Annah Björk

I kristallkulan 2017

I år gör jag musikspaningar varannan onsdag i SVTs Gomorrn Sverige. Det är fantastiskt roligt och jag ser det som ett extremt viktigt uppdrag.

Förra veckan var det premiär och jag hade med mig kristallkulan (som jag gjort själv!) och spådde musikåret 2017.

Det lär ungefär så här.

Taylor Swift, U2, Eminem, Zara Larsson…. Det släpps massor av nya skivor under 2017. Men jag har kikat lite närmare på TVÅ tendenser som jag tror kommer prägla det här årets pop.

Nämligen vår oroliga omvärld med krig, flykt, nationalistiska strömningar, Brexit, Trump, terror, våld och förtryck.

Allt det är sådant som inte bara har politiska effekter utan även påverkar kulturen, det och sätter faktiskt hela spelplanen för scenkonsten, litteraturen, men också naturligtvis för musiken.

Och då pratar jag inte bara om punk i nån källare eller hiphop i ”orten”, som alltid haft ett starkt politiskt budskap. Utan även listpopen.

Tendensen att skriva om vår oroliga samtid såg vi redan förra året. M.I.A gjorde albumet ”AIM”, en hel skiva album om flykt och migration – och ett av förra årets bästa skivor.

Här hemma gjorde The Radio Dept, Erik Lundin och Laleh också riktiga kampskivor.

Ett nytt exempel på att skriva pop om sin omvärld är Cherrie, som just släppt låten Änglar. Den Grammis- och Manifestnominerade r’n’b-popartisten Cherries låt om ett oroligheterna här i Sverige.

Änglar handlar om det dödliga våldet. Den handlar om Sakis, Fayye, Maslah, Izzy, Degen, Shifat, Aiman, Robin och Allan – vänner till Cherrie, som alla mördats i det meningslösa våldet som blivit någon slags vardag på vissa ställen i Sverige.

Och jag tror faktiskt att de som inte förhåller sig på något sätt till omvärlden, samtiden, i sin musik heller kommer att kännas riktigt relevanta. Se bara på giganter som Håkan Hellström och Veronica Maggio – de släppte båda album under 2016, men skivorna gick inte lika bra som det brukar eller förväntades.

Och de kändes faktiskt lite off.

Den andra trenden jag ser under 2017 handlar om eskapismen. Att reagera på just den här oroliga samtiden genom att på olika sätt fly med musiken någon annan stans.

Jag ser den lugna musikens återkomst och spår att singersongwritern gör comeback.

När det är så här stökigt och oroligt runt omkring oss, så mycket hemskheter, frustration och död – då är lugna favoriter en välkommen genre. Vi kommer behöva musik som stoppar om oss under en mjuk, och TRYGG filt som tröst.

Annika Norlins svenska projekt Säkert! nya låt heter Snooza. Och det är väl kanske exakt vad många drömmer om just nu – att bara Snooza med sin lover och somna om och vakna i en ljusare framtid.

Och förra släpptes faktiskt också en helt ny video av David Bowie – No Plan. Bowie som ju är mästaren av att göra flyktmusik som för den sakens skull inte alls blundar för samtiden. Förra veckan var både hans födelsedag och årsdag för hans död.

Och framför allt så finns ju min älskade brittiska trio The xx. Deras tredje album I see you släpptes i fredags och är ungefär det enda man behöver. En perfekt skiva för eskapism – när man vill stänga ute allt ett litet tag.

I see you är deras mest kommersiella och hittiga skiva hittills. En perfekt blandning av diskokulor, mörklila goth-känslor och bara väldigt intelligent skrivet om brustna hjärtan och jakten och tvekan på kärlek. Eviga ämnen men i en dysterhet som är så vacker att man nästan söker den känslan.

Soffhäng med Leslie Tay

Leslie Tay är en stjärna som gör sig redo att födas i en mjuk explosion av svart glitter. Jag hängde lite med honom i soffan i en fotostudio på Södermalm medan hela det kreativa musikkollektivet RMH, som Leslie Tay är en del av, skulle plåtas för Café. (Jag gjorde en intervju med Silvana Imam, kolla in i nya numret!!!)

Leslie Tay nominerades till en grammis för årets nykomling och årets hiphop/soul i redan förra året. Då hade han ”bara” ep:n 12 år, som innehåller makalösa spåret Sofie och ett gästspel av Seinabo Sey. Han har också jobbat med Cherries debut Sherihan – ett av årets absoluta guldkorn. I somras kom en samling ”skisser och sms” på soundcloud. och han jobbar på ett debutalbum. Men formatet känns ganska orelevant – Leslie Tay tar sig an r’n’b och det svenska spåket med en mjukhet och passion som känns alldeles ny – helt kärleksfull. I vilken förpackning det kommer kvittar – bara det kommer nytt snart.

 

– Jo men jag jobbar på att ett album ska komma ut 2017. Jag har gjort en del bra låtar till det. Det är lite större låtar. Själva känslan är större, det är lyxigt.

Vad skriver du helst om?

–Inspirationen till mina texter kommer från minnen av kvinnor jag varit med och kvinnor jag är med i dag. Det mesta är verklighetbaserat. Det är enkelt att berätta historier, när man bara berättar sanningen.

Har du väldigt bra minne?

– Jag minns känslan mer än själva situationen. Känslan som sedan lever vidare i musiken.

Hur hittade du ditt språk?

– Det är något som växt fram under en lång tid, som jag nu lärt mig att hantera. Att skriva på svenska började som ett skämt. Jag och Sonny Falhberg (Norlie från Norlie & KKV) skojade fram lite låtar, men så blev det bra. Och vi ställde oss frågan, varför har ingen gjort det här? Tillslut blev det jättebra låtar och jag visste inte vem jag skulle ge dem till. Det var då jag kom på att jag skulle släppa det själv.

Varför är den här typen av  r’n’b på svenska en sådan smal genre, typ fram till nu?

– Ingen har vågat tidigare. För att göra det bra måste man ha självförtroendet att vara både sexig och sårbar – man får inte vara rädd för det.

Kan det inte vara svenska språkets fel då? Att det är lite… stift och fattigt?

– Jo, svenskan kan vara begränsande. Jag måste jobba en del kring språket för att den rätta känslan ska komma fram, det får inte bli för ”fint” heller, det blir stift. Men en bra sak är att jag är från Skåne. Då kommer man undan med mycket, språkligen.

Hm. Ge mig ett exempel!

– Jo men istället för att säga ”det här” säger jag ”denna hära”. Jag kan bryta det traditionella sättet att skriva på tack vare min dialekt.

 

Här är Leslie Tays senaste. Ett klubbigt samarbete med norska Unge Ferrari.

 

Fredag! Stargirl! Stil! Abiat!

 

hero-10314-925482652

Svart, vit, rosa, regnbågsfärgad. Skitsamma. Det är fredag.

Och The Weeknds album Starboy släpptes i dag! Lana Del Rey och Weeknd samarbetar igen (de gjorde Prisoner på hans förra skiva). På nya är det den här interlude-låten Stargirl som glittras ned av Lana Del Rey. Alldeles för kort låt men med härligt släpig och kvävd pipsång. Fantjej som jag är blir jag lycklig av minsta lilla Lana man kan få, loopar en minut om igen och igen. Blir sur när den tar slut.

Första singeln på brittiska The xx kommande skiva är ödslig och dansant på samma gång. Som att stå i mitten på dansgolvet, inbäddad av musik men instängd i sig själv. Mitt mood.

Erik Lundins andra ep Välkommen hem släpptes i dag och är en måstelyssning för alla som är det minsta intresserade av hur det ser ut i Sverige i dag. Landets just nu mest prisbelönade textförfattare har dessutom skaffat sig fantastisk produktion kring sina ord, jazzigt, atmosfäriskt. Som den här mjuka technon i Abiat.

(Ja, jag har urban dictionary-googlat Abiat. Betyder kokain.)

Jag är fortfarande kär i Cherries album Sherihan. Nu släpptes den här lilla förälskelsen plöstligt. Ett samarbete med Sammy Bennett och provad av Nisj. Med tillhörande stil att åtrå.

Ey, lyssna!

Ett blixtsnabbt nedslag i läskande färska produktioner. En video i orten och så troligen årets svenska remix.

Här är Cherrie. Hon sjunger r’n’b på svenska och hennes låt Tabanja har just fått en skitfin video. Det är Saga Berlin, Niceguzz, som regisserat den. Niceguzz är ett slags husfotograf hos svenska kvinnliga hiphopartister och har ett mäktigt galleri bilder. Videon är inspelad i Rinkeby, förort med klassiska hiphoprötter, där Cherrie bor.

Åh, ja, Tabanja är slang för pistol. Känns som att vapnet har fått ett slags comeback. Under nittiotalet var pistolen it-accessoaren. Tänk Pulp Fiction, Leon, Madonna etc.

♥♥♥

Michel Dida gjorde sensommarens supermegahit. Med språk och uttryck som är lika smittsamma som Lorentz och Sakarias lyrik. Erkänn att du skrivit minst ett mäss/instabildtext/uppdatering med orden Höru mej bae?

 

Anyways, här gör Dida en Pira och skapar troligen årets remix. Den fetaste uppställningen sedan ANC-galan 1985 (ahahahahahha) rappar varsin text. Eller vad sägs om superstars som Seinabo Sey, Silvana Imam, Cherrie (!), Sabina Ddumba och Mapei. I vissa fall första gången vi hör dem på svenska. Classic!

Nu uppdaterad!!! Med videon som just trillade in, dessutom med extramaterialet rappande Zara Larsson på Skype-länk.

Tre x snygga låtar

Cherrie och AnnaMelina Inga andra namn

Lorentz-generationen bara kör. För ett år sedan fanns nästan inte genren, nu har vi Lorentz, 1987, Sakarias, Cherrie och AnnaMelina… Hypermodern r’n’b på svenska där autotune/rösten är ett eget, experimenterande instrument. Inga andra namn är Cherrie och AnnaMelinas första samarbete och en del av The Green Door Project.

Colleagues Align

Ja, mera! Älskar den här typen av korsbefruktning av olika popkulturella genrer. Spel och musik i ett. Musikvideon till Align besöker svenska indiebandet Colleagues och svenska barnspelföretaget Toca Boca varandras världar. Det drömska i spelet Toca Nature, som är en evighetsfärd och bleknad fantasivärld, växer med Colleagues svävande låt.

Death Team Dolphin Style

Death Team är landets knasigaste kitschband. Jag vill att de ska inreda min lägenhet. Undra om de tar såna stagingjobb vid sidan om musiken?
Låten Doplhin Style bygger på den här Skvallerbytta bing bång-refrängen med vilken även Robyns Do You Really Want Me tvingar in sig i hjärnbalken. Plättlätt, men den får mig att vilja släppa ut håret, dra på mina högsta klackar, luta huvudet bak och nochigt vifta bort alla tendenser till smuts eller svärta eller motgång som kommer i min väg. (Nu släppte duon helt nya So Fresh också…) Hello summer!