry sa att det kändes mäktigt att kallas influencer.

Jag lajvar ofta att jag är 10 år yngre än vad jag är. Jag är typ sjukligt intresserad av vad som pågår i generationen som är efter mig. Men i detta skivbolagsrum packat av folk som ville ta en selfie med Katy Perry, utspelade sig verkligen slaget om framtidens popmusikcontent/dramaturgi. Och jag stod någonstans mitt emellan.

En kille med sjukt snygga tofflor från kanske Kenzo och håret flätat i korta flätor satte sig bredvid mig.

”Var jobbar du?” sa jag kollegialt.

Han sneglade på champagne-glasen.

”Jag är influenser” sa han och norpade en minicupcake.

”Jaha, kul. Var då?”

Så uppfriskande tänkte jag! Men han fattade inte ens frågan.

”Om mode, fashion. Han där är modefotograf.” sa han och pekade på sin lika snygga kompis, i färgat grått hår.

”Ah” sa jag.

Vi pratade inte samma språk, spelade ingen roll när jag ba:

”Jag har en blogg på Bon, det är ju en mode…”

Nej han hörde inte ens.

Jag ritade lite i mitt anteckningsblock. När Katy spelade upp sina sex låtar (av kommande albumet Witness 15) hon förhandsbjussade på, skrev jag ned sida efter sida om hur det lät, några textrader, hur det kändes.

Jag såg ingen annan anteckna.

Katy-tjejen då? Jo hon var nice, verkade helt okej smart, sjysst och allt det där man tänker sig. Försökte skoja lite med influencersarna och gammelmedian, men det mottogs mest med stift förskräckelse. Lite gulligt av oss.

Vi är snygga sa hon också, såklart.

Av låtarna som spelades tyckte jag mig kunna höra en delvis ny ton i hennes skala. Det var samtliga ballader, med tunga beats och lite nostalgiska techno och drum’n’base-vibbar och en del Christina Aguliera. Med Katy Perry-mått mätt.

Tuggummipopen har kastats till förmån för en mer sofistikerad look – och sound.

Bäst tyckte jag om en låt där autotunen används som ett instrument i refärngerna, det var en lekfull och kul produktion i den där technoinfluerade delen av hennes nya. Och vet att jag kommer hatälska att reta mig på låten Save as Draft, med samplade tangenttryckningar som ljudmatta – haha en låt om att maila.

Det var sött att stjärnan själv spelade upp låtarna, klickade fram dem på en Mac. Men en frågestund om alstren hade väl kanske inte varit så jättedumt.

Men nu vet jag i alla fall vad jag ska bli när jag blir stor.

Influencer.

VIDEOPREMIÄR: Elias ”Thinking of you”

När magiska Elias sjunger så stannar min värld upp ett litet tag. Den här unga artisten har en röst som inte går att bortse från (och ens till som bara är att kopiera, boys). Jag är därför väldigt stolt över att presentera premiären till hans video till Thinking of you – en svartvit tung historia som utspelar sig framför ett piano på spåret i en mörk tågtunnel.

Vem handlar Thinking of you om?

– Den är lite som en process av ett avsked till en person och en tid som varit. Det är någon som funnits i mitt liv sen länge och på många vis haft makt över mig.

Berätta om idén till videon?

– Jag tror jag ville få fram en mer suggestiv sida av låten. Så tillsammans med Sofie Kivimäe Skoog och Alexander Kallas jobbade vi fram den idén.

Det är väldigt symboliskt att sitta på ett tågspår och spela – hur kändes det? 

– Ja, det kom faktiskt ett tåg under inspelningen men vi lyckades få det att backa haha… Så det blev några få heltagningar och inte så mycket tid för oss att jobba på. Men tror den pressen var rätt bra.

Du sjunger så man ryser/gråter/bara stannar upp och slutar med det man håller på med – varfrån hämtar du den känslan du förmedlar?

– Jag tänker faktiskt inte så mycket på det mer än att jag känner jävligt mycket, och att jag alltid haft ett behov av att utrycka mig. Det är som att det jag går förbi på gatan eller upplever i min vardag kommer ut just då.

Vem är din viktigaste inspiration?

– Den galnaste människan på min gata.

Vad är viktigast för dig i ditt artistskap?

– Att jag får göra vad jag vill, det är ju svårt i början och i ett ganska snävt och smalt musikland, men det är viktigt för mig. Total frihet. Och att få leka med de olika världar som för stunden intresserar mig.

Vilken är den viktigaste milstoplen/vändpunkten i din artistkarriär?

– Jag tror det var när folk började höra av sig från andra länder och jag fick åka runt och jobba med producenter jag bara kunnat drömma om innan. Det gav mig helt andra perspektiv på vad jag kan göra och vilka vägar som finns att ta.

Vad väntar härnäst?

– Jag kommer släppa fler singlar inom ganska snar framtid, som också är delar av mitt album som kommer att komma i höst.

Våga lyssna: Haverikommissionen S01E03

Kommer just från ännu en babblande poddinspelning i dialektiken och popkärlekens tecken i en studio högt över Kungsgatan. Min och haveriernas okrönte konung Lasse Anrells podd.

Jag är teknisk chef. Bland annat.

Medan vår fantastiske ljudtekniker som är både genialisk, snäll och lite farlig redigerar veckans avsnitt – lyssna på det senaste här nedan.

Avsnitt 3 i vilket Lasse gräver fram en sur recension av ”framtidens rockband” Depeche Mode från 1982 och hittar en bortglömd Adele-låt, Annah hatar hur tv-serier förvägrar henne klimax, Iman levererar årets sommarhit och Lasse undrar hur Annah kan älska ytligheter och vara engagerad i flyktingfrågor samtidigt.

 

 

Mabels Bedroom

Hon är såklart sjukt trött att höra det, men är nån dotter till Neneh Cherry och Massive Attack-producenten Cameron McVey, går det liksom inte att bortse från. 21-åriga Mabel Mcvey släpper typ exakt nu sin nya singel och video Bedroom. Kolla:

 

Senare i vår kommer en hel ep och inför det bombas hennes instagram med översnygga magasinsplåtningar och tja.. redo-för-klubben-outfits. Jag har kärat ner mig helt i Mabels övercoola stil och popiga klubb-r’n’b fick en snabbintervju med henne om Aaliyah, Rytms och såklart kläder.

Hey Mabel! Vilka ingredienser är viktigast i din musik? 

– Soul och RnB influenser är sjukt viktigt men det viktigaste för mig är att låten faktiskt förmedlar någonting och att texten berättar en historia.

Vad händer i år?

– Jag har en EP som släpps på den 26:e maj men sen jobbar jag även på ett album. Jag turnerar lite och spelar på lite festivaler också.

Beskriv dig med tre ord? 

– Bestämd, rolig, kärleksfull.

Var hämtar du inspo till din fantastiska stil ifrån?

– Älskar att blanda feminina, designer plagg med streetwear. Jag är jätteinspirerad av all 90-talsstil. Aaliyah är min stilikon.

Vad musikaliskt har du med dig från Sverige? 

– Jag pluggade på Rytmus i Stockholm och lärde mig jättemycket om min kreativa process och även om produktion. Min poppiga sida känns väldigt svensk också!

 

Lyssna: Avsnitt 2 av Haverikommissionen!

Nu spelar jag och Lasse Anrell strax in ett nytt avsnitt av podden. Glöm inte att lyssna på S01E02 så länge: Det är rafflande.

Per Gessles roséhångel ger Annah vuxenpanik, Lasse kräks av Bob Dylan, Lana Del Reys leende ger kalla kårar, men vilka är de nya Broder Daniel och Henrik Berggren är den nya Håkan Hellström?

Och vad har Billy Butts plötsliga sexisthaveri i Haverikommissionen att göra?

Sommarhit: Iman gör låtar som smakar gott

Vet ni vad som just hände? Iman släppte årets sommarhit – som i soundtracket till kommande soliga månader, självaasommarplågan får någon annan stå för.  Not Down 4 Whatever är en girlpowersmocka på små lätta moln. Jag haffade Iman, ni vet hon som skrev Zara Larssons Lush Life, och snackade lite om nya låten, att hon är en av landets bäst klädda kvinnor och så klart om feminstisk aktivism genom pop.

 

– It’s been a loooong time coming. Kan inte vara mer taggad just nu!! Jag har gjort låten med Jake Manson från den brittiska duon Blonde, och skrivit texten med Zannah. Vi har alltid så bra flow tillsammans. Och sen har Freedo (som var med och gjorde Lush Life) lagt några touches.

Vad handlar Not Down 4 Whatever om?

– Den handlar om att sätta sitt eget värde först och stå upp för den man är. Att prioritera bort människor som är dåliga för dig och att inte ta ngn skit!

Skrev du den i LA, när vi var där samtidigt tidigare i år?

– Haha nä faktiskt inte. Vi skrev den i London för ett år sedan men sen när jag var i LA så möttes jag och Freedo upp för att avsluta den!

Vad gjorde du mer i LA?

– Jag avslutade några andra låtar till min kommande EP, det var det största fokuset med resan.

Med vilka?

– Framför allt två asfeta killar som heter Axident och Big Taste (Company – Justin Bieber, Wiggle – Jason Derulo) men en massa annat spännande också.

Vilka är de viktigaste ingredienserna i din musik?

– Hmmm, melodier är väldigt viktiga för mig och de är nästan alltid vemodiga och lite tralliga. Och så är det så viktigt att orden jag sjunger låter gott, hehe. Kanske lite konstigt men de måste låta tilltalande, så att man vill äta dem!

Fattar precis. På vilket sätt bedriver du feministisk aktivism med din musk?

– Jag ju en tjej som gör musik och verkar inom musikbranchen helt på mina egna premisser. Jag kan skriva musik och sjunga om det jag vill och vara som den jag är. Antingen om jag vill skriva en straight up girl power låt som Not Down 4 Whatever eller en låt som helt enkelt INTE beskriver kvinnor som objekt utan istället så som dem vi är: mångfacetterade, glada och ledsna, knäppa, fantastiska – riktiga människor helt enkelt!

Varför är det viktigt?

– För att det alltid är viktigt att lyfta kvinnor på det sättet de förtjänar!

Du är låtskrivare också – vad har du på gång där + med vilka?

– Jag har lite hemliga projekt på gång, kanske inget jag kan prata om just nu men det kommer bli väldigt kul att få visa!:)

Din stil är amazing. Hur tänker du när du klär dig?

– Åh tack nu blir jag så glad!!!:’) Jag har alltid älskat att experimentera med kläder, ända sen jag var liten. Och jag får väl alltid idéer om koncept som ofta är tidsrelaterade. Nu är jag tillexempel väldigt inne på 2004-2009 tidens stil. Och gillar att leka med Paris Hilton/ fjortisstilen från 2007 – och så mixar jag det med moderna inslag framför allt i min sminkning, så att det blir en egen hybrid.

Jobbar du med stylist? Vem?

– Jag testade för första gången nånsin att jobba med en stylist i musikvideon till Not Down 4 Whatever och jag var livrädd. Eftersom jag vet väldigt tydligt vad jag ska ha för att förmedla det jag vill så var jag rädd att nån skulle komma och störa. Men Harun Delic,  stylisten jag jobbade med, är så fantastiskt duktig och väldigt lätt att jobba med så jag är väldigt nöjd med vad vi lyckades skapa!

Vad vill du signalera med din stil?

– Jag har inga direkta politiska signaler med min stil annat än att jag vill uppmuntra alla till att klä sig exakt som de vill utan hämningar och att man inte alltid måste vara ”sexig” eller ”attraktiv” enligt samhällets mått i kläderna man bär. Det ska vara kul och fritt att leka med kläder tycker jag. Jag gillar att leva genom min klädstil lika mycket som jag gör genom musiken.

Vad betyder kläder för dig?

– Det betyder allt. Inget vore kul utan dem och jag drömmer om att släppa ett eget märke i framtiden!