Annah Björk

Årets låtar 2014

Vi är låtgenerationen. Spotifygenerationen. MP3-generationen. Vi lyssnar på musik låtvis, därför är listan över dem mer relevant än årets album. Men det finns andra orsaker till att summeringen av årets enstaka låtar smäller högst.

Det sägs ju att doftminnet är det starkaste. Men jag undrar om inte låtminnet är snäppet skarpare ändå. Det finns nu mera så många låtar jag inte längre kan lyssna på utan att någonting rasar lite inom mig, fast de hör till mina bästa. (Läs: exempelvis Transatlanticism med Death Cab For Cutie, Fidelity med Regina Spektor eller Försent för Edelweiss och Klubbland med Håkan Hellström.) Och så är det låtarna som direkt tar en tillbaka till en specifik stund. När jag hör I got 5 on it med Luniz från 1996 är jag tillbaka i min bästis Marias lägenhet i Majorna. Vi är 15 år. Solljuset lyser in genom alla fönster, dörren till den franska balkongen står på vid gavel. Det luktar starkt av blandningen av fimpar, gårdagens hootch och Ajax rengöringsmedel. Vi har snowboard-goggles på huvudet, Björnes Magasin-tishor och trosor. Och vi städar. Luniz går på repeat för det är vår dagen-efter-fest-låt, ända sedan den dagen en kille glömde kvar den på partyt. För alltid en av mina minneslåtar.
När jag i framtiden kommer se tillbaka och minnas 2014 genom låtar tror jag mig veta exakt vad jag kommer höra och vilka minnesbilder jag kommer få upp:

CEOs Whorehouse på högsta volym under förälskade förfester i en Söder-lägenhet så liten att den knappast klarar EU-måtten för vad som kan klassas som en lägenhet. Eric Berglunds neonfärgade tripp gränsar nästan till schlager i sin catchyhet. Men de vridna pitchade rösterna mot det skrämmande mörka placerar den långt ifrån Christer Björkmans grepp. Jag höjer och dansar och han som är med mig tittar oförstående. Men sedan sjunger vi låten i månader efteråt.

Lana Del Reys West Coast är kanske inte juvelen på albumet Ultraviolence. Men det är den, hennes första singel, som skvallrar om hur Lana modigt lämnat den hiphopinfluerade popmusiken för en flummigare rockvariant. Jag hör den i det vackraste hotellrum jag varit i, i Shoreditch, östra London. Det är regning vår, molnen utanför ligger lika tunga som basgången i låten. Lana väser fram s-ljud som Dana Scully och jag förflyttas många hundra mil västerut.

Några månader tidigare avslutar jag min avhållsamhet från de flesta former av gitarrrock. Ja, jag har smyglyssnat lite under de sista åren, men annars har mitt musikaliska fokus legat på hybrider av hiphop, r’nb och elektronisk pop. The War On Drugs fulländade låt Red Eyes sätter stopp för det. Tillsammans med Ryan Adams som gör ett oväntat men välkommet gästspel i mina Molami-lurar med
Shadows. Jag springer och springer och springer längs grusvägarna i Vinterviken, runt sjön Trekanten och upp för mördarbackar med rockmännen i öronen. Jag springer med Taylor Swifts Shake it off och Tove Los Stay High på högsta volym.

Lykke Lis Just Like a Dream hör jag första gången på en flygbuss fast i vägarbeten på
väg från Arlanda. Älskar pga är den sorgligaste låten med de gladaste tonerna.
Iggy Azaleas Fancy kommer för alltid påminna mig om den globala take overn av kvinnliga rappare under året. Bråken med Azealia Banks, bråken om rätten till rappen, bråken om rövarna.

Karamellerna Rebecca och Fiona och Candy Love gör Ibiza-sommar av vilken grå dag och vilket hopplöst samhälle som helst. Och just den förmågan är vad som gör duon så bra, de motar allt ont med sitt eviga disko. Glitter, Buffalo, vitt vin och cigg.
Lorentz Där dit vinden vänder är kaos och lugn i en bitterljuv hipstersymfoni i sommaren som aldrig ville ta slut. ”Alla ville leva life den här sommaren”, sa Lorentz när jag intervjuade honom.
Tru dat.

Ett fett hedersomnämnade tilldelas Linda Pira. Hon väckte en armé av hiphop och soul-tjejer med sin remix av Knäpper mina fingrar. Och vips fanns inte det gamla argumentet ” det finns ju inga rappande tjejer” att använda som försvar för de som förbisett dem. En dörröppnare och tidsmarkör mer än ett musikaliskt mästerverk. Men det finns ett före och ett efter.

Årets låt
Årets skiva
Årets konsert
Årets resa
Årets scenstil
Årets sämsta
Och en liten spaning på 2015

Premiär: NONONO x Kleerup

Hungry Eyes Remix

 

Trion NONONO har det senaste året gått från två producenter och en psykologistuderande låtskrivare till en av de mest uppmärksammade svenska akterna. Trion består av Astma & Rocwell och Stina Wäppling (intervju här) avslutar snart en lång USA-turné. Men de ligger inte på latsidan för det. I dag kan Vad e det för mode-bloggen premiära Kleerups remix av singeln Hungry Eyes.

För oss har Kleerup alltid varit inspirerande och nyskapande. Sjukt kul att han fick feeling och gjorde sin egen tolkning av låten, säger NONONO om samarbetet.

Med på epn finns också en remix av en annan svensk slags superstjärna – producenten Björn Yttling. Han producerar bland annat med Lykke Li och Chrissie Hyndes kommande album Stockholm.

 

Så här låter NONONO x Kleerup:

 

Detta har hänt

 

 

Vi börjar med en kort resumé:

Jag firade påsk med Lana del Reys singel West Coast och tänkte på när jag gjorde vad jag fortfarande tror är den enda svenska intervjun med världsbästskan.

 

Sen blev jag magsjuk men pallrade mig i väg för att träffa Rebecca och Fiona. Superduon som inte bara gjort vårens album (jag har lyssnat det sönder och samman redan). Utan lever också enligt en helt egen filosofi (som går ut på att ha ett gott humör och vara god typ) och klär sig dödens snyggt. Sedan jag såg dem första gången har jag önskat och ångrat mig att jag inte blev den tredje medlemmen.

 

inaction

 

Men jag jobbar på det. Bland annat färgade jag håret lila när jag kom hem. Inte första gången jag gör det, men ändå. Jag köpte även en turkos färg som jag tänkte testa nästa vecka. Det är en inpackning, som bara fäster på blekt hår. Och den tvättas ur väldigt snabbt. På mitt hår tar det bara tre tvättar ungefär.

 

lila

 

Eftersom det var ganska synd om mig gjorde jag en snabb visit på bättre hotell med ännu bättre spa. Stort plus för badrocken som var utformad som en överdimensionerad kappa med fashionabel luva och allt. Även plus för poolen 22 våningar upp samt mitt mod att hänga i den alldeles själv.

 

bild-10

 

Det om detta. Nu sveper jag in mig i mina mörkaste sjalar (dock inte från Lykke Lis egen kollektion för  &Other Stories) och åker till Berns där Lykke Li spelar sina nya låtar från fenomenala och kommande albumet I Never Learn. Om ni ser nån helt introvert som verkar ha gått upp i Lykke-Nirvana stå och dansa i de vackra lokalerna kan ni säga hej för det är jag.

 

Lyssna på remixen på No rest for the wicked med ASAP Rocky. Gör det.

 

Ny video från Lykke Li

OMG! Lykke Li smygsläppte just en video till det första smakprovet från albumet I Never Learn. Reisserad av Tarik Saleh, som har regisserat videor för henne tidigare och i vars film Tommy ju Lykke har en roll.

Låten heter Love Me Like I’m Not Made of Stone och är brutalt vacker och smärtsamt nära. Den är avskalad och låter som någonting helt annat än det rytmbaserade och suggestiva Wounded Rhymes. I en artikel på Pitchfork framgår att Björn Yttling co-producerat och att Lykke Li inleder sin vårturné på Berns den 24 april.

På Pitchfork avslöjas också låtlistan på albumet:
01 I Never Learn
02 No Rest for the Wicked
03 Just Like a Dream
04 Silverline
05 Gunshot
06 Love Me Like I’m Not Made of Stone
07 Never Gonna Love Again
08 Heart of Steel
09 Sleeping Alone

 

Åh Zhala kom ut i kväll

Zhala Rifat

 

En sommar för snart två år sedan satt jag hemma hos Zhala i en minietta på Götgatan. Eller, hemma hos hennes bästis. Zhala bodde ingenstans, för hon hade lånat ut sin egen lägenhet till vännen och konstnären Makode Linde.

Så, jag och Zhala satt på sängen, mitt emot varandra, drack te och pratade om hur det var att turnera med Lykke Li, om Zhalas musik och liveframträdanden. Det var ganska flummigt eftersom jag bara hört en enda låt av henne, Slippin around. Den, å andra sidan, hade gjort så stort intryck på mig att jag bara ville veta var allt det mystiska, raveiga, flummiga och skräckiga i den kom i från. Hur spelningen på Way Out West skulle uspela sig var också speciellt att tänka sig, med denna enda låt.

Zhala visade mig Bollywoodfilmer och berättade att hon var besatt av dem som liten. Det gav en liten ledtråd. Jag fick också höra en låt som hon ”snart skulle släppas som singel”.

Snart blev till två år… Först dag släpptes Prophet – en ep med Slippin Around, två versioner av titelspåret och en låt som heter Efter Livet. 

Det är bara att släcka lampan, tända strobet. dra på uv-sminket och snurra snabbare, snabbare, snabbare, snabbareeeeeeeeee.

(Eller spana in Grammisgalan i kväll där Zhala uppträder tillsammans med sin skivbolagsboss Robyn)

 

the soundtrack of girls life

 

 

I morgon söndag har den tredje säsongen av Girls premiär i USA, det är veckans största IH! I både ettan och tvåan har en svensk låt en avgörande roll i varsin scen. I säsong två är det Hannahs kväll på droger som urartar i en dans som får mig att vilja bli den partyknarkare jag aldrig varit (och aldrig kommer bli pga för gammal och klok). Med öronbedövande megahit från Icona Pop i huvudrollen.

Den första är Robyns Dancing on my own i scenen där Hannah och Marnie har ett förlösande disco i sovrummet efter att de varit ute på varsitt äventyr.

 

d7c8175f

 

I nya säsongen spelas enligt en intervju med seriens musikläggare Manish Raval på radio.com helt nya låtar. Artisterna på soundtracket ska vara Miguel, Beck, Jenny Lewis, Lily Allen och Christina Perri.

Allt låter fullständigt logiskt, och som jag uppfattat det är alla utom Becklåten orginallåtar skrivna för serien. Det är fett. Men är uppställningen inte lite…. trist?

Vi får se hur den utökas. Vi får även se hur väl ryktet från i somras stämmer, att Kim Gordon gästar serien med en roll.

Och den stora frågan kvarstår. Vilken blir årets svenska electrobomb som får explodera över en hel scen?

För två är en trend, right?

Valet är inte lika givet som i föregående säsonger. Om Lykke Li hade hunnit släppa sitt nya hade det varit en lågoddsare. Men det är fel timing. Så kanske Lune. Eller BBC-hypade systrarna Say Lou Lou. Frida Sundemo. Gärna Elliphant, The Knife eller Jenny Wilson. Eller varför inte minirapparen Young Lean?

Vem tror du?

 

13 december: Lykke Lis Longchamp (SÅLD)

Bon och Lykke Li önskar glad Lucia genom att auktionera ut Lykkes fantastiska Longchampväska.

lykke_3

I dag är det dags för Lykke Lis fina Longchamp-väska att auktioneras ut i Bons insamling för Röda korsets hjälparbete i Filippinerna.

– Väskan är från mina hustlerdagar i New York. Jag fick den i utbyte mot ett dj-gig för många år sedan. Jag var helt grön och spillde champagne på mixerbordet – men fick trots allt en väska, som jag aldrig hade haft råd med själv. Den har varit som en fin symbol för mig och jag hoppas att nästa ägare kommer älska den, säger Lykke Li.

Budgivningen startat på 200 kronor och pågår fram till 17 december.

Fram till jul auktionerar och säljer Bon plagg och privata tillhörigheter från vänner och bekanta, som Robyn, Örjan Andersson och Lykke Li. Alla pengar går oavkortat till Röda Korsets hjälparbete i Filippinerna.