Annah Björk

Charli XCXs änglar

Hon är uppväxt på illegala rave i London, har skrivit Icona Pops monsterhit I Love it och delar in låtar efter färger. I går hängde jag med Charli XCX på ett hotellrum i Stockholm.

 

Charli

Hon slänger över det långa, mörka håret på ena sidan och berömmer samtidigt mitt lilla rosa. Charli XCX är klädd i ljus sidenpyjamas från Victorias Secret, solglasögon och höga vita skor. Hon är 22 år men redan veteran i musikvärlden.

I går stod Charli på scen tillsammans med Icona Pop, helt logiskt, eftersom det faktiskt var hon som skrev ”I Love It”.
– Jag skrev låten i mitt hotellrum i Stockholm på en halvtimme och gav den till producenten Patrik Berger. En vecka senare hörde Icona Pop låten och efter det var det klart.

Så här i efterhand, ångrar du att du gav bort den låten?

– Nej, för den passade inte alls in på den skivan jag gjorde till mig själv. Dessutom var den så perfekt för Aino och Caroline.

bild-5 kopia

Charli växte upp utanför London och var helt besatt av Britney Spears. Precis som många andra tjejer i hennes ålder ville hon desperat vara den amerikanska popstjärnan. Men till skillnad från de flesta andra tonårstjejer tog Charli tag i saken och började göra egen musik. Vid sidan av Britneypopen inspirerades hon av det franska skivbolahet Ed Banger, som bland annat gett ut artister som Uffie och Justice.
Och med hjälp av en Yamaha-keyboard och en dator spelade hon in i sina föräldrars vardagsrum och lade sedan ut sin musik på MySpace. Ganska snart hörde en promotor av sig och ville boka Charli – då 15 år.
–  Jag fick spela på massa illegala rave i övergivna industrilokaler i London. Varje helg åkte jag och mina föräldrar till huvudstaden och hängde på de här klubbarna till klockan fyra.

Gillade dina föräldrar att ravea?

– Ja, pappa älskade det. Han ville vara där och festa hela tiden. Mamma freakade nog ut lite på det tror jag.

Är de lika stöttande fortfarande?

– Ja, de kommer på alla mina UK-spelningar. Och pappa går alltid runt i en Charli XCX-tshirt, det är gulligt.

Vad lärde du dig genom att spela på de klubbarna?

– Allra mest lärde jag mig att älska mode! Jag förstod vad ett klubbkid var för någonting och hur stil och annan kultur hänger i hop. Att uppträda för och nå fram till tusentals höga personer är dessutom en ganska fet utmaning.

Vad betyder mode för dig i dag?

– Mode och musik går hand i hand, men jag följer inte modetrender. Precis som jag inte följer musiktrender, utan gör min egen grej. Jag gillar nittiotalsmode och inspireras av filmer som Clueless. Jag vill känna mig sexig, men inte på det konventionella sättet. Och jag klär mig aldrig för någon annan än mig själv.

 


Boom Clap är första singeln från Sucker.

 

Charli har synestesi, vilket enligt Wikipedia är ett neurologiskt tillstånd som innebär att två eller flera sinnen är sammankopplade. Annika Norlin har tidigare pratat om att hon har det och skriver låtar genom att koda ord i färger. För Charli visar det sig genom att alla låtar har en viss färg.
– När jag hör musik reagerar jag instinktivt med att se en färg. Färger och filmer inspirerar mig till att skrova musik, för mig är det rent visuellt till en början.

Vilka färger signalerar bra musik?

– Mitt första album True Romance är lila. Det kommande, som heter Sucker är rött och rosa. Och min singel Boom Clap är silverfärgad!

Vilka musikfärger gillar du inte?

– Om en låt är grön, gul eller brun så gillar jag den inte. Eller så är den helt enkelt inte till mig. ”I Love it” är grön, och den gillar jag ju, men inte i min egen tappning.

Beskriv ditt kommande album Sucker med tre ord?

Superpop, högt och vilt.

Gästar någon artist?

– Nej, men jag har skrivit en låt med Markus Krunegård.

Hur skiljer albumet sig från ditt första?

Jag vågar säga saker jag inte riktigt hade mod till förut. Jag känner mig tyngre som låtskrivare. Den här gången är det viktigt för mig att inspirera unga tjejer. Budskapet är att de ska kunna vara coola, vilda och sexiga på det sätt de själva tycker om. Att de ska vara nöjda med den person de är och våga stå upp för det.

Vilka kvinnliga musiker, förutom Britney, inspirerar dig?

– Kate Bush, Björk, Debbie Harry, Gwen Stefani. De är alla kick ass-tjejer, starka och mäktiga kvinnor som är bossar över sina egna karriärer.

Du som älskar mode, gör du någnting speciellt med din merch?

– Jag kallar mina fans för ”Angels”, som i Charlis Angels… Så jag har planer på att göra vingar. Och eftersom skivan heter ”Sucker” tänkte jag göra Charli XCX-klubbor som man kan suga på.

Min favvolåt med Charli XCX.

Stilrelease#1 Markus Krunegård

Under vinjetten Stilrelease kommer jag recensera artisters nya kläder. Ofta kommer den första ledtråden till hur ett nytt album låter i ett pressmeddelande med tillhörande bild. En statementbild, som ska förstärka den nya looken och det nya soundet.

Tänk Katy Perrys Roar där eyelinern och den blå peruken bytts ut mot ljus ögonskugga och girl-next-door-rufs. Eller Håkan Hellströms Born to run-styling i John Scarisbricks fotografi.

Bilderna som får oss att fundera på vad artisten vill förmedla, vad vi har att vänta.

 

Först ut i Stilrelease-följetongen är Norrköpings mini-Lundell, Markus Krunegård, som i slutet av förra veckan skickade ut den här bilden:

 

xe2mavb9jycdd1cv1qhk

Oh, you’re so silent, Markus.

 

I ett skrattretande informationsfattigt pressmeddelande framkommer till slut att Krunegård jobbar med nytt och att han inviger Bråvallafestivalen i sommar. (En tradition att lokala hjältar får den äran, i somras föll lotten på Eldkvarn).

Rubriken i pressmeddelandet säger att Krunegård jobbar med ett ”nytt projekt” – vilket får mig att undra om det är ett nytt band. Eller, flummigare fantiserat, ett nytt koncept? Annars borde det hetat att han jobbar med en ny skiva…

Hur som helst poserar Krunis på den nya bilden på ett instagramsoftat foto i lång page och leopardkavaj. Ser ut som tidig morgon, på väg hem från Hela livet var ett disco – på väg någon annan stans.

Jag älskar blicken. Pagen. Det superknäppa och det ambitiösa i att Krunis klär ut sig leokavaj.

Att en gammal indierock/poppunk/emosynthare som han gestaltar sig så androgynt, vågat vackert och lustigt kitschigt är nästan lika oväntat som att Petter skulle sporta högklackat.
Stilen är sextiotalsglamourös och jag föreställer mig att att Mick Jagger eller den här herren är förebilder:

 

JOHN-LENNON-68-2_1781144a

John Lennon 1968

 

Eller så är det så enkelt att frugan jobbar i modebranschen och får använda sin rockstar som sminkdocka.

Frågan är vad bilden vill säga om hur Krunis kommande skiva låter.

Jag sätter mina guldpengar på att det nya är elektroniskt, drömskt, luftigt, eftertänksamt och eskapistiskt.