TOMMIE X

HALLOWEEN 2015 DEL 2

IMG_4852_Fotor

Så i lördags var det alltså dags för Elinors och min storslagna Halloweenfest som vi hade planerat i veckor i förväg! Vi hade New Romantics-tema och i inbjudan krävde vi av alla att STAND AND DELIVER när det kom till costumes, och det gjorde de verkligen, wihooo!!!

 

IMG_4826_Fotor

Här är Elinor och jag i dörren hemma hos mig redo att ta emot gäster. Elinors dräkt var inspirerad av Siouxsie Sioux med en touch av Strawberry Switchblade och jag var någon form av blandning mellan Adam Ant och Steve Strange. Min kavaj är från Röda Korset (80 pix fick jag ge, wohoo!), hatten från Patricia Fields med plymer från Smink & Perukmakarn och kråset har Gabi sytt.

 

IMG_4834_Fotor

Jag sminkade och klädde ut bae Paul till Boy George! Hatt från Dr Denim, scarf från Humana, kimono sydd av Roffsan (från en gammal Rebecca & Fiona-video) och t-shirt med texten ”Paul Says Relax” som jag tryckte på T-Shirt Bar!

 

IMG_4902_Fotor

Gurkan va också Steve Strange med FUCKING BRAVUR!!! Det va hans fru Chili som hade sminkat honom fy fan vill att hon ska sminka mig också :)))

 

IMG_4846_Fotor

La Emma Veronica tillsammans med sin PV Noa!

 

IMG_4918_Fotor

Saba och Susanna!!

 

 

IMG_4903_Fotor

Fireside-Per!!!

 

IMG_4911_Fotor

Paul, Peter och Vendela, oh så likt ”Peter, Paul & Mary” som Britney en gång sjöng! Undra vilka hon menade?

 

IMG_4895_Fotor

Vendela, Jimmy-Ray och Robin.

 

IMG_4906_Fotor

Emma och jag med Elinor smuttandes på den goda bålen i bakgrunden! Vi gjorde bål på en del vodka och tre delar ”Vira Blåtira” som är en läskedryck med skitsnygg blå färg! Ett riktigt bra Halloweentips som ni väl får försöka minnas till nästa år då…

 

IMG_4857_Fotor

Fashion!!!

 

IMG_4869_Fotor

Richard tillsammans med Toa som channeled a young Olle Ljungström.

 

 

IMG_4868_Fotor

Emma och jag innan vi packade sminkväskan med touch-up kajeler och drog på rave!!!

 

IMG_4966_Fotor

Minsann, minsann, en riktig fullträff till bild på Vendela! Ska maila henne denna nu DIRR och föreslå som ny profilbild på hennes bookacockneyprossie.co.uk-sida!!!

 

IMG_4969_Fotor

Vi träffade ett barn Elinor och jag sett på stan hela veckan på ravet som vi vill casta till vår kompis modellagentur, han va utklädd till Joker, men sa att han redan hade agentur, så slutet gott allting gott!!! Hallå, fy fan va jag redan längtar till nästa Halloween, då vill jag vara ”Saga Norén, länskrim Malmö” hahaha fy fan vad jag älskar Bron!!! Puss

 

WEEKEND I LONDON

Nämen vet ni vad som verkligen kan pigga upp i det regniga höstrusket! Jo, en weekend i det minst lika regninga London! Skoja, åkte bara dit för att vara med min sugar baby love!!

 

Som resepartner valdes den eminenta radiostudenten Vendela, via den smidiga hemsidan bookacockneyprossie.co.uk! Här besöker vi en konstboksmässa i White Chapel Gallery, där vi hittade coola Nill Editions som bl.a gav ut Linnea Sjöbergs ”Salong Flyttkartong”-bok, och i den fanns det en bild på min tatuering som hon gjort! Man bah *it’s all connected man*!!! Så här står det om hennes projekt:
”Boken ”SALONG FLYTTKARTONG” är en 346 sidor lång summering av den mobila hemmatatueringsstudion Salong Flyttkartongs tvååriga existens. Under perioden har Salong Flyttkartong med ett glatt FTW turnerat runt och genom att spontant erbjuda tatueringar utvecklats till ett intrikat participatoriskt verk. Den öppna processen har genererat en specifik estetik, ett helt eget rum i spänningen mellan tatueringsteknikens inbyggda permanens och den performativa spontaniteten.”

Tror man kan tjacka den från deras hemsida så KLICKA KLICKA!!

 

En underbar brunch blev det sen i något pittoreskt kvarter bortom Dalston typ. Vi åt nån bulle med grejs på och drack skitstarka Bloody Marys som är krogisarnas älsklingsdagdrink!

 

Sen drog jag till Shoreditch där jag skulle bo med <3 BAE <3 och här är en byggnad som är gamla Town Hall, så jävla snitsig och goth, älskar den.

 

Vi gick till den underbara ”matbazaaren” (obs vet inte vad den heter på riktigt, bara jag som låtsas att den heter så) på Brick Lane där man kan äta mat från alla världens hörn!! Så trevlig stämning där, här är nån kycklingblabla och nudlar från nåt Asien-land, mums!!!

 

BAE!!!!!!!!!!!!!! Längtar så mycket till att han ska komma hem.

 

Dudde visar upp coola solglasögonen från Ann-Sofie Back som jag fick i födelsedagspresent av Martin och Emma Veronica, kan de bli finare bästisar eller? Har velat ha dem sedan 2010 (tror jag, försökte forska utan resultat, kan ha varit längre!!!).
UPDATE! De är från AW09 enligt Asb själv! Fattar ni!! i 6 år har jag drömt om dem <3

 

Vendelas syster Miranda som bor i London hade hoooouuuse party på lördagen, det var kul!

 

Vi drack vodka shots och pratade om en bunker från andra världskriget de hade upptäck i sin trädgård. Sen på måndagen åkte vi hem!!! Puss London vi ses snart igen :)

 

En spaning på 2015 – 1987

Det är nytt år och fullt av förväntningar på ny musik, nya artister, nya genres och nya samarbeten. Vem blir årets Seinabo Sey-sensation? Vem får årets internationella Tove Lo-genomslag? Och vem blir årets Lorentz?
Kanske är 1987 svaret på någon av de frågorna.

När 1987 släppte sin första låt, tårdrypande Ocean, hade världen inte hört någonting liknande. Det var poppig r’n’b på svenska, med tokiga utsvävningar som bara R Kelly brukar komma undan med. Och så personlig som musik bara kan bli när en man sjunger hjärtat ur sig på sitt hemspråk.
1987 släppte låten Michelle. Sen kom Lorentz Kärlekslåtar, Sakarias Atlanten och ja… tre är ett gäng så en ny genre modern svensk-r’n’b var född.

Bakom det krypiska artistnamnet 1987 döljer sig Victor Holmberg. Han har sällan setts på bild, på omslaget vänder han ryggen till, fram till nyligen gick det det bara att hitta en enda intervju med honom på nätet. Fram till nu har han varit ganska hemlig. Men 2015 kommer debutskivan och Victor är redo att träda ut ur sitt gömställe.
– Det var egentligen aldrig någon medveten strategi att vara så hemlig. Men samtidigt ville jag känna mig fri att skriva så nära och personligt som jag gjort, utan att det skulle kännas helt utpekande. Ärligt, hade mitt artistnamn varit Victor och sjungit det jag sjunger hade jag kräkts i min mun. Sen jag tycker inte alltid det är snyggt med bilder på ansikten, säger Victor när vi ses.
Det är strax innan jul och han är på en kortvisit i Stockholm. Sedan två år tillbaka bor Victor i London tillsammans med sin engelska fru Rachel. Vi dricker färskpressad apelsinjuce på Il Caffé. 1987 är hans födelseår. Men för Victor symboliserar det en hel generation, eller årskull.
– Låtarna handlar om mig och mitt liv, men det är präglat av min årskull och åren jag växte upp. Varje generation har sin signatur. De innan och efter mig upplever jag som vilda. Medan vi som är födda 1987 är vemodiga, lugna och nostalgiska.
En ganska exakt beskrivning av hur 1987 låter. Innan förra året tog slut hade Victor släppt låten Bomb – ytterligare en singel svävar runt bland molnen:
”Jag vill ha nåt mer, vill inte leva i en verklighet. Jag vill se en sol som inte sviker varje sommarlov.”
Trots att hela 1987-projektet är på svenska har låtarna plockats upp av internationella bloggar och tidningar.
– Jag tror jag har lika många svenska som internationella lyssnare. Det är kul, ett slags Sigur Rós-effekt. Man måste inte förstå texten för att sången ska gå igenom, säger Victor.
Han växte upp i Stockholm, yngst av fyra bröder. Att hitta sin plats i familjen var ganska knepigt. Och Victors barndom präglades av en vilja att vara äldre.
– Jag och många i min årskull är sådär, brådmogna. Jag har alltid velat sjunga om ämnen som berör, med ett sjupt allvar i sig. Redan när jag och min kompis började göra musik som 12-åringar var vi dödligt seriösa.
Victor berättar om pojkrummet med Joy Division-affischerna, om den outtröttliga jakten på nya musikstilar och viljan att ge ut sin egen musik. Albumet har han skrivit och spelat in själv, i lägenheten i London. Precis som när han skriver går han upp i minnena när vi pratar och plötsligt är han alldeles blank i ögonen.
– Jag ser tillbaka mycket på albumet. Det handlar om vänner och kärlek och livet. Hopp och ljus i vemodet. Det var som om jag var tvungen att få ur mig alla min ängslan för att över huvud taget kunna gå vidare och göra musik om annat.

Här är några andra svenska pophopp för 2015:

JOY  Kattkvinnan Joy har troligtvis landets mest extravaganta stil. Hon kör de legendariska raderna ”Spela korten rätt fast jag fick den sämsta handen” på Lorentz Där dit vinden vänder. Är aktuell med låten Din vind tillsammans med Panda da Panda.

MAJA FRANCIS  Hon hade Veronica Maggio som kör på en showcasespelning. Och skriver glittersnistrande poplåtar om att förlora sig i drömmar om rymden och dansa bort vuxendomen med disco. Som om Stevie Nicks bildade band med Haim, typ.

SIRENA  Noonie Baos protegé släppte energiska poplåten Chemicals som tog henne ett par välförtjänta varv runt www. I början av året kommer en ny singel som heter Lunar Lights och lite senare en ep.

 

DOLORES HAZE Stockholmskvartetten beskriver sig själva med de tre orden överskattade, porriga och supersnygga. De spelar överenergisk, bedårande och ascool replokalsrock som får en att vilja skita i allt och starta band. De släppte Accidental ep förra året och i år kommer deras första alster på skivbolaget Woah Dad!. Redan 2015 års soundtrack till mitt lilla liv.

Årets låtar
Årets skiva
Årets konsert
Årets resa
Årets scenstil
Årets fniss
Och en liten spaning på 2015

Årets resa 2014

2014 var ett bra resår. Jag har varit i London, Dublin, Berlin, Kreta, Barcelona, Sardinien, Belgien, Gran Canaria och Köpenhamn. Nästa år ber jag till resegudarna att få möjlighet att lämna Europa för USA och Asien.

(Jobby, jobby, resy, resy)

Men i korthet. Här är årets…

Konsertresa: Att se och träffa Miley Cyrus på O2 i London. Miley gled in i röda lackbrallor på presskonferensen där jag och ett fåtal journalister samlats. Hon bad sitt pressfolk hålla tyst, väjde inte för några frågor och la in ett fuck i mellan varje ord tror jag. Sån rockstar. Ingen kommer någonsin att kunna spektakelchocka någonsin igen. Inte efter cirkus Miley, som avslutades med att popstjärnan red runt på en flygande korv med bröd.

Plus i kanten för att jag kunde skriva recensionen på en fin restaurang med bubbel och ceviche som belöning efteråt (istället för sedvanliga taxiresa/hotellrum/tom hotellbar/stängd hotellrestaurang).

Läskigaste: En bergsbestigning på Sardinien i februari. Utan led, utan karta och med ett gäng italienska jägare vid bergets fot. Med den vidunderliga mindes jag plötsligt det väsentliga: Jag har ju svindel. Fick äta matsäcken liggandes.

Resesällskap: Otis och Ivar. En vecka i poolen. Höjdpunker som chokladmjölk på tapp och inköp av Özil-tröjor.

Resekontor: Hotellrummet med panoramautsikt över floden, poolen och resten av östra Berlin.

Reseplagg: Min godisbikini från Juicy Couture.

Shopping: Dover Street Market i London är bra för arbetsmoralen. Butiken i sex våningar får mig att vilja ta 40 extrajobb för att kunna köpa någonting ur den utsökta modekonfektionen som finns där.

Årets låt
Årets skiva
Årets konsert
Årets resa
Årets scenstil
Årets sämsta
Och en liten spaning på 2015

Return of the resår

Efter Kieszas spelning på Electrowerkz i London var storsnackisen (näst efter hennes flexiga röst och roliga show som gått helt vilse i 90-talsjunglen) hennes underbyxor.

Eller, i sanningens namn linningen på byxorna som låtsades vara en boxertrosas överkant.  Jag och delar av mitt sällskap fick den breda resårkanten på hjärnan och ville helst gå på jakt redan vid midnatt efter spelningen.

 

 

När jag gick i högstadiet och den här videon rullade på z-tv hela dagarna var de breda byxorna under vilka troskanten (gärna Calvin Klein) skulle synas tydligt, vår skoluniform.

 

BACKss14Lookbook44 BACKss14Lookbook22

 

I sommar har ju BACK gjort succéartat mode av idén, med sin logomaina och tunga resårkanter över shorts och kjolar.

 

10388028_1398948283726192_2135256106_n

 

Men Kieszas outfit kom från Kokon to Zai (KTZ), ett multikultipunkinspirerat och Londonbaserat märke under ledning av Marjan Pejoski. Deras kläder har bland annat synts på Rihanna tidigare.

 

(Läs min intervju med yrvärdret, marinsoldaten, designern, modellen, ballerinan, låtskrivaren och artisten Kiesza här)

 

STHLM -> LONDON

 

 

Mot London nu! Alltid lika spännande att se om en kommer överleva Skavsta eller inte. Denna gång kostade biljett med Ryanair 250:- och billigast med annat bolag 1500:-, så det var inte så mycket att välja på. Lovar alltid mig själv att aldrig åka med dom igen, men när det skiljer mer än en tusenlapp så är det bara att bita ihop. Kul också att komma fram mitt i natten och åka runt med olika bussar i tre timmar själv med alla ens värdesaker i ryggsäcken för att komma hem till Daniel. Woho däää här blir kul!

// I´m going to London now!

bloglovin

Nittiotal och fankultur på de brittiska öarna

kiesza

 

I helgen var jag och såg Kiesza live på den lilla klubben Electrowerkz i London. Jag har postat den härliga dansvideon till Kieszas enda utgivna låt Hideaway tidigare. Live var kanadensiskan övergrym och hade en så inspirerande stil att jag och mitt sällskap skrek efter tjocka resår-linningar (tänk Robyn -94) i 20 minuter efter spelningen. Även musikaliskt sprutade nittiotalsreferenserna över publiken som konfetti. Innan konserten intervjuade jag Kiesza, texten kommer på bon.se.

 

bild-10

 

Efter London tog jag flyget till Dublin för att gå på en annan konsert. Det regnade och var nio grader i luften, men 80 000 One Direction-fans värmde bättre än någon värmebölja.

Jag tror inte jag såg en enda människa som inte hade minst ett 1 D-plagg på sig under hela den irländska helgen. På den gröna ön är inte fansen koncentrerade till tonåringar om en säger.

 

dublinannah

Jag trivdes naturligtvis finfint.

TANKAR OM SKÄGG PLUS BILDER FRÅN LIVET

jag

Äeeh tjena! Här är en jätteful selfie jag tog för er skull! Obs detta var ej en förtäckt önskan om att få lite komplimanger, jag tycker jag är fin och har en fantastisk stil.

På tal om det, hur går det för alla? Jag tänker på killar. Har de insett att det är kul med italodisco och att va lite skoj liksom, typ mkt färg och frukt. Jag vet inte riktigt själv hur jag menar men kanske kommer 2014 bli en ny rolig era? Kanske kommer folk sluta försöka se ut som träslöjdslärare AKA ”ha skägg”? Skäggkillar är ju som en sjukdom som bara ”ökar” hela tiden :( Det finns ju dels bögkillar med skägg, de bara dök upp helt plötsligt, tror det va i sammanhang med att Butt Magazine började finnas. Tänker att fenomenet antingen är någon sorts gayversion av sånt Elsa Billgren-beteende att de vill vurma om förr i tiden och lajva en era, i deras fall uppskattningsvis 70-talets San Francisco, eller så har de sjuuuka daddy issues eller kanske bara inte orkar va fräscha och ”raka sig och banta” osv. Sen finns det ju straighta med skägg, de är helt otroliga. Kan tänka mig att de bor i såna lägenheter en ser i bostadsannonser ibland. Svartvita foton på nån de förmodligen inte känner eller är släkt med. Massa bråte överallt, typ kasserade bruksföremål inköpta dyrt i prydnadssyfte, noggrant uppställda i en stringmöbel från örtitalet designad för ”hemtelefon” och ”telefonkatalog”. Så fanns inte ens telefonkataloger längre!

: PPpppPPppppp Istället ligger det en… Supremekeps där :(
Nä usch ska sluta snacka om det här, fan tråkigt ju.

 

jinders1

Här är Little Jinder i ”en taxi genom ett regnigt London”. Förresten är videon klar nu, blev så nice:

 

selfie

Här är en bild från när Arvida Byström och Claire Kurylowski sitter i studion i Östra London och arbetar med materialet. Jeanskjol bidrar glatt med att ta selfies.

 

ew

Kolla äkta blogg, tog en bild på goda maten vi åt inatt. Riktigt brittisk kost!

BLOGGRUBRIK ”LONDON CALLING” HAHA SKOJA

Imorgon åker jag till London för att filma en musikvideo med Little Jinder! Det ska bli så roligt för Jeanskjol som hon (enligt sig själv) egentligen heter är världens roligaste plus att det är en av mina absoluta favoritfotografer/konstnärer Arvida Byström som regisserar. Det är den första musikvideon hon regisserar, I am very excited! Det är för övrigt hon som tagit bilden i min bloggheader. Den bilden är min favoritbild på mig därför att jag verkligen gillade det där håret (smält smurf-isglass) och egentligen inte tycker om att le på bild men när Arvida fotar gör jag det!

Kanske lyckas blogga något på plats i London, har för säkerhets skull lärt hunden att uppdatera utifall jag failar:

 

datahund