Annah Björk

Den kvinnliga förebilden är död

Molly Sandén är hyfsat cannabisliberal. Zara Larsson hänger med popsveriges Badgal, Joy. Topless och med cigg i mungipan .
Vet ni vad det betyder? Att oket orimlig förebild är på väg att lyftas bort från unga kvinnliga artisters axlar.

I och med att kvinnor och framför allt kvinnliga artister har fått en ny position i popkulturen har också oket ”förebild” börjat lätta. Av gammal och kär tradition har tjejartister placerats i ett fack där de ska verka för att andra flickor, deras publik, ska följa dem, se upp till dem, agera som dem. Med framgången kommer alltså automatiskt förebildsrollen. Den här påklistrade versionen är betungande och lägger ett enormt ansvar på den oftast unga artisten.

Det är därför kvinnliga artister nästan aldrig röker på bild. Att jämföra med den klassiska bilden av en manlig rockstar… OM en kvinnlig artist skulle vara rökare är det en mycket väl bevarad hemlighet. Vet inte hur många gånger jag sett skräcken i ögonen när kameran åkt fram under en rökpaus. (Tolkar reaktionen att de ser ordet REPRESSALIER skrivet i blod framför sig).

De kvinnliga artisterna har varit lagom inställsamt sexiga, inte visat för mycket hud men ändå tillräckligt för att behaga (män).

De ska aldrig sticka ut, ha för starka åsikter eller alliera sig med någon ”dålig förebild”. De ska vara heterosexuella.

(Obs att alla dessa krav kommer från skivbolag och strukturer i samhället, inte alls från artisterna själva.)

Men nu är alltså allt detta historia!

Molly Sandéns modiga och kloka uttalanden gällande att skrota förlegade mönster i behandlingen av kvinnor i musikbranschen har gjort mig till ett Molly-fan. Inte minst när hon helt ilsket pratade ut om hur sexismen i industrin förra sommaren. Men också när jag intervjuade henne senast.
Då pratade nämligen denna unga, kommersiellt breda artist om sin syn på att röka gräs, som är ganska liberal.
”Jag tycker det är fel att filtrera för mycket. Att försöka verka perfekt, jag är ju människa. Nej, jag är inte tvärnej till marijuana, det kan verka kontroversiellt i folks ögon. Men jag hoppas att de som har mig som förebild kan köpa hela mig.”
För 10 år sedan hade bolaget kallat in krishanteringsgruppen. Herregud, minns ni när Robyn pratade om sin abort i Veckorevyn??? Då var det ändå ”för en bra sak”, kanske just för att vara en god förebild för andra unga i hennes situation.

När zommarenz znackiz Zara Larsson hängde på årets hipsterfestival nr 1, Gangef, gjorde hon allt för att sudda ut präktighetstämpeln som en ung begåvad sångerska får per automatik.
Hon uppträdde med popsveriges Badgal Joy och poserade både topless och med cigg i munnen på instagram. Ett stort fett fuck you till alla normer som tynger kvinnor med krav som inte alls finns hos deras manliga kollegor.

Ja, det är inte helt okomplicerat. För alla dessa avklädda bilder kommer missuppfattas av de som inte redan är invigda i motståndsrörelsen. De kommer uppenbarligen fortsätta ha porr för ögonen.
Och jag menar såklart heller inte att det är BRA med fler bidragande orsaker till att unga normaliserar och avdramatiserar synen på droger.

Men det är en revolt mot den gamla förebildsstrukturen, den orimliga.
För kvinnliga förebilder är precis vad musikbranschen behöver. Kvinnor som är riktiga, modiga, starka, ascoola, tuffa, snälla och överbegåvade. Vars syfte inte är att vara förebilder inom någonting annat än just det som de kan som ingen annan.

Den kvinnliga förebilden är död. Leve den kvinnliga förebilden!

 

Ge Nobels fredspris till Zara Larsson, men först

Är arg över så många saker gällande pågående Zara Larsson-gate att jag skulle kunna sitta resten av sommaren och skriva en roman om det. Kanske jag gör också.

Men jag börjar med den här lilla: Angående Bråvalla-festivalens helmanliga headliners pratade Little Jinder i Aftonbladet:

”Little Jinder tycker att det är viktigt att poäng­tera att det är upp till festivalarrangörerna att se till att genusfördelningen blir jämn – inte hennes i egenskap av kvinna.
– Det är bisarrt att jag som kvinnlig artist får svara på det här. Det är arran­görernas ansvar, jag vill ju såklart spela.”

Där säger hon någonting. Det är underbart att hon tar fighten. Att Tove Styrke skriver feministiska manifest i sin breda listpop. Att Molly Sandén gör ett statement i att bara åka med kvinnliga musiker, ljudtekniker och turnéledare på sommarens konserter. Att Silvana Imam tar alla intervjuer som en möjlighet att prata om skevheter och förtryck.

Zara Larsson är en världsförbättrare av Nobelpriskaliber. Det hon gjort de senaste dagarna är hjältemodigt.

Men. Det kan inte bara vara upp de kvinnliga artisterna att vända den snedvridna musikbranschen, eller för den delen samhället, rätt.

Zara Larsson får skrika sig hes, slå sig alldeles blåslagen för feminismen, mot kvinnohat. Det kan inte bara vara hennes eller Molly Sandéns personliga ansvar som enskilda individer att kämpa i den enorma motvinden.

Det är liksom så överdags att festivalledningar, bokningsbolag, skivbolag och all annan bransch tar tag i det. Från grunden och på allvar. Sätt kvinnor på chefsposter inom musikindustrin. I skivbolagsstyrelserna. Tänk alltid genus i alla beslut.

För jag börjar också bli extremt trött på att just unga kvinnliga artister ska lägga all sin röstkapacitet på att förändra. Hur mycket jag än älskar att de (som jag) är på ständig mission har vi hamnat fel när det bara är mansmusiker som får göra intervjuer där de pratar om sin musik, kreativitet eller, ja livet.
Unga kvinnor får oftast fokusera på att förklara saker om feminism som borde vara självklarheter,

Men till dess vill jag läsa om genustänk i intervjuer med killband. Och lämna utrymme för kvinnliga artister att berätta om sitt konstnärskap i artiklar.

Det är inte bara en kvinnokamp. Det är en fakkin människokamp.

När 5inismen blev trendig

Zara Larssons senaste giv på Instagram – kondomen på benet och poserandet i 5inisttröjan – är summan av ett fantastiskt framgångsrikt feministiskt år. Året då jämnställdhetskampen blev trendig.

2014 var året då världens största artist – Beyoncé – uppträdde med de åtta bokstäverna F-E-M-I-N-I-S-T som backdrop. Då Chanel gjorde sin s/s 2015-visning i Paris till ett feministiskt demonstrationståg med slagord som ”Ladies first”.
Men framför allt året då svenska listartister fick fakking nog och röt ifrån.
Det var som om Pandoras goda systers ask öppnades och kampen om jämställdhet släpptes fri. Zara Larsson, Molly Sandén, Tove Styrke, Amy Diamond… Den feministiska vågen över kvinnliga artister stannade inte vid modiga politiska kämpar som Silvana Imam. Den surfades istället tydligast av de kvinnor som ligger högst på listorna, den typen av artist som av gammal idiotisk tradition och rädsla aldrig har fått tycka någonting, ha åsikter om någonting och framför allt inte kritiserat sin omvärld.

I somras träffade jag Molly Sandén, en artist som jag mest förknippat med Melodifestival och sina uppmärksammade förhållanden med Eric Saade och Danny Saucedo. Mötet med henne fick mig att häpna, skämmas över mina fördomar och förstå att det höll på att hända någonting stort i musiksverige.
Någonting stort på riktigt.

Den Molly Sandén jag träffade (för en intervju i Expressen) var en självständig kvinna som dagen därpå skulle ge ut sin första singel helt på egen hand. Hon var less och förbannad men samtidigt alldeles upprymd av sin egen frihet och insikt. Molly läxade frispråkigt upp skivbolaget hon just lämnat:
”Jag är så less på att lyssna på vad en 40-årig kostymsnubbe som egentligen är trött på musik har att säga. Han förstår inte min målgrupp.”
Och var salig över insikten att hon faktiskt inte behöver den mellanhanden längre:
”Att ge ut en låt digitalt tar ungefär två timmar. Att lägga upp den till radio kostar 1 500 kronor. Tidigare har jag betalat ungefär 86 procent av mina intäkter till ett skivbolag som klappat mig på huvudet och sagt ”Lilla gumman, det här förstår inte du”.”
Nu gjorde hon det själv.

Senaste given, som visar att trenden inte tänker stanna i 2014,  kommer från Zara Larsson. På sitt Instagramkonto med fler än 500 000 följare pekade hon finger genom att trä en kondom på sitt ben med texten ”To all the guys saying ”my dick is too big for condoms” TAKE A SEAT” för att sex dagar senare posera i en 5inist-tröja. Troligen är kuppen större än vi anar i dag. Kanske är det en bit historia när ska skrivas. Med kondombilden fick hon en stor internationell spridning och med den påföljande bilden det tydliga budskapet. Redan i somras visade Zara Larsson var som fanns på hennes agenda, då hon publicerade Ung Vänsters flygblad med rubriken ”8 tips till killar – för att inte våldta”.
(Tröjan är förresten från min fellowbloggare Tommie X’s märke Faggot Apparel, som skänker delar av sitt överskott till Civil Rights Defenders.)

Även Tove Stryke – en gång 16-årig Idol-deltagare – har tröttnat på att uppföra sig so en liten tjej ”ska göra”. I höstas medverkade hon på på Fi’s skiva. Stärkt av bland annat Grimes Boss Lady-text i Rookie Mag fyller hon sin nya popmusik med budskap:
” I texten radar Grimes upp skiten som jag som ung kvinnlig artist bemöts av varje dag:  När en ung kvinna inte spelar på sin sexualitet kan folk inte placera henne. Då försöker de måla fram dig som ett barn i stället. Och det är just det, kvinnor kan aldrig bara vara musiker, låtskrivare eller sångerskor. Det måste sättas en stämpel också.sa hon i en intervju på bon.se.
Förra veckan uttalade även Amy Diamond det där väl. Ett Aftonbladet-citat lyftes upp på sajten Skapelsen varpå hon fyllde på en längre kommentar på sin Instagram med 25 000 följare:
”Ser ni också ett mönster i förväntningarna man har på kvinnor som blivit artister som barn? Att det förväntas av dem att de ska komma tillbaka med en ny hypersexuell image? …Vuxen och kvinna, det är man vare sig man väljer att ha mycket eller lite kläder på sig. Man förtjänar samma respekt vare sig man är sexuell i sitt uttryck eller inte. FÖR VI FÅR GÖRA VAD VI VILL och vi ska inte behöva få press på oss åt något håll…”

Sedan verkar de kommentarer artisterna möter i sina sociala kanaler komma från ett annat årtusende, men det är en annan text.

Givetvis handlar utspelen också om marknadsföring. Zara Larssons lyckade spridning av kondombilden följdes en vecka senare upp av nytt singelsläpp. Det finns säkert de som vill surfa på feministvågen och blåsa upp sina åsikter om genusrelaterade orättvisor (eller  bagatellisera och göra konsumtion av dem, som Chanel).

Så? Låt dem!

För vet du. Jag tror det kan börja här.