BEA HANSSON

Framtidens hudvård i nutida skrift

 

chSLcI0edSQzu0GDOr55hi9AYC0Wmc9cfp7dXy-4MOh9TzvL6TL7gUriRouZUUT0DcaswoTwg4A1smgrOjHTVDQDHMjb1Tu1kjguR1xMNa_1378UK8p6oUwOUTMpqsZW4YQVIQ=s0-d-e1-ft I0WDEgzxxg8aGU4SY7cosMkhH6e8Vj7Qtsr6sHbOuCtBN-QJ1T3GlkSuztYFQCFkPMJYay8iGXYa96LSza8y-Hi3PtzJBtwpV68DEl9hVnePBYi_CBpKtytBjm_MhZ5ycCRSuNU=s0-d-e1-ft3DxqE0JNblMZWg40s453TUTgc-ZahNvT6OfjkgA7WWW6nQ5H4MY42pZWEh2GXtSuGWpISJG0shW-I4Qn6mKkVQgLJaFFGjyVmmWwRU9cYkXqbCCHDaV0ESjLIVc5833N2Xp7Jg=s0-d-e1-ft

Epigenetik är The Thing i forskarvärlden. Med kunskap om hur vi kan slå av och på mekanismer i vår arvsmassa skrivs villkoren om för våra liv. Sjukdomar kan stoppas, öden kan kringgås och – fanfar! – hudens åldrande kan bromsas, eller kanske till och med stoppas helt.
Jag dök ner i ämnet i senaste numret av Bon. Även fenomenet ”Happy Aging” läggs under lupp. Läs gärna.
Vill du skörda frukterna av senaste forskningen men inte pallar läsa min text är det bara att knalla rakt ner till närmaste skönhetsavdelning. Chanels nya serie Le Lift, Lancômes Genifique och Estée Lauders Re-Nutriv är alla frukter av forskning på epigenetik.

Flashbacks skönhetsåret 2013 – januari-mars

**JANUARI**

jan
* Opererade ut en visdomstand. Såg ut som att jag gömde golfboll i kinden flera veckor och levde på smoothies, smärtstillande och glass.
* Räddade strejkande vinterhuden med dessa lirare från La Roche Posay, Avéne och Estelle & Thild. Samt lite random apoteksprodukter. Ej i bild: hydrokortisonen, ansiktskrämer från ovan nämnda märken och otaliga gurkskivor som lugnade eksempuffiga ögonlock.
* Var hooked på Shellac. Började i Thailand i december (älskar asiatiska shopping mall-nagelbarer!) och körde tills en skojarsalong i Malmö sabbade naglarna med slip tre månader senare. Här en chokladbrun variant.
* Modeveckan i Stockholm. Roligast var Ida Sjöstedt-flickornas sängkammartufsiga sextiotalsfrissor med skenheligt oskuldsfullt sammetsband, Corinne & Friends glamazonluggar för Stylein och Dejan Cekanovics tvättbjörnshår för Dagmar. Ja, och alla nagelkreationer signerade Frida Selkirk. Tråkigast var regnslasket och att jag tappade bort mina bästa vantar från Anna Sui.
* Tillbaka i Köpenhamn. Fyndade skinnjacka på rean, drack tusen gröna Seattle-juicer på 42 Raw och upptäckte Kérastases hårserum Initialiste.
* Azzedine Alaïa signade kontrakt med skönhetsjätten Beauté Prestige International. Första doften väntas 2015.

 

**FEBRUARI**

 

feb
* Fick privat presentation hos Sephoras PR-tjejer i Köpenhamn. Blev hooked-for-life på Make Up Forevers HD Powder och Sephoras egna bomullspinnar med inbyggd sminkremover.
* Använde minimalistiska Escentric Molecules 02. Gladde mig åt att värsta midvinterhuden checkade ut.
* Mello! Utsikt rakt in i JPB’s kalsong. Bevittnade min fyraåringa dotters första förälskelse i Danny.
* Facemapping och ansiktsbehandling hos Dermalogica. Gjorde Facemapping igen ett halvår senare och då var min hudkarta dratiskt annorlunda. Då kan jag säga att punkten ”Akneaktivitet” INTE lämnades o-inringad. Mer om det sen.
* Skönhetsvärlden höll andan när Lancôme berättande om kommande samarbetet med Alber Elbaz.

 

**MARS**

mars

 

* Spänningen var olidlig inför & Other Stories öppning. Ben Gorham lånade ut näsan till doftdepartmenetet och makeupgurun Lisa Butler tog kommando över färgpaletten. Det blev precis så bra som vi hoppats.
* Jag grävde i min barndoms Barbie-arkiv och fann Oscar de la Renta och en nyfunnen respekt för pappa som köpte barbiekläder när han reste runt jorden på 80-talet.
* Plåtade vårnyheter med grymmisarna Karolina Krupa och Irika Sandström, bland annat tidernas mest stylish mjällschampo från shu uemura (turkos pumpflaska). Shame no more!
* Barcelona! Svullade på Tapas24, drack massa cava och köpte solglajjor hos min japanska kompis på Tepe Wilde Glasses.
* Blev smittad av rosa våryra. Diors supersubtila Nail Glow, Sephoras knappt skönjbara krämrouge och YSLs mjuka glossläppstift hamnade i vårneccessären.
* Äntligen solbrillor! Äntligen skinnpaj! Äntligen ljus!
* Köpte flotta gympaskor och sprang fort fort fort. I alla fall en kort stund.

 

….fortsättning följer….

Mascara för vuxna babydolls

Frågan när du köper mascara är inte längre ”Vad vill du ha för fransar?” utan ”Vem vill du vara?”. Dockflickans plats i popkulturen är komplicerad, men när det kommer till fransar bor det en aspirerande babydoll i oss alla, skriver Maria Ahlgren.

IMG_6025

Jag var 16 år och allt jag ville vara var Courtney Love. Det var till pappas förfäran jag cyklade ut från villaområdet iförd babyblå underklänning med trasiga spetskanter och en billig svart pushup-bh från H&M. På fötterna skyhöga Mary Jane-sandaler i svart lack från den lokala sexbutiken, på benen korviga over knee-strumpor. ”Det ser ju ut som såna där dom har på BB”, grymtade pappa. Gubbjävel, fräste jag tillbaka.

 

Ni förstår, jag var babydoll, den lilla subkultur inom grunge som gjorde feminism av klassiska flick- och fetischattribut, och där den invärtes och utvärtes trasiga dockkvinnan dyrkades. Våra klänningar var söta men torterade, våra hår dockblonda men sönderfrätta som värmebehandlat Barbiehår. Varje morgon smetade jag ut min kajal så det såg ut som att jag gråtit och nästan varje kväll stack jag hål i mina fingertoppar för att skriva en deprimerande oneliner i min dagbok. Jag var fixerad vid docktanken och skrev dikter, noveller, låtar, vad sjutton som helst om brutna flickor med violblå jätteögon och svarta hjärtan. Mitt anthem? Holes Doll Parts såklart.

 

Jag föreställde mig själv och mina dockvänner som en egen ras, som med outgrundligt känslodjup och komplext intellekt var för begåvade för de nöjda svennarna i mittfåran. Det här livet är inte för oss, fuck the mainstream! Som trasig babydollflicka kändes det helt naturligt att skriva Teenage Whore med kajal över underarmen och bära tiara i skolan. Jag får nog erkänna att för min del handlade dockeriet delvis om att släta över faktum att jag nog inte var så hett sexuellt villebråd au naturel. De sönderrivna underklänningarna och trassliga håret var väl mitt lilla sätt att värja mig mot smärtan i att bli nobbad när man gjort sig fin på riktigt.

 

Och så var det alldeles förtjusande att få klä ut sig lite grann, varje dag.

photo

 ”I am Doll Eyes… Doll Mouth… Doll legs”… Maria lever upp gamla dockambitioner hela vägen till sminkdisken.

 

Mängder av subkulturer dribblar med dockideal. Från Japan kommer flera dussin kulturer där dockflickan är idol, från hypersexualiserade Lolita-varianter till den mer aristokrat-erotiska French Maid-avarten. Här både samlar vuxna på dockor, klär sig som dockor och ligger med dockor. Det gör man såklart även i övriga världen, men ingenstans är dockan så öppet hyllad och eftertraktad som här. En läbbig grej med dockan är att det sannolikt är den enda grej som både småflickor och vuxna män åtrår. Människans relation till dockan rymmer fantastiskt många perversioner – fråga bara Cindy Sherman. Dockan är passiv, aningslös och oskyldig, och därför perfekt alibi för argare strömningar, som nittiotalets Riot Grrrl-våg. Popkulturen är full av onda dockor, sexiga dockor, lealösa dockor och trasiga dockor. Och såklart, babydolls, sängkammardockan.

 
Hon vi alla vill vara och som alla män vill ligga med (jo, det vill ni).

Med babydollens ambivalenta balansakt i bakhuvudet får man konstatera att det var ett modigt drag av YSL att döpa sin senaste mascara till just Babydoll, passande skrivet med knallrosa script. I pressreleasen beskrivs en hjältinna som är “till synes oskyldig” och dennes lek med det sensuella. Make up-världen bygger på att vara ”aspirational”, alltså trycka på våra drömmars akilleshäl, och här är fransoutfiten för alla som drömmer om kippande, gullsexiga dockögon. Det är den vuxna kvinnans mest pinsamma ambition, rumsrent förpackad i guldhylsa.

 

I Asien har mascaramarknaden under många år framhävt docklooken som främsta köpargument och erbjudit produkter för allt från ”elegant” docklook till ”cute” docklook. Nu är det västvärldens flickors tur att uttalat få uppfylla dockdrömmarna. Mascaranamnen går från rent beskrivande till att säga något om sin bärare. För något år sedan lanserade Lancôme en mascara med det mer försiktiga namnet Doll Eyes och tidigare i år lanserade L’Oréal Paris den popkulturflirtiga Miss Manga-mascaran.

 

Frågan när du köper mascara är inte längre ”Vad vill du ha för fransar?” utan ”Vem vill du vara?”.

***

Nu blev detta en bautatext, egentligen skulle jag ju bara skriva att YSL Babydoll är en sinnesjukt bra mascara som gör fransarna milslånga och perfekta separerade. Precis som på en docka. Mina dockklänningar är malätna sedan länge, men när det gäller ögonen är jag fortfarande aspirerande babydoll ut i fingerspetsarna.

Screen Shot 2013-11-04 at 15.58.35

Tre andra mascaror för dockögon

Eyeko Curvy Brush – Alexa Chungs favoritmärke. Deras Skinny Brush är på väg att bli en modern klassiker, men jag gillar denna för böj som öppnar upp ögat.

MAC In Extreme Dimension 3D – megasvart, megamaffigt. För den dåliga dockan. Böj först!

Lancôme Hypnôse – Volym in absurdum för glamdockan.