Annah Björk

Detta året, ett liv

Ett år som började med ett hjärta som lämnats kvar med de knallorange flytvästarna på stränderna på Lesbos, en oro som höll mig vaken men inte närvarande och som ledde mig vidare. Under de första månaderna av året trodde jag inte att det skulle bli någonting av det jag sett och nu visste. Att alla öden, brott, berättelser och ögonöppnare skulle stanna här inne och sakta sota ner mig inifrån tills jag föll ihop i en svart frasig hög.

Men så fick året gå, det gjorde ju det av sig självt. Och fastän det i världen slutade svartare än när det började, blev mitt personliga år hoppfullt.

Det slutade inte där, det sotade inte ner mig. 2017 är ett nytt andetag, fisk luft i lungorna.

Jag har skrivit en bok och jag har gjort en del i en utställning. Tillsammans med han som är den enda som vet allt.

I övrigt såg 2016 ut så här sammanfattningsvis:

Film: Andrea Arnolds American Honey (och SOUNDTRACKET!!!!!!).

Konsert: Frida Hyvönen på Musikaliska. Scenen som ett glittrande hav av ljusslingor och Frida i svart transparent långklänning. Dreamteam-band med Linnea Olsson och Amanda Lindgren från Systraskap. Låtarna på det jag utsett till årets album blev till en hel föreställning i Fridas förtjusande show. Föredömligt konceptuellt att bara inkludera de svenska låtarna från Kvinnor och barn. Så begåvat och djupt.

Avsked: Håkan Hellström, är fortfarande sur över hur lite skivan betyder för mig. Men jag hoppas vi möts snart igen.

Resa: Los Angeles always. Fick t ex surfa.

Fashion: Mina kläder! Måste gå på fler klubbar/bo i varmare länder etc så jag kan använda dem. Clarie Danes Zac Posen-klänning på Met-galan. Vetements samtliga, pga så skitsnyggt att man vill jobba dygnet runt för att kunna köpa en en dag med också skitkonstigt (DHL).

Musiktrend: Kortfilmer! Beyoncé gjorde en, lille sis Solange också. Tove Lo portades får Youtube med sin onaniscen och Silvana Imam avslutade sitt mäktiga 2016 med en visuell version av sin skiva Naturkraft.

Årets låt: Jag har gjort en spotifylista med mina 30 bästa hos Expressen. (Dock att Beyoncés bidrag def ska vara Formation ).

Underskattning: M.I.A:s album AIM om flykt och om migration fick alldeles för lite utrymme. Själv kan jag inte sluta lyssna på det.

 

Drink: Aperol spritz ju.

Mat: Som sagt ost är mat.

Förhoppning inför 2017: Fred och frid. Kunskap och djup. Bo ännu mer i Berlin, skriva en bok till. Att alla läser vår bok. Få föreläsa mer. Jobba för att göra skillnad.

I’m Alive står kvar på Tekniska till efter sommaren, sen ska den på turné. Båt 370 – döden på Medelhavet kommer på Norstedts i mars.

Alla måste lyssna på Frida

Det är redan avgjort. Här är årets skiva.


Eller, egentligen vet jag inte om det år årets musik. Det är liksom mycket mer än en skiva. Kanske inte heller direkt en roman eller antologi. Mer en musikal. Så slugt att pränta in varenda ord tillsammans med en ton i skallen på sina lyssnare.

Det blir som leran i Göta älven som satt sig på själen, som inte går att bli av med. Som Håkan Hellström sjöng en gång.

Ja, förresten är Kvinnor och barn allt som Du gamla du fria inte är. Alltså Håkan Hellströms skiva som också kom i år, om någon minns?

unnamed-7

Fridas skiva är totalt stilbildande och helt ny. Den utgår från hennes värld, hennes samtid, kompromisslöst hennes perspektiv. Hennes blick. Inga försök till genvägar till framgång genom svunna tider. Inga tomma formuleringar.

Den sju minuter långa ”Fredag morgon” slog mig fullständigt ur spår. Grät typ i ett dygn. Tror alla som någon gång varit i en destruktiv relation känner både omedelbar tröst och vrede av den. Ett sådant stort verk.

Och liksom, just när man trodde man tröttnat på att alla ska göra musik på svenska, så kom en som gjorde någonting man aldrig hört förut.

”Kvinnor och barn” är så skör och samtidigt så stark. Ja, som en födande kvinna. En urkraft och en blottad sårbarhet.

Tusen igenkänningsmoment.

Och så roligt! Imponera på mig!
Och textraden ”Aldrig varit längre norr ut än till Gävle, det är fan inget att skryta om” i Min stad. Så roligt och mittiprick (och JA, jag känner mig träffad, *skäms*).

hyvonen1

I ömsint soul och pop. Jag älskar det och jag vill att var och en av alla som läser det här ska lyssna på skivan. Oavsett vad ni tyckte om Frida Hyvönens pianohamrande och ylande innan. (Jag har alltid diggat det, men det här är något annat).

Det bor en sådan enorm litterär intelligens i texterna. Och det är så respektfullt producerat av Tobias Fröberg (<3).

Allt snack om generationsromaner jä jä… Det här är ett generationsalbum.

Eller som Hannah Horwath säger:

”I think I might be the voice of my generation.” ”Or at least a voice… of a generation.”

(Elin Berge har tagit bilderna, jag tycker de är skitfina)

Jag snor Frida Hyvönens stil

Om det är något jag mer glad över än att Frida Hyvönen är tillbaka så är det att Frida Hyvönen är tillbaka med stil. Och då menar jag stil som i mode, kläder, look.

image1-2

Den här Baywatch goes Norrland-looken stjäl jag rakt av för den här hösten. Har till och med bestämt mig för att överge det rosa håret ett tag för en mörkare blond att slänga åt sidan. Man kan ju tänka sig att jag hade Frida i tankarna när jag snackade veckans nöjeshöjdare i morgonsoffan häromveckan… Vad vet jag.

14193693_10157671024065019_1082974164_n-2

Frida Hyvönens första album på svenska heter Kvinnor och barn och redan när man hör titeln förstår man att det är någonting som kommer stoppa allt bullshit i sin väg. I dag kom den första singeln Imponera på mig. Och haha, det här är årets låttext som Marit Bergman skrev på sin instagram tidigare i dag. Låten är liksom AJE en pil rakt i den blödande manliga Akilleshälen. Kan citera hundra olika rader ur den så jag klistrar in hela kampsången här nere. Nobels jämställdhetspris till Frida. Nähe Alfred har inte instiftat ett sådant? Så överraskande.

Visst jag känner tacksamhet
att någon visar intresse
Vet att all kultur och hela
ordningen förväntar sig det
Du vill vara nära mig
Luta huvudet mot mig
Fånga strålarna från mig
Jag kan inte klandra

Men frågan är
Kan du imponera på mig
Kan du imponera på mig
Frågan är
Kan du imponera på mig
Kan du imponera på mig
Kan du imponera på mig
Kan du imponera på mig
Frågan är
Kan du imponera på mig
Kan du imponera på mig

Du tycker det är härligt
med en kvinna som kan allt
Spela, sjunga, byta däck,
tänka fritt och koka palt
Tror du att jag är glad och nöjd med
att få slita hårdast
Min önskan är att lägga mig
i en varm famn och vårdas

Men frågan är
Fixar du att ta hand om mig
utan att tycka synd om dig själv
Fixar du att ta hand om mig
utan att tycka synd om dig själv
Frågan är
Fixar du att ta hand om mig
utan att bli undergiven
Fixar du att ta hand om mig
utan att bli undergiven

Jag ser dig, du försöker
leva upp till min nivå
Likt en lydig och tapper soldat
du sträcker dig på tå
Du försöker tala mitt språk
Du försöker knäcka min kod
Vet du vad, det kanske inte går
Vet du, jag ska ge dig en ledtråd

Kan du inte imponera på mig
genom att bara va den du är
så får du ta och maka på dig
Då har du inget att göra här

För du kommer irritera dig på det,
hur fruktansvärt kapabel jag är
Efter ett tag kommer du försöka få mig
att göra mig till mindre än jag är
Min kapacitet är obarmhärtig
mot den som inte svarar upp
Vi har sett den skörda offer
Vi har sett den skrämma vuxna män

Jag lovar jag har sett det hända tusen gånger
Jag lovar hon har sett det hända tusen gånger
Jag lovar ni har sett det hända tusen gånger
Nu sjunger vi om det i våra sånger