Annah Björk

Stilrelease #2 Bruce Springsteen

I stilreleasen recenserar jag artisters look i samband med ett nytt album eller lansering.

I dag är det lyckliga objektet en av rockvärldens största stilikoner.

 

Unknown-1

 

Den här affischen får duga, då själva pressbilderna har en annan styling.

Bruce har inte bara gett oss kvällstidningsbilagor tjocka som romaner. Han har också skänkt rocken arbetarklassnubbe-stilen: vit t-shirt och jeans. Uppkavlade skjortärmar och muskler. Knullrufsigt hår och yrvaken blick.

Det ska han ha all heder för.

Med sitt 18:e album High Hopes har dock Brucie klippt sig och gett Tom Morello från Rage Against the Machine ett (producent)jobb. Stilmässigt har Chefen hakat på trenden med att klä sig i jeans från topp till tå, som syntes på catwalken för ett par säsonger sedan.

Canadian suit kallas looken och är ingenting att apa efter. Hör ni det, alla små-Brucar där ute (ja, jag pratar om dig, Lundell, och dig Krunegård, och dig, Håkan)?

Eller, om nu Bruce inte hänger på New York Fashion Week. Är det den här humoristiskt gräsliga bilden på Britney och Justin på AMA 2001 som suttit på inspotavlan?

Unknown

 

Från High Hopes: Här gör Bruce Springsteen en omtalad cover på en av världens bästa låtar, Dream Baby Dream med Suicide.

 

Stilrelease#1 Markus Krunegård

Under vinjetten Stilrelease kommer jag recensera artisters nya kläder. Ofta kommer den första ledtråden till hur ett nytt album låter i ett pressmeddelande med tillhörande bild. En statementbild, som ska förstärka den nya looken och det nya soundet.

Tänk Katy Perrys Roar där eyelinern och den blå peruken bytts ut mot ljus ögonskugga och girl-next-door-rufs. Eller Håkan Hellströms Born to run-styling i John Scarisbricks fotografi.

Bilderna som får oss att fundera på vad artisten vill förmedla, vad vi har att vänta.

 

Först ut i Stilrelease-följetongen är Norrköpings mini-Lundell, Markus Krunegård, som i slutet av förra veckan skickade ut den här bilden:

 

xe2mavb9jycdd1cv1qhk

Oh, you’re so silent, Markus.

 

I ett skrattretande informationsfattigt pressmeddelande framkommer till slut att Krunegård jobbar med nytt och att han inviger Bråvallafestivalen i sommar. (En tradition att lokala hjältar får den äran, i somras föll lotten på Eldkvarn).

Rubriken i pressmeddelandet säger att Krunegård jobbar med ett ”nytt projekt” – vilket får mig att undra om det är ett nytt band. Eller, flummigare fantiserat, ett nytt koncept? Annars borde det hetat att han jobbar med en ny skiva…

Hur som helst poserar Krunis på den nya bilden på ett instagramsoftat foto i lång page och leopardkavaj. Ser ut som tidig morgon, på väg hem från Hela livet var ett disco – på väg någon annan stans.

Jag älskar blicken. Pagen. Det superknäppa och det ambitiösa i att Krunis klär ut sig leokavaj.

Att en gammal indierock/poppunk/emosynthare som han gestaltar sig så androgynt, vågat vackert och lustigt kitschigt är nästan lika oväntat som att Petter skulle sporta högklackat.
Stilen är sextiotalsglamourös och jag föreställer mig att att Mick Jagger eller den här herren är förebilder:

 

JOHN-LENNON-68-2_1781144a

John Lennon 1968

 

Eller så är det så enkelt att frugan jobbar i modebranschen och får använda sin rockstar som sminkdocka.

Frågan är vad bilden vill säga om hur Krunis kommande skiva låter.

Jag sätter mina guldpengar på att det nya är elektroniskt, drömskt, luftigt, eftertänksamt och eskapistiskt.