Annah Björk

Våga lyssna: Haverikommissionen S01E03

Kommer just från ännu en babblande poddinspelning i dialektiken och popkärlekens tecken i en studio högt över Kungsgatan. Min och haveriernas okrönte konung Lasse Anrells podd.

Jag är teknisk chef. Bland annat.

Medan vår fantastiske ljudtekniker som är både genialisk, snäll och lite farlig redigerar veckans avsnitt – lyssna på det senaste här nedan.

Avsnitt 3 i vilket Lasse gräver fram en sur recension av ”framtidens rockband” Depeche Mode från 1982 och hittar en bortglömd Adele-låt, Annah hatar hur tv-serier förvägrar henne klimax, Iman levererar årets sommarhit och Lasse undrar hur Annah kan älska ytligheter och vara engagerad i flyktingfrågor samtidigt.

 

 

Bakom kulisserna på Adele i Belfast

Magkatarr, tekniskt haveri och ensamma middagar på fula hotellrum. Exklusivt för bloggen – här är den osminkade sanningen om livet som rockjournalist.

12782150_10156822667950019_972131862_n

Jag har just varit i Belfast och sett Adeles turnépremiär för Expressens räkning – läs hela recensionen här. Det är förstås ett drömjobb. Jag älskar att vara på resa i rockens tjänst, att utföra det många gånger nästan omöjliga uppdraget och att berätta om musiken för alla som inte är där.

Men glamouröst är det inte. Så här ser kan det se ut:

12769649_10156822668000019_1324561570_n

Jag lämnar Arlanda med denna lätta packning på morgonen. Försöker desperat koppla upp mig på Norwegians wi-fi under flighten så jag kan jobba på vägen. Det funkar tillräckligt bra för att kunna smsa min redaktör på Expressen när piloten meddelar att vi inte kan gå ner på Gatwick eftersom de stängt hela flygplatsen på obestämd tid. Jag ber desperat om hjälp att boka om mitt anslutande flyg, som jag kommer missa eftersom planet istället ska landa i Bournemouth. 30 minuter senare har Gatwick städat en flygbana från det utspillda bränslet som ställt till det. En skarp usväng i luften och vi landar.

Men på Gatwick är det kaos. Alla flighter är försenade eller inställda. Informationen är noll. Batterierna på telefonen är nere på 10 procent och jag hittar inte min adapter som gör att jag kan ladda i brittiska eluttag. Wi-fit på flygplatsen är ur funktion. Jag roamar sönder matkassan för nästa månad.

12767354_10156822667995019_741749369_n

Sitter här i tre timmar, tätt intill ett eluttag och min nyinköpta adapter. Börjar fundera på om det går tåg till Nordirland. Äter Rennie till lunch. Då får jag veta att mitt flyg lyfter inom 30 minuter på andra sidan flygplatsen. Rusar dit, hinner med.

Belfast är pytteltítet och jag får en snabbguidning av taxichauffören. Han säger att jag inte ska missa Titanic-museet och det vill jag verkligen inte heller. Men det finns ingen tid för pleasure. På hotellet är magkatarren så hård att jag måste lägga mig i sängen och jobba.

12822165_10156822667990019_2018131511_n

En timme innan konserten är det middag och det första jag får i mig i dag. Eftersom det är fullt i hotellets restaurang får jag sitta vid skrivbordet och mumsa (?) lasagne.

Drar på en eyeliner och tänker mig att Adele gör detsamma precis just nu. Sen går jag ut i det nordirländska ösregnetregnet och låter den rinna över mina kinder. Härifrån går allt ovanligt smidigt. Det är inga problem att hämta ut pressbiljetten. Man kan tro att det när musikrecensenter är på uppdrag så får de sitta på pressplateser med bord och eluttag och internet.

Så är det extremt, extremt sällan. Flera recensioner har jag skrivit från min mobiltelefon som jag desperat försökt rädda från att förstöras av ösregn.

Men här har jag en sittplats längst ut, vilket gör att jag kan ta fram min dator utan att störa resten av publiken. Och Wi-fi fungerar! Härifrån skriver jag liverapport i ett program som heter Cover it Live. Jag recenserar låt för låt med betyg och en mening. Skriver förstås en recension. Och en liten artikel som bygger på vad stjärnan säger på scen.

12784324_10156822667885019_1693447785_n

Adele börjar hela skiten med Hello. En fuskigt stark inledning, som säkert strider mot alla dramaturgiska grepp. Men slöseriet med låtarna är ett bevis på hur starkt hennes material är så här efter tre album. När hon går av efter Rolling in the deep snöar det konfetti med små låtrader på.

12769502_10156822667910019_521003468_n

Jag tar med mig lapparna som små minnen och skriver klart på hotellrummet. Äter kanterna på en Flapjack och får godnatt på Facebook-chatten. Klockan 01.30 engelsk tid kan jag krypa ner i den kalla sängen och släcka lampan.

05.15 ringer väckarklockan. Det är kolsvart och jag vet varken var jag är eller vad som är upp och ner. Men jag går upp och duschar. 45 minuter senare sitter jag i taxin på väg till flygplatsen.

12769430_10156822667890019_1775070221_n

Belfast tack och hej. Här åker jag hem och kollar hur det blev i tidningen.