Annah Björk

Soffhäng med Leslie Tay

Leslie Tay är en stjärna som gör sig redo att födas i en mjuk explosion av svart glitter. Jag hängde lite med honom i soffan i en fotostudio på Södermalm medan hela det kreativa musikkollektivet RMH, som Leslie Tay är en del av, skulle plåtas för Café. (Jag gjorde en intervju med Silvana Imam, kolla in i nya numret!!!)

Leslie Tay nominerades till en grammis för årets nykomling och årets hiphop/soul i redan förra året. Då hade han ”bara” ep:n 12 år, som innehåller makalösa spåret Sofie och ett gästspel av Seinabo Sey. Han har också jobbat med Cherries debut Sherihan – ett av årets absoluta guldkorn. I somras kom en samling ”skisser och sms” på soundcloud. och han jobbar på ett debutalbum. Men formatet känns ganska orelevant – Leslie Tay tar sig an r’n’b och det svenska spåket med en mjukhet och passion som känns alldeles ny – helt kärleksfull. I vilken förpackning det kommer kvittar – bara det kommer nytt snart.

 

– Jo men jag jobbar på att ett album ska komma ut 2017. Jag har gjort en del bra låtar till det. Det är lite större låtar. Själva känslan är större, det är lyxigt.

Vad skriver du helst om?

–Inspirationen till mina texter kommer från minnen av kvinnor jag varit med och kvinnor jag är med i dag. Det mesta är verklighetbaserat. Det är enkelt att berätta historier, när man bara berättar sanningen.

Har du väldigt bra minne?

– Jag minns känslan mer än själva situationen. Känslan som sedan lever vidare i musiken.

Hur hittade du ditt språk?

– Det är något som växt fram under en lång tid, som jag nu lärt mig att hantera. Att skriva på svenska började som ett skämt. Jag och Sonny Falhberg (Norlie från Norlie & KKV) skojade fram lite låtar, men så blev det bra. Och vi ställde oss frågan, varför har ingen gjort det här? Tillslut blev det jättebra låtar och jag visste inte vem jag skulle ge dem till. Det var då jag kom på att jag skulle släppa det själv.

Varför är den här typen av  r’n’b på svenska en sådan smal genre, typ fram till nu?

– Ingen har vågat tidigare. För att göra det bra måste man ha självförtroendet att vara både sexig och sårbar – man får inte vara rädd för det.

Kan det inte vara svenska språkets fel då? Att det är lite… stift och fattigt?

– Jo, svenskan kan vara begränsande. Jag måste jobba en del kring språket för att den rätta känslan ska komma fram, det får inte bli för ”fint” heller, det blir stift. Men en bra sak är att jag är från Skåne. Då kommer man undan med mycket, språkligen.

Hm. Ge mig ett exempel!

– Jo men istället för att säga ”det här” säger jag ”denna hära”. Jag kan bryta det traditionella sättet att skriva på tack vare min dialekt.

 

Här är Leslie Tays senaste. Ett klubbigt samarbete med norska Unge Ferrari.

 

Intervju: Leslie Tay

När jag hörde honom sjunga första gången höll jag andan. Om jag inte redan suttit ned hade jag satt mig. Han sjöng Sofie på Dramaten, just innan Seinabo Sey gjorde sin exklusiva konsert där på stora scen. En vitklädd balettdansös dansade långsamt och mjukt till den avskalade låten.
Jag ba. Vem är det här? Vart har han varit? Vad sjunger han om? Varför rör det mig rakt ner i stolen?
Och varför gick han bara av utan att någon presenterade honom?

Nu vet jag att det var Leslie Tay som förbandade Seinabo – bolagskompis på Universals underetikett Sweden Music. Han sjung Sofie – en låt tillägnad stadsdelen Sofielund i Malmö.
Leslie Tays första ep 12 år släpptes just och jag mailade honom några frågor för att höra mer om den drabbande socialreslism han skriver. 12 år är en uppväxtskildring av ett Malmö som är utlämnat till fattigdom, segregation och orättvisor. Jag tänkte genast på Lilleman, ni kanske minns. 15-åringen som gjorde Vart tog pappa vägen? – och som jag och min vän Emma faktiskt producerade en dokumentärfilm om som examensarbete på vår tv-utbildning. Lilleman försvann.
Men just nu är de här ärliga ögonvittnesberättelserna är någonting vi ser allt mer av.
Joel Almes nya skiva Flyktligan är ett annat exempel på en uppgörelse med trasig uppväxt, det fula, smutsiga och gömda. Jag tror det bara är början på en ny svensk poplyrik. (Inom hiphopen är skildrningen ingen nyhet).

Hej Leslie, du har just släppt din debut-ep- hur känns det?
– Det känns som att allt har börjat för mig i och med det här släppet. Från och med nu så finns det inga rödljus. Inga som jag kommer stanna upp för iaf.
Vad har du gjort innan?
– Det har hänt mycket i mitt liv. Enkelt så kan jag säga att jag har nu erfarenheten att lita på min egen kraft.
Hur var din uppväxt?
– Den var kaos. Jag har faktiskt inte lust att gå in mer på det just nu. Jag har precis fått iväg nåt som jag levt med i 12 år.
Hur har din uppväxt format dig?
– Ska jag vara ärlig så har jag inte reflekterat över min uppväxt mer än det jag skriver i min musik.
Hur har du det i dag?
– Jag lever fortfarande med de berättelserna som finns i 12 år men ibland kan jag blocka ut dom och då leva i nuet.
Vad handlar låten Sofie om?
– Jag tror inte att jag vill säga det. Det förstör lite av min tanke att låta folk tolka den på sitt eget sätt. För mig är det den ultimata kärlekssagan.
Vad fick dig att skriva den?
– Saknad.
Du skriver självutlämnande texter om din svåra uppväxt – vad ger dig styrkan att göra det?
– Styrkan kommer ifrån att jag lämnat dessa upplevelser och berättelser bakom mig.
I min värld så finns det ingen tid att stanna upp, utan bara gå vidare.
Jag tycker det är ett sätt att skriva som tidigare främst funnits inom hiphopen och proggen – tror du att det sprider sig till den svenska pop/soulmusiken mer?
– Jag tycker att det redan görs och kommer bli ännu mer när tex. Cherrie släpper sin debut.
Om din skiva var en bok vilken bok skulle det då vara?
– Där jag kommer ifrån finns inga författare, så den boken finns inte.
Vad har du på gång under året?
– Mera musik. Har precis startat ett bolag (You-Meh) och jobbar med artister som för mig är egensinnade med samma mål som jag.
Hur ska du fira släppet av 12 år
– Jag firar inte. Men min manager kommer tvinga i mig champagne.